Åkte kollektivt idag, jag hade så mycket att släpa på. Några pärmar som skulle till jobbet och så lite pynt och bjäfs till mitt skrivbord (I love my desk, I love my work).
Det blev en fin tur med det kollektiva fortskaffningsmedlet eftersom chauffören spelade klassisk musik där framme i föraravdelningen. Där satt jag med min Virginia Woolf-bok om London och skakade fram mellan gator och torg i vår stad och de klassiska tonerna letade sig fram i spårvagnen. Så fint att sitta där och beundra de livsfarliga men ack så vackra istapparna på alla husen, läsa lite och lyssna till musiken.
När det var dags att stiga av klev jag fram till chauffören och tackade för åktur och musik. Han sken upp och blev glad, sänkte volymen något på sin radio och berättade att han sysslade lite med film och fick sådana fina idéer när han lyssnade på klassisk musik. P4 orkade han inte lyssna på; de tjatar så mycket om allt, tyckte han. Vi språkade en stund sedan klev jag av, vinkade adjö och så skramlade spårvagnen iväg i morgonljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar