Januari suger.
Varför ändra ett sådant ehum vinnande koncept liksom. Jag och januari är inte kompatibla, men gudarna ska veta att jag försöker. Det skulle gå lättare om januari var ljus och mer våraktig, då skulle januari och jag funka ihop.
Men annars då?
- Jag har sjungit upp mig så sakteliga och börjar komma in i jobberiet igen, fast det tar liksom längre tid tycker jag, det där uppsjungandet. Kan det vara åldern tro?
- Jag har börjat vänja mig vid att ha äldsta nere i Frankrike. Hon har plusgrader hon och halkar inte omkring i snö och is. Dessutom har skolan börjat där nu, hon har acklimatiserat sig så bra, så bra (och jag är så glad för det!!) och verkar trivas i sitt franska rum och börjat hänga med sina klasskamrater och hitta i sin nya stad.
- Yngsta slipper kryckorna och foten som opererades före jul är nu bra även om hon inte kan sporta och rida än.
- Broddarna fick komma på löparskorna igår (hear this, hear this) och jag piskade mig ut på tråktisdagen och kom hem som en ny människa.
Och så har ju Mästerkocken börjat igen! Halleluja.
4 kommentarer:
Jag är precis lika januarikompatibel som du. Och det är nog bara i mitten av januari som jag längtar efter att springa ett intervallpass med pyramidintervaller. Det ser så fint och rosaskimrande ut här ifrån att springa mellan stångån och ett gult rapsfält och flämta för att man sprungit skiten ur sig.
Emelie: haha, ja intervaller i den här kylan, i det här mörkret känns dock inte aktuellt. Nä , nu får man härda ut och drömma om rundor vid rapsfält! Det låter helt underbart!!!!
Jag misstänker att intervaller står på schemat i morgon bitti. Fast det ska bli -18 så jag vete sjutton hur det ska gå till.
Tant Augusta: ugh! jag väntar med mina intervaller tills det blir helt annat klimat!!
Skicka en kommentar