Men jag glider inte bara runt här i ett moln av sjalar med pudersocker på näsan och semlegrädde i mungipan. Jag ringer runt, runt, runt och försöker fixa alla papper med vab, intyg, försäkringar och skolskjuts för skolungdom som gipsar sig på sin fritid. Måste ju greja så tjejen tar sig till plugget på måndag, med kryckor kan hon liksom inte hoppa iväg över halva stan med pluggböcker och dator på ryggen.
Sweet Lord, det är några turer det innan man förhoppningsvis får till det. Kanske inte till måndag för det ska behandlas och registreras och kontrolleras. Det fattar jag väl också men det har blivit några samtal hit och dit.... pjuuuh. Kan inte låta bli att tänka på de föräldrar som kanske inte talar svenska som första språk - det kan fasen inte vara lätt när man valsar runt till olika instanser.
2 kommentarer:
Jag har sakta men säkert läst igen här. Fy, oroligt med sjuka och opererade barn. Och, det är en tanke jag har rätt ofta det där kring språket och kunskapen kring "hur man gör"; vart man ringer, hur man beter sig osv. Hoppas det löser sig med allt pussel!
k: ja - det har varit några tuffa dagar men nu har vi som sagt landat i detta och hurra skolskjuts är fixad + allt annat ;)
Skicka en kommentar