Efter maratonlöpningen i NY gick jag märkligt nog inte in i någon ta-det-lugnt-period. Både orken och lusten fanns kvar, jag märkte inte av något tapp vad gäller inspiration så jag var snart ute på långrundor igen och har matat på sedan dess.
Nu hoppas jag att kroppen håller för detta för normalt sett brukar jag inte ligga och mata så här många kilometrar så tidigt på säsongen.
Gudars, jag känner mig så löjlig när jag skriver så där; "tidigt på säsongen".... det känns som om att man inte får uttrycka sig så om man inte är på gränsen till elit alt riktigt jefla apsnabb och tokstark, typ bäst i klassen.
Det är som om mina prestationer inte legitimerar att jag använder ord som "säsong", "träning", "resultat" osv.
Sicket dumt tänk, eller hur?
Ja, jag är en glad motionär, so what? Jag tränar, alltså måste jag relatera till dessa begrepp.
Asså, jag måste jobba på att inte tänka så där, sluta dissa mina egna insatser.
I alla fall, vad jag försöker säga är att jag för, ehum säsongen alltså redan är uppe i långa sträckor, om man t ex tänker på att träna till Sthlm maraton, vilket jag gör. Inte bara det loppet, nej nej. Det ska väl bli andra också under 2016.
Idag slängde jag mig i alla fall ut i ett snöigt och blåsigt väder och klämde 18 km. (Sprang förbi den låååånga bilkön till köptemplet utanför stan och var riktigt tacksam att jag inte hade något ärende dit - vad ska alla dit och göra hela tiden? Hur mycket kan man rimligen hinna konsumera??)
Det var baske mig motvind hela tiden och det var väl möjligtvis några kilometrar som jag kom i lä tack vare vägsträckningen vid en fin höjd (där är det ljuvligt att springa i vitsippetider btw).
Annars var det råkall vind som gällde och attan vad det blev kallt utan mameluckorna!
Hur kunde jag glömma dem? Jag är ju inte precis någon gröngöling vad gäller vinterlöping, nästa gång måste de vara på.
Det var förbaskat skönt att komma in efter de där 18 kilometrarna, själva rundan som sådan var faktiskt rätt kul ändå. Det är som att en blir lite full av anamma och minsann inte tänker låta skruttvädret bestämma, här ska springas och där med basta!
3 kommentarer:
Pannben!
Jag har köpt fordrade tajts. Underbart skönt plagg. Faktiskt så sköna att jag skulle kunna gå omkring i dem hela tiden. Vilket jag förstås inte gör pga att skulle verka lite konstigt.
Iwillnot: YEAH!! ;D
Tant Augusta: jag springer i ett par byxor som jag tror egentligen är skidtajts - vad det nu ska vara för jätteskillnad. How ever så är de skitbra, lite ludd på insidan och står emot vind bra. Inte för tjocka och inte för tunna. Nästan så att man skulle vilja ha dem jämt ;D
Skicka en kommentar