Nu har jag bäddat Äldstas säng för hon hann inte det tidigt igår morse.
Naturligtvis började jag lipa när jag gjorde det.
Jag vet inte hur hon vill ha kuddarna så jag failade nog lite när jag försökte arrangera dem.
Alltså, hur patetisk är jag?
Hon är så kul med sin bäddning, hon är den enda av mina fyra tjejer som bäddar sängen som om hon har varit i amerikanska armén, asså jag skämtar inte. När hon är i farten dras lakanen så de är spända som segel i kraftig vind. Kudden perfekt uppfluffad och täcket peeeerfekt invikt och hon bäddar så gott som varje dag.
Nu lät jag underlakanet vara precis som det var, bara för att.... eh. Jag vet inte.
Sa jag att jag är lite patetisk?
Kära nån, ska jag bli en sån där jobbig morsa som drar i ungarna och försöker hala in dem när de flyttat ut ur boet? (But nooo).
Jag som trodde att jag skulle sitta i Barcelona och röka cigariller?
No no.
Bäst jag snyter mig (igen) och skärper till mig lite.
Jag sticker ut och springer.
söndag 10 januari 2016
lördag 9 januari 2016
Lördagen
Då har jag på något vis tagit mig igenom den lördagen.
uuuuuj
det var megajobbigt att vinka av Äldsta på flygplatsen.
megajobbigt
När jag kom hem efter att ha vinkat av Äldsta (skitläskigt väder att köra bil i förresten, mitt värsta) var jag så tröttfrusen av alla känslor så jag kröp ned i sängen med dubbla täcken.
Det var kolsvart ute fortfarande för det var en tiiiidig flight, uj vad jag tyckte att januarimörkret sööög då.
Sedan snöt jag mig, fixade gröt och sedan stack jag ut och sprang.
Det var tungt, både i sinnet och med all snömodd men mitt i alltihop fick jag sms från Äldsta; hon satt på bussen in till sin stad och var alldeles omfamnad av France, då gick det bättre där i snömodden.
Sen dess har jag hunnit kasta ut granen och svänga hit och dit i tankarna.
Nu har vi skajpat (2 ggr) och snytit oss på varsitt håll, Äldsta och jag. Hela familjen tycker det känns underligt att Äldsta är på annan ort.
Jätteunderligt.
uuuuuj
det var megajobbigt att vinka av Äldsta på flygplatsen.
megajobbigt
När jag kom hem efter att ha vinkat av Äldsta (skitläskigt väder att köra bil i förresten, mitt värsta) var jag så tröttfrusen av alla känslor så jag kröp ned i sängen med dubbla täcken.
Det var kolsvart ute fortfarande för det var en tiiiidig flight, uj vad jag tyckte att januarimörkret sööög då.
Sedan snöt jag mig, fixade gröt och sedan stack jag ut och sprang.
Det var tungt, både i sinnet och med all snömodd men mitt i alltihop fick jag sms från Äldsta; hon satt på bussen in till sin stad och var alldeles omfamnad av France, då gick det bättre där i snömodden.
Sen dess har jag hunnit kasta ut granen och svänga hit och dit i tankarna.
Nu har vi skajpat (2 ggr) och snytit oss på varsitt håll, Äldsta och jag. Hela familjen tycker det känns underligt att Äldsta är på annan ort.
Jätteunderligt.
fredag 8 januari 2016
Före take off
Och vad gör man typ dagen innan största ska resa iväg?
Jo, då åker hon och jag och på cruising.
Cruising med mama (och det ska vara med ett m) innebär att vi kör en sväng med bilen och gör ett eller två eller ännu fler ärenden.
Det kan vara allt från handla på Ica eller köpa ett nytt strykjärn. Kan vara att man införskaffar en lampa till tv-rummet och det kan också innebära stopp på blomsteraffären och bageriet. Och det kan innebära alla dessa stopp på en enda cruising.
Vilket det gjorde idag.
Vi brukar åka på ärende-cruising, Äldsta och jag.
Nu vet jag inte hur det ska gå med ärende-cruisingen i fortsättningen, kanske någon annan är intresserad, vad vet jag.
Nu har vi ätit musslor eftersom Äldsta valde det.
Det har varit mycket bondande här bland systrarna den senaste tiden, de klänger lite på varandra på ett nytt sätt.
Jag blir varm i hjärtat av det.
Och tjutnödig också förstås.
Därför måste jag sluta blogga om det nu omedelbums och tänka på något annat.
Jo, då åker hon och jag och på cruising.
Cruising med mama (och det ska vara med ett m) innebär att vi kör en sväng med bilen och gör ett eller två eller ännu fler ärenden.
Det kan vara allt från handla på Ica eller köpa ett nytt strykjärn. Kan vara att man införskaffar en lampa till tv-rummet och det kan också innebära stopp på blomsteraffären och bageriet. Och det kan innebära alla dessa stopp på en enda cruising.
Vilket det gjorde idag.
Vi brukar åka på ärende-cruising, Äldsta och jag.
Nu vet jag inte hur det ska gå med ärende-cruisingen i fortsättningen, kanske någon annan är intresserad, vad vet jag.
Nu har vi ätit musslor eftersom Äldsta valde det.
Det har varit mycket bondande här bland systrarna den senaste tiden, de klänger lite på varandra på ett nytt sätt.
Jag blir varm i hjärtat av det.
Och tjutnödig också förstås.
Därför måste jag sluta blogga om det nu omedelbums och tänka på något annat.
torsdag 7 januari 2016
Bibliothèque numero trois
När äldsta nu far till France har hon till sina yngre systrars förtjusning sagt ja till ett ökat klädlån.
Men självfallet finns det vissa regler att följa.
Jag ska fungera som väktare och se till att reglerna efterföljs.
Här sitter jag och förhåller mig
Vi såg filmen Insidan ut häromdagen (den var riktigt bra, vi gillar att se lite animerat emellanåt) och jag känner mig lite som hon Vemod idag.
Jag vaknade med lite ledsamhet i kroppen, det är bara att gilla läget, det är okej att vara lite ledsen. Jag vet vad det är, det är det här med att stora ska resa och vara från hemmet.
Och så var vi hos svärisarna igår och det kändes så tydligt att ålderdomen hade gjort en sådan där framryckning igen.
Och det måste man också förhålla sig till.
Samtalen kan bli lite hackiga också. Vi yngre (barn och barnbarn) tar upp en samtalstråd, de äldre klipper av mig något helt annat, när det är "klart" försöker vi yngre ta upp tråden där vi var nyss, och så börjar det om.
Måste man också förhålla sig till.
Och yngsta känner av de där berg- och dalbaneliknande känslostämningarna som tonåring, och alla issues som kommer med det.
Då förhåller en sig till det också, men asså, på den fronten får jag väl ändå säga att jag är rätt så erfarenhetsmässigt skapligt utrustad.
Jag vaknade med lite ledsamhet i kroppen, det är bara att gilla läget, det är okej att vara lite ledsen. Jag vet vad det är, det är det här med att stora ska resa och vara från hemmet.
Och så var vi hos svärisarna igår och det kändes så tydligt att ålderdomen hade gjort en sådan där framryckning igen.
Och det måste man också förhålla sig till.
Samtalen kan bli lite hackiga också. Vi yngre (barn och barnbarn) tar upp en samtalstråd, de äldre klipper av mig något helt annat, när det är "klart" försöker vi yngre ta upp tråden där vi var nyss, och så börjar det om.
Måste man också förhålla sig till.
Och yngsta känner av de där berg- och dalbaneliknande känslostämningarna som tonåring, och alla issues som kommer med det.
Då förhåller en sig till det också, men asså, på den fronten får jag väl ändå säga att jag är rätt så erfarenhetsmässigt skapligt utrustad.
tisdag 5 januari 2016
Trettondagsafton
Och vad gör ni så här på självaste trettondagsaftonen?
Bal, någon?
Hade självfallet suttit fint men jag är upptagen med att googla fram bästa concealern (som TOTALtäcker mina mörka ringar, det här går inte längre), äta finaste hämtpizzan samt se en film.
Bal, någon?
Hade självfallet suttit fint men jag är upptagen med att googla fram bästa concealern (som TOTALtäcker mina mörka ringar, det här går inte längre), äta finaste hämtpizzan samt se en film.
Gudars var bra med helg bara så där mitt i veckan
Okej.
Gissa om jag är ledig.
dansar glatt hemma i köket igen
Gissa om jag är ledig.
dansar glatt hemma i köket igen
måndag 4 januari 2016
Bibliothèque numero deux
Man kan väl säga att jag ouivstarta* här efter nyårsledigheten.
Jag dammade till och tog ett kvällspass när det var ont om folk (lediga och sjuka) och lämnade bara biblioteket helt kort för ett snabbt besök på apoteket.
Annars har det varit jobbajobbet hela dagen och kvällen - det är väl en jädrans tur att jag ska vara mer ledig efter trettonhelgen för det här kan ju knappast vara nyttigt.
*östschötska uttalas som ett rullande r i början
Jag dammade till och tog ett kvällspass när det var ont om folk (lediga och sjuka) och lämnade bara biblioteket helt kort för ett snabbt besök på apoteket.
Annars har det varit jobbajobbet hela dagen och kvällen - det är väl en jädrans tur att jag ska vara mer ledig efter trettonhelgen för det här kan ju knappast vara nyttigt.
*östschötska uttalas som ett rullande r i början
Bibliothèque
Och det första mitt lilla barn som ska resa till Frankrike gör, förutom att fixa bostad, är självfallet att kolla upp var närmaste bibliotek finns i orten hon ska bo.
Hon kollar av dess öppettider, var det ligger, hur hon hittar dit och hur hon ska göra för att få ett lånekort.
(lånekortet kostar!!! men inte för studenter som tur är)
Mitt lilla bibliotekariebarn.
Hon kollar av dess öppettider, var det ligger, hur hon hittar dit och hur hon ska göra för att få ett lånekort.
(lånekortet kostar!!! men inte för studenter som tur är)
Mitt lilla bibliotekariebarn.
Förändring skall komma eller Libby känner sig lite ledsen
Nu ska snart Stora åka iväg och jag är väl inte helt spralligt överglad.
Jamen, det är klart att jag är glad för hennes skull, det ska ju bli en spännande vår för Stora med studier i franska i självaste Frankrike. Klart att jag fröjdas, självklart.
Men.
Jag är lite låg också.
Jag förstår ju att det är dags.
Det här med stora barn. Som lämnar boet.
Näe, vet du vad.
Jag har lite svårt med det.
Att de ska flyga ut.
Men så är det.
Jag blir faktiskt riktigt ledsen när jag tänker på det.
Det är så kluvet. Det är både och för mig.
Jag antar att jag får lov att vänja mig, har försökt vänja mig vid tanken men skjuter det också ifrån mig.
I onsdags när jag var ute och sprang på förmiddagen så la jag till lite på rundan för att hinna springa förbi spårvagnshållplatsen, jag visste att Stora skulle iväg och jobba och skulle ta en spånka ner på stan, jag fick för mig att jag skulle springa förbi hållplatsen och bara säga hej - fast vi redan sagt hej i hallen ca 35 min tidigare.
Jag hann precis se Stora kliva på spånkan och vi vinkade så glatt till varandra. Sedan kutade jag vidare hem och bang! jag bara överfölls av total ledsamhet och började gråta där jag sprang.
Jag blev så totalt överrumplad, jag hann inte ens tänka eller känna att nu blir jag ledsen, nu börjar jag gråta.
Jag kan berätta att det är jobbigt att springa och gråta samtidigt, det passar liksom inte ihop eftersom man får lite problem att syresätta för löpnings skull, så jag lät nog lite konstigt när jag stoppade vid vår grind. Min granne var ute och lekte med sina små rara barn och han kikade fram lite försiktigt och sa hej, han blev nog fundersam över om jag inte hade tagit ut mig alldeles under löprundan för jag kippade verkligen efter andan samtidigt som jag försökte sansa mig lite.
Jag blev helt tagen av det faktum att Stora ska åka iväg, det blev liksom tydligt på något vis och jag blev så väldigt vemodig och låg. Jag vill ju ha hela flocken omkring mig men jag förstår ju med mitt förnuft att så kan det ju omöjligtvis vara jämt och ständigt.
Men jag är så van vid det och jag vill ha det så bara.
Jag ska bara försöka förhålla mig till det nya.
Jamen, det är klart att jag är glad för hennes skull, det ska ju bli en spännande vår för Stora med studier i franska i självaste Frankrike. Klart att jag fröjdas, självklart.
Men.
Jag är lite låg också.
Jag förstår ju att det är dags.
Det här med stora barn. Som lämnar boet.
Näe, vet du vad.
Jag har lite svårt med det.
Att de ska flyga ut.
Men så är det.
Jag blir faktiskt riktigt ledsen när jag tänker på det.
Det är så kluvet. Det är både och för mig.
Jag antar att jag får lov att vänja mig, har försökt vänja mig vid tanken men skjuter det också ifrån mig.
I onsdags när jag var ute och sprang på förmiddagen så la jag till lite på rundan för att hinna springa förbi spårvagnshållplatsen, jag visste att Stora skulle iväg och jobba och skulle ta en spånka ner på stan, jag fick för mig att jag skulle springa förbi hållplatsen och bara säga hej - fast vi redan sagt hej i hallen ca 35 min tidigare.
Jag hann precis se Stora kliva på spånkan och vi vinkade så glatt till varandra. Sedan kutade jag vidare hem och bang! jag bara överfölls av total ledsamhet och började gråta där jag sprang.
Jag blev så totalt överrumplad, jag hann inte ens tänka eller känna att nu blir jag ledsen, nu börjar jag gråta.
Jag kan berätta att det är jobbigt att springa och gråta samtidigt, det passar liksom inte ihop eftersom man får lite problem att syresätta för löpnings skull, så jag lät nog lite konstigt när jag stoppade vid vår grind. Min granne var ute och lekte med sina små rara barn och han kikade fram lite försiktigt och sa hej, han blev nog fundersam över om jag inte hade tagit ut mig alldeles under löprundan för jag kippade verkligen efter andan samtidigt som jag försökte sansa mig lite.
Jag blev helt tagen av det faktum att Stora ska åka iväg, det blev liksom tydligt på något vis och jag blev så väldigt vemodig och låg. Jag vill ju ha hela flocken omkring mig men jag förstår ju med mitt förnuft att så kan det ju omöjligtvis vara jämt och ständigt.
Men jag är så van vid det och jag vill ha det så bara.
Jag ska bara försöka förhålla mig till det nya.
söndag 3 januari 2016
Bekännelse
Jag haaar konsumerat på rean, när man sitter där i soffan med webben i knät och bara ska kolla av COS kan det bli så.
Men jag har varit så nytänkande i mitt val.
Ja, det är en klänning.
Ja, den är svart.
Det nytänkande är att den är lite längre modell än vad jag vanligtvis införskaffar.
Förhoppningsvis blir det en bra grej.
Nyårshelgen definitivt slut
Jag har nu jobbat mig upp till en nivå av total jullovskänsla, jag börjar till och med närma mig svart bälte i att sova länge på morgonen och om jag vaknar tidigt så somnar jag om!
Det är stort!
Så synd att det redan är dags att gå till jobbet i morgon kan man tycka då, nu när en äntligen fått så fin snurr på det här med att slappa.
Men! Det kommer så att säga mera, vi har ju trettondagsafton kvar och då minsann tänker jag ha semester i dagarna två direkt efter - men sen är det väl dags att vardagen rullar igång på riktigt.
Jullovsrutinerna har bestått av grötfrukost, springrunda (på dagens 11 km ingick mamelucker - det var en klar förbättring värmemässigt) sedan uppsökande av närmaste soffhörn alt fåtölj. Det har blivit en del läst men dessvärre blir jag allt som oftast sittande med en film eller tv-serie, solo eller i sällskap med en eller flera familjemedlemmar. Trevligt men också Dumt. Det är ju tydligt att det stjäl tid från läsandet vilket jag egentligen inte vill att det ska göra.... jag har ändå hunnit med några böcker den här jul- och nyårsledigheten.
Precis alldeles nyss sedda film var Limitless - du hittar den på Netflix. Galen historia i kategorin action och småknasig thriller skulle jag säga. Bradley Cooper har lite av en komisk ådra får jag nog tillstå.
Det är stort!
Så synd att det redan är dags att gå till jobbet i morgon kan man tycka då, nu när en äntligen fått så fin snurr på det här med att slappa.
Men! Det kommer så att säga mera, vi har ju trettondagsafton kvar och då minsann tänker jag ha semester i dagarna två direkt efter - men sen är det väl dags att vardagen rullar igång på riktigt.
Jullovsrutinerna har bestått av grötfrukost, springrunda (på dagens 11 km ingick mamelucker - det var en klar förbättring värmemässigt) sedan uppsökande av närmaste soffhörn alt fåtölj. Det har blivit en del läst men dessvärre blir jag allt som oftast sittande med en film eller tv-serie, solo eller i sällskap med en eller flera familjemedlemmar. Trevligt men också Dumt. Det är ju tydligt att det stjäl tid från läsandet vilket jag egentligen inte vill att det ska göra.... jag har ändå hunnit med några böcker den här jul- och nyårsledigheten.
Precis alldeles nyss sedda film var Limitless - du hittar den på Netflix. Galen historia i kategorin action och småknasig thriller skulle jag säga. Bradley Cooper har lite av en komisk ådra får jag nog tillstå.
lördag 2 januari 2016
Utan mamelucker blev det kallt
Efter maratonlöpningen i NY gick jag märkligt nog inte in i någon ta-det-lugnt-period. Både orken och lusten fanns kvar, jag märkte inte av något tapp vad gäller inspiration så jag var snart ute på långrundor igen och har matat på sedan dess.
Nu hoppas jag att kroppen håller för detta för normalt sett brukar jag inte ligga och mata så här många kilometrar så tidigt på säsongen.
Gudars, jag känner mig så löjlig när jag skriver så där; "tidigt på säsongen".... det känns som om att man inte får uttrycka sig så om man inte är på gränsen till elit alt riktigt jefla apsnabb och tokstark, typ bäst i klassen.
Det är som om mina prestationer inte legitimerar att jag använder ord som "säsong", "träning", "resultat" osv.
Sicket dumt tänk, eller hur?
Ja, jag är en glad motionär, so what? Jag tränar, alltså måste jag relatera till dessa begrepp.
Asså, jag måste jobba på att inte tänka så där, sluta dissa mina egna insatser.
I alla fall, vad jag försöker säga är att jag för, ehum säsongen alltså redan är uppe i långa sträckor, om man t ex tänker på att träna till Sthlm maraton, vilket jag gör. Inte bara det loppet, nej nej. Det ska väl bli andra också under 2016.
Idag slängde jag mig i alla fall ut i ett snöigt och blåsigt väder och klämde 18 km. (Sprang förbi den låååånga bilkön till köptemplet utanför stan och var riktigt tacksam att jag inte hade något ärende dit - vad ska alla dit och göra hela tiden? Hur mycket kan man rimligen hinna konsumera??)
Det var baske mig motvind hela tiden och det var väl möjligtvis några kilometrar som jag kom i lä tack vare vägsträckningen vid en fin höjd (där är det ljuvligt att springa i vitsippetider btw).
Annars var det råkall vind som gällde och attan vad det blev kallt utan mameluckorna!
Hur kunde jag glömma dem? Jag är ju inte precis någon gröngöling vad gäller vinterlöping, nästa gång måste de vara på.
Det var förbaskat skönt att komma in efter de där 18 kilometrarna, själva rundan som sådan var faktiskt rätt kul ändå. Det är som att en blir lite full av anamma och minsann inte tänker låta skruttvädret bestämma, här ska springas och där med basta!
Nu hoppas jag att kroppen håller för detta för normalt sett brukar jag inte ligga och mata så här många kilometrar så tidigt på säsongen.
Gudars, jag känner mig så löjlig när jag skriver så där; "tidigt på säsongen".... det känns som om att man inte får uttrycka sig så om man inte är på gränsen till elit alt riktigt jefla apsnabb och tokstark, typ bäst i klassen.
Det är som om mina prestationer inte legitimerar att jag använder ord som "säsong", "träning", "resultat" osv.
Sicket dumt tänk, eller hur?
Ja, jag är en glad motionär, so what? Jag tränar, alltså måste jag relatera till dessa begrepp.
Asså, jag måste jobba på att inte tänka så där, sluta dissa mina egna insatser.
I alla fall, vad jag försöker säga är att jag för, ehum säsongen alltså redan är uppe i långa sträckor, om man t ex tänker på att träna till Sthlm maraton, vilket jag gör. Inte bara det loppet, nej nej. Det ska väl bli andra också under 2016.
Idag slängde jag mig i alla fall ut i ett snöigt och blåsigt väder och klämde 18 km. (Sprang förbi den låååånga bilkön till köptemplet utanför stan och var riktigt tacksam att jag inte hade något ärende dit - vad ska alla dit och göra hela tiden? Hur mycket kan man rimligen hinna konsumera??)
Det var baske mig motvind hela tiden och det var väl möjligtvis några kilometrar som jag kom i lä tack vare vägsträckningen vid en fin höjd (där är det ljuvligt att springa i vitsippetider btw).
Annars var det råkall vind som gällde och attan vad det blev kallt utan mameluckorna!
Hur kunde jag glömma dem? Jag är ju inte precis någon gröngöling vad gäller vinterlöping, nästa gång måste de vara på.
Det var förbaskat skönt att komma in efter de där 18 kilometrarna, själva rundan som sådan var faktiskt rätt kul ändå. Det är som att en blir lite full av anamma och minsann inte tänker låta skruttvädret bestämma, här ska springas och där med basta!
fredag 1 januari 2016
Så var 2015 - när Libby berättar om sitt
2015 för världen som helhet kan vi konstatera var väl inte någon höjdare, tufft läge är väl minst sagt ett understatement men här kommer bara det med som är i min egna bubbla, det här är alltså min högst privata lilla årskrönika.
2015 innehöll trevliga resor, bra med löpning som peakade med löparfesten i NY. Det har också varit ett år med mycket jobb, jag har vissa månader försummat min blogg och också haft funderingar på att kasta in handduken. Sedan har inspirationen återfunnits och jag kör väl på tills det jag inte gör det, typ.
Så, I give you; 2015 - attan vad fort du rasslade förbi.
Och det finns fler årskrönikor om man undrar hur det var t ex 2014.
Januari:
Jag får i vanlig ordning januariblues och någon slags förhandsvisning (eller är jag bara übertrött??) av klimakteriet och ältar det som fenomen samt pratar pensionsparande på banken och påbörjar uppladdning inför student 2015.
Jag löptränar i snön och tycker det är helt ok.
Februari:
Inleds med långpass, jag tränar i vanlig ordning för Sthlm marathon, det är lite segt och nästyngsta åker på att ha nattkorsett och det är skolios som är diagnosen. Själv har jag känningar i en fot och börjar omedelbart att gnälla. PlaneringsBeth stöter på patrull eftersom det visar sig vara stört omöjligt att planera in semesterresor för sommaren när alla stora barn har olika agendor. Jobbet är intensivt och jag åker till grannstaden varje tisdag. Och går kurser.
Mars:
Mannen skidar i Vasaloppet, vi åker till Örebro och har en kul helg tillsammans med kompisar; det är konsert med gamla hjältarna Simple Minds som visar sig kunna leverera!
Jag vabbar med dottern som har skolios och vi sover på sjukhuset. Stora åker till Rom och en annan bara jobbar och jobbar. När jag inte jagar ett par grå fladdriga byxor i butik. Bloggen fyller 6 år.
April:
Aaaah - äntligen får man komma ut på en resa. Det börjar med att jag bommar att mitt eget pass gått ut. Det blir till att dagen före tidig avresa kasta sig upp till Skavsta för att fixa ett (dyyyyrt) extrapass, sedan lite påskbuffé av rang hos mor och far innan Libby med kids och Mannen far till Budapest. Där har vi ett par u.n.d.e.r.b.a.r.a. dagar och det är cafébesök för hela slanten och besöker museum, badar och har det så himla fint.
Hemma slipas det trägolv och tv-rummet förvandlas till något slags yogarum under några dagar.
Jag springer en halvmara i Stockholm och Mannen åker med som coach.
Maj:
inleds med en kall dag, riktigt skitväder och Mannen och jag springer en rejäl långrunda.
Vi drar till Köpenhamn och får finväder, där hinner vi med både maxat med museum, fika och löpning, som vanligt alltså. Jag får äntligen besöka den lilla, lilla restaurangen Gröd i Köpenhamn (dvs Gröt) och vi äter en himmelskt god risotto - nästa gång ska vi tajma så att vi kan välja gröt.
Månaden avrundas på bästa sätt; Stockholm marathon! Jag blir nöjd med min insats i upplägg av loppet men vill som vanligt att det skulle kunnat gå liiite snabbare.
Juni:
Så tar min äldsta dotter studenten och det är vimplar i trädgården, gäster och party party! En varm dag när hon och hennes jämnåriga springer ut - jag är så glad så glad!
Mannen cyklar runt Vättern och jag skjutsar konfirmationsdottern på läger.
Sedan får man hallelujaupplevelse av Muse på Bråvalla och det är skitkul att gå på konsert!
Jag jobbar på och läääängtar efter semester!
Juli:
Så får man till sist semester och vi drar till Danmark och närmare bestämt ön Mön. Vi har till sist enats om en lite kortare semestertur och bor på ett hotell och har flax med vädret. Det blir inte så varmt att vi vill bada men vi vandrar förstås i bokskogen, ser Möns klint, käkar hämtpizza på stranden och cyklar runt på helbänga cyklar. Kort sagt hänger tillsammans på det där finfina viset.
Väl hemma drar vårt arbets- och träningsläger igång. Mannen och jag målar och tränar, målar och tränar. Sommarvädret lämnar en del att önska, det är bitvis kallt och regnigt.
Vi drar till huvudstaden över dagen och det känns som man är på resa igen.
Augusti:
Man får inse fakta och börjar jobba igen - men bara en liten vecka, sedan blir det lite ledigt igen och Mannen och jag firar 20 år som Herr & Fru, vi åker på en himla trevlig road trip till Trosa och Strängnäs.
Trappan-bilderna har fallit ur Libbys to do-lista och det blir färre med sk dagens.
Ett stadslopp hinns med och jag är inte nöjd med min insats och gnäller lite över det. Jag cyklar på räserhojen och tycker det är så roligt, så roligt.
Vi ältar dörr och försöker beställa och det visar sig vara dyrbara grejer.
Vi firar min pappa som fyller jämt och jag lyckas få in ett träd som present (!) i bilen.
September:
Tjejmilen ställs in för mig och alla i sällskapet är sjuka utom jag, istället springer jag långpass hemma. Jag försummar bloggen, jobbar mycket och springer.
Mannen vandrar i Slovenien och jag är på jobbkurs och kör marktjänst hemma med alla stora barn. Jag spontananmäler mig till ett litet lopp typ 40 min före start - det blir en trevlig kväll.
Och innan man vet ordet av är vackra september så gott som slut och det är det dags för Lidingöloppet! Jag lämnar i vanlig ordning en löparrapport här på bloggen och loppet är roligt att springa och jag känner mig på det hela taget nöjd.
Oktober:
Månaden inleds som sig bör med Fjärrvärmehögtiden! Jag nojjar REJÄLT och är superrädd för att bli sjuk nu när nedräkningen till New York marathon börjar på allvar. Jag fixar med Sverigetröja som väninnan får sy in eftersom den är superstor. Jag börjar trappa ned träningen inför loppet, jag tänker ut packningen men lyckas också införskaffa en ny soffa till familjen. Ett projekt som suttit långt inne, det ska erkännas. Sedan äntligen! så reser vi till New York.
November:
New York, New York! Vilken intressant upplevelse, på många plan!
Det var kul att vara där och se, det var inte omedelbar förälskelse i stan och det kom mer bitvis får jag lov att säga. Så komplex! Och underlig! Och vacker!
Och så marathonloppet då! Det är wow-känsla hela loppet igenom, det var en riktigt härlig löparupplevelse. Jag hade önskat en bättre tid men har teknikstrul i början av loppet, jag hade inte räknat med banan som det känns som den lutar svagt uppför hela tiden men det är så himla maffigt att vara där! Vilket publiktryck - helt otroligt roligt.
Roliga turistdagar med väninnnan/coachen och skitkul att få springa där - jag lever länge upp den upplevelsen.
Väl hemma igen börjar jag genast anmäla mig till nya lopp, sedan är det glögg som gäller och klang och jubel för samtidigt som man stod och kikade ut över NY högt upp i Rockerfeller center tog IFK Norrköping SM-guld och väl hemma struttar man runt i Guldköping minsann.
Mycket jobbajobbet och jag lyckas köpa en fåtölj till tv-rummet också.
December:
Slänger in Adventstävlingen och det lackar mot jul vilket innebär konserter i juletid och så ska lilla yngsta operera foten. Månaden går fort med julfest och julafton och nyår.
Stora planerar sin skoltid i Frankrike och i övrigt präglas december av jobb, jullov och allmän trötthet, jag sover som jag gått i ett ide.
Så såg 2015 ut.
Nu när årskrönikan är här känner jag mig redo att möta 2016.
2015 innehöll trevliga resor, bra med löpning som peakade med löparfesten i NY. Det har också varit ett år med mycket jobb, jag har vissa månader försummat min blogg och också haft funderingar på att kasta in handduken. Sedan har inspirationen återfunnits och jag kör väl på tills det jag inte gör det, typ.
Så, I give you; 2015 - attan vad fort du rasslade förbi.
Och det finns fler årskrönikor om man undrar hur det var t ex 2014.
Januari:
Jag får i vanlig ordning januariblues och någon slags förhandsvisning (eller är jag bara übertrött??) av klimakteriet och ältar det som fenomen samt pratar pensionsparande på banken och påbörjar uppladdning inför student 2015.
Jag löptränar i snön och tycker det är helt ok.
Februari:
Inleds med långpass, jag tränar i vanlig ordning för Sthlm marathon, det är lite segt och nästyngsta åker på att ha nattkorsett och det är skolios som är diagnosen. Själv har jag känningar i en fot och börjar omedelbart att gnälla. PlaneringsBeth stöter på patrull eftersom det visar sig vara stört omöjligt att planera in semesterresor för sommaren när alla stora barn har olika agendor. Jobbet är intensivt och jag åker till grannstaden varje tisdag. Och går kurser.
Mars:
Mannen skidar i Vasaloppet, vi åker till Örebro och har en kul helg tillsammans med kompisar; det är konsert med gamla hjältarna Simple Minds som visar sig kunna leverera!
Jag vabbar med dottern som har skolios och vi sover på sjukhuset. Stora åker till Rom och en annan bara jobbar och jobbar. När jag inte jagar ett par grå fladdriga byxor i butik. Bloggen fyller 6 år.
April:
Aaaah - äntligen får man komma ut på en resa. Det börjar med att jag bommar att mitt eget pass gått ut. Det blir till att dagen före tidig avresa kasta sig upp till Skavsta för att fixa ett (dyyyyrt) extrapass, sedan lite påskbuffé av rang hos mor och far innan Libby med kids och Mannen far till Budapest. Där har vi ett par u.n.d.e.r.b.a.r.a. dagar och det är cafébesök för hela slanten och besöker museum, badar och har det så himla fint.
Hemma slipas det trägolv och tv-rummet förvandlas till något slags yogarum under några dagar.
Jag springer en halvmara i Stockholm och Mannen åker med som coach.
Maj:
inleds med en kall dag, riktigt skitväder och Mannen och jag springer en rejäl långrunda.
Vi drar till Köpenhamn och får finväder, där hinner vi med både maxat med museum, fika och löpning, som vanligt alltså. Jag får äntligen besöka den lilla, lilla restaurangen Gröd i Köpenhamn (dvs Gröt) och vi äter en himmelskt god risotto - nästa gång ska vi tajma så att vi kan välja gröt.
Månaden avrundas på bästa sätt; Stockholm marathon! Jag blir nöjd med min insats i upplägg av loppet men vill som vanligt att det skulle kunnat gå liiite snabbare.
Juni:
Så tar min äldsta dotter studenten och det är vimplar i trädgården, gäster och party party! En varm dag när hon och hennes jämnåriga springer ut - jag är så glad så glad!
Mannen cyklar runt Vättern och jag skjutsar konfirmationsdottern på läger.
Sedan får man hallelujaupplevelse av Muse på Bråvalla och det är skitkul att gå på konsert!
Jag jobbar på och läääängtar efter semester!
Juli:
Så får man till sist semester och vi drar till Danmark och närmare bestämt ön Mön. Vi har till sist enats om en lite kortare semestertur och bor på ett hotell och har flax med vädret. Det blir inte så varmt att vi vill bada men vi vandrar förstås i bokskogen, ser Möns klint, käkar hämtpizza på stranden och cyklar runt på helbänga cyklar. Kort sagt hänger tillsammans på det där finfina viset.
Väl hemma drar vårt arbets- och träningsläger igång. Mannen och jag målar och tränar, målar och tränar. Sommarvädret lämnar en del att önska, det är bitvis kallt och regnigt.
Vi drar till huvudstaden över dagen och det känns som man är på resa igen.
Augusti:
Man får inse fakta och börjar jobba igen - men bara en liten vecka, sedan blir det lite ledigt igen och Mannen och jag firar 20 år som Herr & Fru, vi åker på en himla trevlig road trip till Trosa och Strängnäs.
Trappan-bilderna har fallit ur Libbys to do-lista och det blir färre med sk dagens.
Ett stadslopp hinns med och jag är inte nöjd med min insats och gnäller lite över det. Jag cyklar på räserhojen och tycker det är så roligt, så roligt.
Vi ältar dörr och försöker beställa och det visar sig vara dyrbara grejer.
Vi firar min pappa som fyller jämt och jag lyckas få in ett träd som present (!) i bilen.
September:
Tjejmilen ställs in för mig och alla i sällskapet är sjuka utom jag, istället springer jag långpass hemma. Jag försummar bloggen, jobbar mycket och springer.
Mannen vandrar i Slovenien och jag är på jobbkurs och kör marktjänst hemma med alla stora barn. Jag spontananmäler mig till ett litet lopp typ 40 min före start - det blir en trevlig kväll.
Och innan man vet ordet av är vackra september så gott som slut och det är det dags för Lidingöloppet! Jag lämnar i vanlig ordning en löparrapport här på bloggen och loppet är roligt att springa och jag känner mig på det hela taget nöjd.
Oktober:
Månaden inleds som sig bör med Fjärrvärmehögtiden! Jag nojjar REJÄLT och är superrädd för att bli sjuk nu när nedräkningen till New York marathon börjar på allvar. Jag fixar med Sverigetröja som väninnan får sy in eftersom den är superstor. Jag börjar trappa ned träningen inför loppet, jag tänker ut packningen men lyckas också införskaffa en ny soffa till familjen. Ett projekt som suttit långt inne, det ska erkännas. Sedan äntligen! så reser vi till New York.
November:
New York, New York! Vilken intressant upplevelse, på många plan!
Det var kul att vara där och se, det var inte omedelbar förälskelse i stan och det kom mer bitvis får jag lov att säga. Så komplex! Och underlig! Och vacker!
Och så marathonloppet då! Det är wow-känsla hela loppet igenom, det var en riktigt härlig löparupplevelse. Jag hade önskat en bättre tid men har teknikstrul i början av loppet, jag hade inte räknat med banan som det känns som den lutar svagt uppför hela tiden men det är så himla maffigt att vara där! Vilket publiktryck - helt otroligt roligt.
Roliga turistdagar med väninnnan/coachen och skitkul att få springa där - jag lever länge upp den upplevelsen.
Väl hemma igen börjar jag genast anmäla mig till nya lopp, sedan är det glögg som gäller och klang och jubel för samtidigt som man stod och kikade ut över NY högt upp i Rockerfeller center tog IFK Norrköping SM-guld och väl hemma struttar man runt i Guldköping minsann.
Mycket jobbajobbet och jag lyckas köpa en fåtölj till tv-rummet också.
December:
Slänger in Adventstävlingen och det lackar mot jul vilket innebär konserter i juletid och så ska lilla yngsta operera foten. Månaden går fort med julfest och julafton och nyår.
Stora planerar sin skoltid i Frankrike och i övrigt präglas december av jobb, jullov och allmän trötthet, jag sover som jag gått i ett ide.
Så såg 2015 ut.
Nu när årskrönikan är här känner jag mig redo att möta 2016.
Hej 2016
Idag har jag matat en bra dokumentär om Leif GW Persson och en fjantig (Det verkliga Downton Abbey - djiiisus, måste de ta om allting sjuttioelva gånger? den höll inte måttet tyckte jag) och äntligen läst en bok och börjat på en ny.
Ätit rester från nyårsmiddagen, inte pizza.
Rört mig från sängen till min fåtölj och inte så mycket mer än så.
Tagit det förbaskat lugnt med andra ord.
Annat var det igår.
Då vevade jag ihop snittar, förrätt och efterrätt samt nyårsdukade.
Varmrätten är Mannens avdelning.
Sedan hade vi vänner här och det var så himla trevligt att jag ville väl aldrig gå och lägga mig.
Därav dagens agenda, se ovan.
Nya år ska man börja så där stillsamt skönt tycker jag.
Ätit rester från nyårsmiddagen, inte pizza.
Rört mig från sängen till min fåtölj och inte så mycket mer än så.
Tagit det förbaskat lugnt med andra ord.
Annat var det igår.
Då vevade jag ihop snittar, förrätt och efterrätt samt nyårsdukade.
Varmrätten är Mannens avdelning.
Sedan hade vi vänner här och det var så himla trevligt att jag ville väl aldrig gå och lägga mig.
Därav dagens agenda, se ovan.
Nya år ska man börja så där stillsamt skönt tycker jag.
torsdag 31 december 2015
Definitivt slut
Nu har jag lackat med snyggaste lacket och jag tror att läget vad gäller nyårsmiddag är under kontroll.
Det sprakar i kakelugnen och snart ska jag tända alla nyårsljus.
Må alla nyårsljus lysa för er och må 2016 bli ett bra år.
Ber att få önska Gott Nytt År.
onsdag 30 december 2015
Slut
Det är inte bara orken som är slut, arbetsinspirationen tryter också. Men det kanske inte är så konstigt egentligen, just nu känns faktiskt helt okej att gå på sparlåga faktiskt.
Och nu är året slut också.
Gick det fort? Jag vet inte.
Jag ska som den nostalgiska smånörd jag är blicka tillbaka och göra någon slags känslomässig utvärdering.
Ska bara jobba först men före det ska jag springa en sväng.
De senaste dagarna har jag utnyttjat min BAMSEstora mängd av flextimmar och gått hem tidigare, då får jag jobba lite med pliktkänslan ("borde jag inte ta tag i det där och jobba lite till?") men så har jag känt hur overkligt trött jag är och tagit mitt förnuft till fånga och gått hem.
När man får antydningar om att man ser trött/vissen/slut ut kanske man ska ta det på allvar.
Så det har känts som om jag hade småbarn igen, gå hem tidigt på eftermiddagen. Bara det att jag hittar mina små gryn hemma i soffan istället för att behöva skynda och hämta dem på någon förskola.
Krycklillan tog jag med till vårdcentralen igår för bandagering och koll av tå, ser bra ut. Vi ryste lite över det där stiftet i tån som ska tas bort i januari, annars ok.
Jag erbjöd mig (!) nu när jag slutat jobba jobbet tidigt, att åka och nyårshandla varpå Mannen tyckte det var slöseri med resurser, han skulle ta det idag onsdag istället.
Den sortens erbjudande tackar jag inte nej till, istället tog jag tillfället att dra till bästa blomsterbutiken och köpa superbilliga blommor eftersom man nu helt plötsligt vill bli av med amaryllisarna. Värsta kapet, I tell you, det är nu man ska handla (mer) sånt.
Och nu är året slut också.
Gick det fort? Jag vet inte.
Jag ska som den nostalgiska smånörd jag är blicka tillbaka och göra någon slags känslomässig utvärdering.
Ska bara jobba först men före det ska jag springa en sväng.
De senaste dagarna har jag utnyttjat min BAMSEstora mängd av flextimmar och gått hem tidigare, då får jag jobba lite med pliktkänslan ("borde jag inte ta tag i det där och jobba lite till?") men så har jag känt hur overkligt trött jag är och tagit mitt förnuft till fånga och gått hem.
När man får antydningar om att man ser trött/vissen/slut ut kanske man ska ta det på allvar.
Så det har känts som om jag hade småbarn igen, gå hem tidigt på eftermiddagen. Bara det att jag hittar mina små gryn hemma i soffan istället för att behöva skynda och hämta dem på någon förskola.
Krycklillan tog jag med till vårdcentralen igår för bandagering och koll av tå, ser bra ut. Vi ryste lite över det där stiftet i tån som ska tas bort i januari, annars ok.
Jag erbjöd mig (!) nu när jag slutat jobba jobbet tidigt, att åka och nyårshandla varpå Mannen tyckte det var slöseri med resurser, han skulle ta det idag onsdag istället.
Den sortens erbjudande tackar jag inte nej till, istället tog jag tillfället att dra till bästa blomsterbutiken och köpa superbilliga blommor eftersom man nu helt plötsligt vill bli av med amaryllisarna. Värsta kapet, I tell you, det är nu man ska handla (mer) sånt.
måndag 28 december 2015
Mellandagar you say?
Working girl idag.
Uj. Uj.
Det tog emot, det kan jag försäkra.
Vid 14 kastade jag in handduken och bad i tankarna ursäkt till kommunen men nu gick det inte mer. Jag är ledsen men nu är det jag som flexar ut.
Annars då?
Jag har julat med familj, sovit, läst lite, sprungit desto mer samt sett på film.
På det hela taget slog jag över till jul-läge någon gång sent den 23:e och nu verkar det vara ohemult svårt att komma ur det.
Sicken jädra tur att det snart är nyår då.
Idag försökte jag mig på ett svep i stadens butiker fast jag är så otroligt ointresserad och trött att jag duger inte ens till att konsumera längre, sparade massor av stålar kan man säga.
Jag tycker antingen att plaggen är knasiga, ointressanta eller att jag är så fel målgrupp. Jag tänker hela tiden att äsch, jag har något liknande. Alternativ äsch jag är för gammal för det där. Och så har vi; äsch, jag orkar inte prova.
Jag står med andra ord emot konsumtionshetsen fast i hemlighet surfar jag på löparskor.
Och Goood fortsättning också.
Uj. Uj.
Det tog emot, det kan jag försäkra.
Vid 14 kastade jag in handduken och bad i tankarna ursäkt till kommunen men nu gick det inte mer. Jag är ledsen men nu är det jag som flexar ut.
Annars då?
Jag har julat med familj, sovit, läst lite, sprungit desto mer samt sett på film.
På det hela taget slog jag över till jul-läge någon gång sent den 23:e och nu verkar det vara ohemult svårt att komma ur det.
Sicken jädra tur att det snart är nyår då.
Idag försökte jag mig på ett svep i stadens butiker fast jag är så otroligt ointresserad och trött att jag duger inte ens till att konsumera längre, sparade massor av stålar kan man säga.
Jag tycker antingen att plaggen är knasiga, ointressanta eller att jag är så fel målgrupp. Jag tänker hela tiden att äsch, jag har något liknande. Alternativ äsch jag är för gammal för det där. Och så har vi; äsch, jag orkar inte prova.
Jag står med andra ord emot konsumtionshetsen fast i hemlighet surfar jag på löparskor.
Och Goood fortsättning också.
tisdag 22 december 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)