måndagen den 20:e februari 2012

När man väntar

Finns det något deppigare än folktomma brickrestauranger på sjukhus? Ja, det är klart det gör.
Men när man väntar och är lite rädd.
Då är det rätt deppiga ställen.

7 kommentarer:

mis(s)match sa...

Kram!!

Anonym sa...

Alla goda tankar till er!
Det finns i alla fall kompetent hjälp att få, utan att man måste betala en förmögenhet för det...
(Jag känner er ju egentligen inte, men skickar en liten styrke- & tröstekram ändå!)
Annika

Anonym sa...

Håller tummarna för att allt går bra!
Kramar Agnes

hedgehog-sara sa...

Tusen kramar <3

Camilla sa...

Usch, sjukhus blir så mycket mer deppiga och skrämmande då man är där som patient/anhörig, än då man är där på vanlig jobbdag. Lite lätt att glömma det emellanåt faktiskt.
Kram!

hallinbloggar sa...

Jobbigt, jobbigt! Och inget kan man göra medan man väntar. Man sitter bara där med sin oro!

Librarybeth sa...

Mis(s)match: :D

Annika: tack för dina värmande ord - och ja, vi har blivit så fint omhändertagna.

Agnes: tack!!

HedgehogSara: :D

Camilla: ja, men det är ett bra ställe också förstås!!!

Hallin: och ovissheten är så jobbig.