Efter en natt med drömmar värdiga en David Lynch-film fann jag det lika bra att hoppa upp i ottan.
När drömmarna bara blir konstigare och konstigare kan man lika gärna sitta i ett tyst kök och dricka kaffe och fundera över vindbyarna som snor runt hushörnet.
Ett tag tänkte jag hoppa över löpningen, det blåste och regnade värdigt en katastroffilm men sedan gjorde vädret en personlig utveckling (åt rätt håll) och solen sken upp den blåsiga världen.
Jag fick feeling och skrattade åt motvinden och sprang.
Idag var det en v ä l d i g t skön löpkänsla i kroppen, jag skulle springa bara 7 km men det blev lite mer än 8 och jag vågade dra på lite grann när jag kom i lä för den galna vinden. Sedan styrkeövningar (det är trök men jag gör't ändå) och man känner sig redo för lördagen.
Så där skulle det kännas jämt men så funkar det ju inte, det fattar man ju.
Nu väntar 5 km cykeltur i total motvind. Jippi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar