Redan söndag

But thank you Januari.
Nu är'e slut. Till januaris försvar skall ändå sägas; det är en kravlös månad. Tack tack.

Annars då?
Precis så här i sluttampen av denna månad hanns det med en alldeles formidabel bokcirkelträff (torsdag) vilket kickade igång både tankar och läslust.
Hela söndagseftermiddagen har jag läst och läst och läst.

När jag hade dockat ut från jobbet i fredags var jag så klippschlut (öschötska) att jag var tvungen att lägga mig i sängen innan jag orkade greja käk.
Det kändes nästan som om jag skulle bli sjuk, förkyld eller något men det verkar som om jag sov bort det och så gav jag mig själv en rejäääält lat lördagsförmiddag innan jag gav mig ut på en löprunda.
Och idag med förresten. Idag fick det bli löpning i skogen för Mannen och mig (den är grön igen och inte vit, skogen alltså) och fick ihop trevliga 20, 5 km.

Nu tror jag bestämt att det bara är att gilla läget, måndag imorgon.
Februarimåndag!

Och jobbet då? Jorå, tackar som frågar

De där dagarna på jobbet....
när man känner att man räcker till som chef, man får växa som människa (nej, det är ingen floskel, det viktigt på riktigt tycker jag) och man hinner med det man tänkte, man ligger i faaaas och mejlen är nästan också i fas och sedan går ut man i bibban på kvällspasset och bara leeeeevererar som bibban vore en scen. Alla besökare är världens bästa och kommer med roliga och knepiga frågor och man får ge god service (som jag älskar att göra).
Då.
Då är jag så glad att jag är bibliotekarie.
Och sen är jag slut som artist när jag kommer hem.

Istället

Får sms att dagens utvecklingssamtal är inställt.

Genast tänker hjärnan; tusan, då hade jag ju kunnat ta med löparkläder och sprungit på lunchen... ! Ack, om jag bara vetat.

Nu får jag väl jobba istället då.

I huvudet

Just nu ältar vi... och med vi menar vi Libby

• är det inte dags för nya löparskor (igen? tänker du. javisst säger jag)
• är det inte ett par vita sneakers som jag vill ha till våren? (och fler vida brallor)
• är det inte dags att planera om/hur vi/jag ska kunna ta en tur till äldsta i France?
  och...
• är det inte otroligt hur smidigt ändå det har gått att tugga i sig januari?

Znark

Jag var på universitetet idag (jobb), intressant möte och i vanlig ordning går man därifrån med fler arbetsuppgifter... oh well it's part of the game helt enkelt men på eftermiddagen kroknade jag alldeles på möte nr 2.
Det var då en himla tur att det var mer av ett informationsmöte och jag satt långt bak i salen för attan jag vet inte om jag somnade där en microstund. Attans.
Jag är liksom inte van att sitta still så där och jag var dessutom så trött att jag var tvungen att skaka på ena foten för att hålla mig vaken... Kändes som att all min kraft gick till att fokusera på skakandet av foten så att jag för herrans namn inte skulle slockna.
Det gick med andra ord sådär, men jag tog mig i alla fall igenom mötet och sedan var det spånkan hem direkt.

Har ni somnat på något möte någon gång? Verkligen somnat? Snarkat? (hjäääälp)
Jag har nickat till vid något tillfälle (som idag) så där så att huvudet verkligen knixar till och då blir man ju supergenerad och sitter och hoppashoppas att ingen såg att man somnade.
Pinsamt. Känns ju inte helt juste mot den som pratar men ibland.... eeeh så bara går det inte att hålla emot.
Det är en lite obehaglig känsla att man inte vet, inte kan säga med säkerhet om det bara rörde sig om en millesekund eller har man sovit liksom?

Och hur grejade jag kvällen, trött som jag var? Bästa sättet så klart.
Jag tjurrusade direkt och hämtade löparkläderna, snabbaste superhjälteomklädningshastigheten och så ut på stört.

ps det var snö- och mameluckfritt, värsta vårkänslorna ju.

Så värt

Måndagen gick i 100.
Djiii, jag verkligen for mellan olika jobbsaker och superskyndade mig under eftermiddagen för att docka ut och skynda, skynda hem för att jäkta iväg till stallet.
Det har inte blivit något stall och ridning här på länge eftersom Yngsta opererade foten i december -men nu så!
Och nog får man sin belöning när man ser tösabiten sitta upp i sadeln och så blir det en sådan där
ypperlig kanonfin ridlektion där allt bara stämmer; Plutas (hästen) och tösabiten är i total symbios och de ser lika glada ut båda två.
Så värt eftermiddagsstressen, så värt.

Här sitter jag och peppar igång måndagen

Det är ju synd och skam att helgerna försvinner så fort.
Söndagförmiddag känns det ok att det är måndag nästa dag, söndagkväll inte riktigt samma känsla längre...
Men nu är det måndagmorgon, man har fått sin gröt och sippar kaffe och försöker ännu en gång att omfamna detta kompakta mörker utanför fönstret.
Det är sista veckan i januari, vänner. Det tickar på och det är faktiskt inte becksvart vid halv fem på eftermiddagen, vilket jag noterade i förra veckan.

Hitta på

Jag blev så matt av det där att det är same same hele tin som en säger.
Behovet att hitta på något gjorde att jag var tvungen att knixa till en helg i kungliga hufvudstaden med da girls, vi får förvisso hålla oss till det blir sportlov men det ska väl gå, trevligt att ha något att se fram emot.

Seg lördag men det tog sig

Jag höll på att alldeles tappa bort lördagen men kom i alla fall ut på en 18 kilometersrunda i snömodden.
Nu är mina broddar heeelt slut. Jag måste ha ett par nya. Jag har funderat på att köpa särskilda löparskor med egna piggar men nä... det blir liksom inte av. Dessutom sliter jag löparskor så konstigt (liksom inuti skon) så det känns inte som någon bra investering.

Löprundan präglades som sagt av snömodd, bitvis fri asfalt och sedan snömodd igen och att springa på landsvägen idag var inget bra val av runda. Jag blev så skitig av den avgassmutsiga snömodden... annars var landskapet fint. Det är som sockervadd på träd och buskar och prima att det inte var tokkallt.
Efter rundan var jag om möjligt ännu mer seg och jag undrar om jag inte somna till lite där i favoritfåtöljen.
Mannen kände sig minst lika seg efter sin 3 milarunda på skidor. Vi hinkade kaffe och sedan tog vi tag i lördagen och fick lite mer gjort.

Jag glömde alldeles bort att Sherlock Holmes var på televisionen men vi såg filmen The man from U.N.C.L.E.
Den kan rekommenderas, snygg rulle, riktigt underhållande med tempohög story där bovarna är riktiga skurkskurkar och hjältarna snitsiga. Och så bra musik till det.

Till skolan med de STORA barnen

Häromdan i veckan var nästyngsta alltså min girlie numero tre, gå på en sådan där prova-på-dag på gymnasiet. Skolan har hon valt med lika stor omsorg som dagens läppstift. Både hon och jag är lika överraskade över det faktum att hon faktiskt ska börja gymnasiet i höst.

När hon tar studenten då är jag alltså.... eeeh, nu pratar vi om något annat..

Hon var lika delar förväntansfull som pirrig på morgonen inför dagen. 

"- De är ju så coola på den där skolan."

Något slags bra betyg (?) med tanke på att systrarna har gått/går på nämnda skola.
Samma kväll var hon tvungen att tanka info och diskutera sin dag från äldsta via skype.
Nu verkar hon har bestämt sig.
Stor unge.

Same same

Man kan väl säga att det rullar på.
Det är äta, sova, jobba, springa mest hele tin' om en säger så.
Och nu ere helg, helg nummer fyra i januari. Tänk att januari bjuder på hela fem helger innan vi kan vända blad i almanackan.
Då blir det äta, sova, springa då.

Saker man inte ska göra

...innan man tar sig till jobbet och det är många minusgrader ute; kolla på sommarbilder i telefonen där man svassar runt i kortbrallor.

Kroppen blir extremt omedgörlig.

Fast det är himla snyggt när det är kallt, det kan man inte ta ifrån vädergudarna.

Vanlig tisdag - inget att skriva hem om

Tackar för den tisdagen, en annan fick mycket gjort på jobbajobbet, tänk att jag allt som oftast vill få ännu mera gjort.
I morgon måste jag stänga in mig på kammaren, jag har en del skrivjobb och administrativt pyssel som jag ligger efter med och att ligga efter den där inre planeringskalender...  om det tycker jag inte.

Annars var det en rätt ok tisdag, bäst var ju löprundan. Det var magiskt vackert ute och skönt nu när det inte är så där galet kallt. Lite dimmigt och det var frostigt med glitter i luften och när jag stannade klockan och fötterna utanför grinden hemma ångade det om mig i januarikvällen.
Och jag kan inte låta bli att jämföra dessa rundor med dobbar, toppluva och kall luft med de ljuva ljusa sommarkvällarna....
Jag ser fram emot våren, det gör jag.
Vintern är vacker så det är inte det men jag tycker trots allt att när dygnet har fler ljusa timmar, då mår jag nog lite bättre.

Blusdrömmar

Jaha. Nu har jag haft stickade varma tröjor i snart två veckor. Nu kan jag det här, tack tack. 

Om jag längtar efter blustider? Skojar du med mig, det är bara förnamnet. Men jag vet - det dröjer men man kan väl få längta?

Denimfärg korsat med knyt - kan det bli bättre. Den måste jag nypa i när den finns tillgänglig i butik.

Kan den vara så söt i verkligheten också? Bådar gott, aaah - den finns i svart också.

båda bilderna har jag lånat av Lindex shop online

Greetings från igloon

Så har en helg, en trevlig om än kall så väl inne som ute, avverkats i raketfart.
Stora ungen har varit en hel vecka i France och det går ju bra det här!
Jag känner ju längtet men ungtrollet har det bra och roligt och det liksom.... funkar!

Och jag gick på bio med Mannen, det var ett tag sedan.
Himlars vad najs det är med film på stor skärm, lätt att man glömmer bort det i dessa skärmtider där man tankar ned film till tv och dator. Nu har inte vi en sån där BAMSEstor tv utan mer normalstor så att gå på bio har samma trevliga effekt på mig som när jag såg Grease 1978 (ja, jag har varit på bio dess emellan).

Den här gången såg vi Carol med u.n.d.e.r.b.a.r.a Cate Blanchett (är det ens lagligt att vara så där underbar som hon? hon betalar säkert extra skatt för det).
Dji, vilken bra film, allt var bra - tur jag inte jobbar som filmkritiker. Jag kan knappt formulera vad som var bra, jag gör ett försök; snyggt filmat, skönt med ett litet långsammare berättartempo, bra story och så u.n.d.e.... okej ni fattar.
Eftersom det var så kallt hemma gick vi ut (höhö) och åt på restaurang och då kom förstås kidsen med. Det blev ett rätt tidigt restaurangbesök så vi var ju hemma tidigt och orkade således se många, många avsnitt av Mad Men som vi har börjat knarka igen.
Shit vad bra den serien är... med u.n.d.e.... nej Blanchett är visst inte med där.

Bara man såg till att vira in sig i en filt och inte ha fötterna på golvet så gick det bra, det gick åt rätt mycket skållhett te också men lördagskvällen tog vi oss igenom.
Om vi eldade i kakelugnen? You bet.

Löpning? Jorå, jag hann med en 14 kilometersrunda på lördagen och en 13 kilometers på söndagen så på den fronten kan jag inte klaga.

Och ska vi hålla oss till sanningen... så is igloon no more - nu har en man från Eon varit här och plötsligt är det mer normal temperatur inomhus, Gud ske pris.
När vi ändå hade det så kallt i köket i helgen passade vi på att frosta av frysen så nu känner man ju sig som en ny människa.

Jag försöker gilla läget

Januari och jag är fortfarande inte kompatibla men här ska carpas (carpe diem ni vet).
Jag försöker verkligen omfamna januari.

Nu är det tokkallt både ute och inne. Ute sköter naturen kylan, här inne verkar vårt fjärrvärmesystem sätta sig på tvären och krångla, vi måste nog får experthjälp. Mannen har gjort vad han kunnat och checkat alla reglage och kranar och under tiden har vi tagit på oss allt mer varmt men med dessa krånglande element (rör? pumpar? what ever) så är det nu i svalaste laget faktiskt.
Och bekymmersamt.

Ute ja, där skiner solen och småfåglarna kalasar på fågelfrön, häpp häpp, jag kanske kan dra på mig löpardojjorna idag efter att ha tjurat ett par dygn.

Är det torsdag? Okej, då kommer torsdagsgnället här

Planen var att jag skulle plocka bort adventsstjärnor ur alla fönster här nu i afton (sist i kvarteret??) och baxa upp dem till deras off season-förvaring på vinden.....men alltså.... det är så sabla kallt på den är vinden i vanliga fall och nu med den här iskylan.... nä, jag fixar inte det.
Stjärnorna får lysa vidare en kväll till...
Förresten så orkar jag inte, jag fattar inte att jag är så trött.
Nu har jag köpt Blutsaft och hoppas på mirakel. Det funkade en gång för länge när jag väntade barn, då blev jag lite piggare av det.
Och dagens motion blev min stapplande gång från Ica (glashalt och svintrött, najs kombo).
När näshåren krullar ihop sig av kylan då vet man att det kommer bli obehagligt att dra in stora mängder kall luft vid löpning så för första gången på  e.v.i.g.h.e.t.e.r.  valde jag bort löpningen när jag egentligen behöver den som mest.
Det får bli filt+soffa+mästerkocken istället.

Oja, nu är det VERKLIGEN som vanligt

Japp.
Januari suger.
Varför ändra ett sådant ehum vinnande koncept liksom. Jag och januari är inte kompatibla, men gudarna ska veta att jag försöker. Det skulle gå lättare om januari var ljus och mer våraktig, då skulle januari och jag funka ihop.

Men annars då?

• Jag har sjungit upp mig så sakteliga och börjar komma in i jobberiet igen, fast det tar liksom längre tid tycker jag, det där uppsjungandet. Kan det vara åldern tro?
  
• Jag har börjat vänja mig vid att ha äldsta nere i Frankrike. Hon har plusgrader hon och halkar inte omkring i snö och is. Dessutom har skolan börjat där nu, hon har acklimatiserat sig så bra, så bra (och jag är så glad för det!!) och verkar trivas i sitt franska rum och börjat hänga med sina klasskamrater och hitta i sin nya stad.
  
• Yngsta slipper kryckorna och foten som opererades före jul är nu bra även om hon inte kan sporta och rida än.
  
• Broddarna fick komma på löparskorna igår (hear this, hear this) och jag piskade mig ut på tråktisdagen och kom hem som en ny människa.

Och så har ju Mästerkocken börjat igen! Halleluja.

Som vanligt

Nu är det som vanligt.

Hela, långa veckor och måååånga dagar kvar i fräsiga januari.

Ja, det är inte utan att man tar några danssteg.

Eller inte.

Jag börjar dock med en sönderhackad arbetsdag med några få timmar i kommunens tjänst innan Yngsta och jag åker till sjukhuset igen (har klippkort där numera och på vårdcentralen).

Dags för koll av foten.

Dagens följeslagare

....har varit Huvudvärk.
Det var då fasen vad ont i skallen jag har haft. Och inte funkar tabletterna, en ny sort jag köpte eftersom de var skulle innehålla samma som den vanliga men billigare.
Snålheten bedrar visheten eller?

Och har jag ont i huvudet för att jag
a) tjutit lite mer än normalt senaste dygnet?
b) har något skit på gång - ska jag bli sjuk nu?
eller
c) jag testar att ha progressiva linser och hjärnan orkar inte fatta vad jag håller på med.

Vi får se, för snart kanske jag inte hålls med punkten a) allt för mycket hoppas jag och b) - nej tack. Helst inte och c) jag vill att det ska funka.

Och så tar vi söndagen

Nu har jag bäddat Äldstas säng för hon hann inte det tidigt igår morse.
Naturligtvis började jag lipa när jag gjorde det.
Jag vet inte hur hon vill ha kuddarna så jag failade nog lite när jag försökte arrangera dem.
Alltså, hur patetisk är jag?
Hon är så kul med sin bäddning, hon är den enda av mina fyra tjejer som bäddar sängen som om hon har varit i amerikanska armén, asså jag skämtar inte. När hon är i farten dras lakanen så de är spända som segel i kraftig vind. Kudden perfekt uppfluffad och täcket peeeerfekt invikt och hon bäddar så gott som varje dag.

Nu lät jag underlakanet vara precis som det var, bara för att.... eh. Jag vet inte.
Sa jag att jag är lite patetisk?

Kära nån, ska jag bli en sån där jobbig morsa som drar i ungarna och försöker hala in dem när de flyttat ut ur boet? (But nooo).
Jag som trodde att jag skulle sitta i Barcelona och röka cigariller?

No no.
Bäst jag snyter mig (igen) och skärper till mig lite.
Jag sticker ut och springer.

Lördagen

Då har jag på något vis tagit mig igenom den lördagen.
uuuuuj
det var megajobbigt att vinka av Äldsta på flygplatsen.
megajobbigt
När jag kom hem efter att ha vinkat av Äldsta (skitläskigt väder att köra bil i förresten, mitt värsta) var jag så tröttfrusen av alla känslor så jag kröp ned i sängen med dubbla täcken.
Det var kolsvart ute fortfarande för det var en tiiiidig flight, uj vad jag tyckte att januarimörkret sööög då.
Sedan snöt jag mig, fixade gröt och sedan stack jag ut och sprang.
Det var tungt, både i sinnet och med all snömodd men mitt i alltihop fick jag sms från Äldsta; hon satt på bussen in till sin stad och var alldeles omfamnad av France, då gick det bättre där i snömodden.
Sen dess har jag hunnit kasta ut granen och svänga hit och dit i tankarna.

Nu har vi skajpat (2 ggr) och snytit oss på varsitt håll, Äldsta och jag. Hela familjen tycker det känns underligt att Äldsta är på annan ort.
Jätteunderligt.

Före take off

Och vad gör man typ dagen innan största ska resa iväg?
Jo, då åker hon och jag och på cruising.
Cruising med mama (och det ska vara med ett m) innebär att vi kör en sväng med bilen och gör ett eller två eller ännu fler ärenden.
Det kan vara allt från handla på Ica eller köpa ett nytt strykjärn. Kan vara att man införskaffar en lampa till tv-rummet och det kan också innebära stopp på blomsteraffären och bageriet. Och det kan innebära alla dessa stopp på en enda cruising.
Vilket det gjorde idag.
Vi brukar åka på ärende-cruising, Äldsta och jag.
Nu vet jag inte hur det ska gå med ärende-cruisingen i fortsättningen, kanske någon annan är intresserad, vad vet jag.

Nu har vi ätit musslor eftersom Äldsta valde det.
Det har varit mycket bondande här bland systrarna den senaste tiden, de klänger lite på varandra på ett nytt sätt.
Jag blir varm i hjärtat av det.
Och tjutnödig också förstås.
Därför måste jag sluta blogga om det nu omedelbums och tänka på något annat.

Bibliothèque numero trois

När äldsta nu far till France har hon till sina yngre systrars förtjusning sagt ja till ett ökat klädlån.

Men självfallet finns det vissa regler att följa.

Jag ska fungera som väktare och se till att reglerna efterföljs. 

Här sitter jag och förhåller mig

Vi såg filmen Insidan ut häromdagen (den var riktigt bra, vi gillar att se lite animerat emellanåt) och jag känner mig lite som hon Vemod idag.
Jag vaknade med lite ledsamhet i kroppen, det är bara att gilla läget, det är okej att vara lite ledsen. Jag vet vad det är, det är det här med att stora ska resa och vara från hemmet.

Och så var vi hos svärisarna igår och det kändes så tydligt att ålderdomen hade gjort en sådan där framryckning igen.
Och det måste man också förhålla sig till.
Samtalen kan bli lite hackiga också. Vi yngre (barn och barnbarn) tar upp en samtalstråd, de äldre klipper av mig något helt annat, när det är "klart" försöker vi yngre ta upp tråden där vi var nyss, och så börjar det om.
Måste man också förhålla sig till.

Och yngsta känner av de där berg- och dalbaneliknande känslostämningarna som tonåring, och alla issues som kommer med det.
Då förhåller en sig till det också, men asså, på den fronten får jag väl ändå säga att jag är rätt så erfarenhetsmässigt skapligt utrustad.

Trettondagsafton

Och vad gör ni så här på självaste trettondagsaftonen?
Bal, någon?
Hade självfallet suttit fint men jag är upptagen med att googla fram bästa concealern (som TOTALtäcker mina mörka ringar, det här går inte längre), äta finaste hämtpizzan samt se en film.

Gudars var bra med helg bara så där mitt i veckan

Okej.
Gissa om jag är ledig.

dansar glatt hemma i köket igen

Bibliothèque numero deux

Man kan väl säga att jag ouivstarta* här efter nyårsledigheten.
Jag dammade till och tog ett kvällspass när det var ont om folk (lediga och sjuka) och lämnade bara biblioteket helt kort för ett snabbt besök på apoteket.
Annars har det varit jobbajobbet hela dagen och kvällen - det är väl en jädrans tur att jag ska vara mer ledig efter trettonhelgen för det här kan ju knappast vara nyttigt.




*östschötska uttalas som ett rullande r i början

Bibliothèque

Och det första mitt lilla barn som ska resa till Frankrike gör, förutom att fixa bostad, är självfallet att kolla upp var närmaste bibliotek finns i orten hon ska bo.
Hon kollar av dess öppettider, var det ligger, hur hon hittar dit och hur hon ska göra för att få ett lånekort.
(lånekortet kostar!!! men inte för studenter som tur är)
Mitt lilla bibliotekariebarn.

Förändring skall komma eller Libby känner sig lite ledsen

Nu ska snart Stora åka iväg och jag är väl inte helt spralligt överglad.
Jamen, det är klart att jag är glad för hennes skull, det ska ju bli en spännande vår för Stora med studier i franska i självaste Frankrike. Klart att jag fröjdas, självklart.
Men.
Jag är lite låg också.
Jag förstår ju att det är dags.
Det här med stora barn. Som lämnar boet.
Näe, vet du vad.
Jag har lite svårt med det.
Att de ska flyga ut.
Men så är det.

Jag blir faktiskt riktigt ledsen när jag tänker på det.
Det är så kluvet. Det är både och för mig.
Jag antar att jag får lov att vänja mig, har försökt vänja mig vid tanken men skjuter det också ifrån mig.

I onsdags när jag var ute och sprang på förmiddagen så la jag till lite på rundan för att hinna springa förbi spårvagnshållplatsen, jag visste att Stora skulle iväg och jobba och skulle ta en spånka ner på stan, jag fick för mig att jag skulle springa förbi hållplatsen och bara säga hej - fast vi redan sagt hej i hallen ca 35 min tidigare.
Jag hann precis se Stora kliva på spånkan och vi vinkade så glatt till varandra. Sedan kutade jag vidare hem och bang! jag bara överfölls av total ledsamhet och började gråta där jag sprang.
Jag blev så totalt överrumplad, jag hann inte ens tänka eller känna att nu blir jag ledsen, nu börjar jag gråta.

Jag kan berätta att det är jobbigt att springa och gråta samtidigt, det passar liksom inte ihop eftersom man får lite problem att syresätta för löpnings skull, så jag lät nog lite konstigt när jag stoppade vid vår grind. Min granne var ute och lekte med sina små rara barn och han kikade fram lite försiktigt och sa hej, han blev nog fundersam över om jag inte hade tagit ut mig alldeles under löprundan för jag kippade verkligen efter andan samtidigt som jag försökte sansa mig lite.

Jag blev helt tagen av det faktum att Stora ska åka iväg, det blev liksom tydligt på något vis och jag blev så väldigt vemodig och låg. Jag vill ju ha hela flocken omkring mig men jag förstår ju med mitt förnuft att så kan det ju omöjligtvis vara jämt och ständigt.
Men jag är så van vid det och jag vill ha det så bara.
Jag ska bara försöka förhålla mig till det nya.

Bekännelse

Okej, okej.
Jag haaar konsumerat på rean, när man sitter där i soffan med webben i knät och bara ska kolla av COS kan det bli så.
Men jag har varit så nytänkande i mitt val.
Ja, det är en klänning.
Ja, den är svart.
Det nytänkande är att den är lite längre modell än vad jag vanligtvis införskaffar.
Förhoppningsvis blir det en bra grej.

Nyårshelgen definitivt slut

Jag har nu jobbat mig upp till en nivå av total jullovskänsla, jag börjar till och med närma mig svart bälte i att sova länge på morgonen och om jag vaknar tidigt så somnar jag om!
Det är stort!
Så synd att det redan är dags att gå till jobbet i morgon kan man tycka då, nu när en äntligen fått så fin snurr på det här med att slappa.
Men! Det kommer så att säga mera, vi har ju trettondagsafton kvar och då minsann tänker jag ha semester i dagarna två direkt efter - men sen är det väl dags att vardagen rullar igång på riktigt.

Jullovsrutinerna har bestått av grötfrukost, springrunda (på dagens 11 km ingick mamelucker - det var en klar förbättring värmemässigt) sedan uppsökande av närmaste soffhörn alt fåtölj. Det har blivit en del läst men dessvärre blir jag allt som oftast sittande med en film eller tv-serie, solo eller i sällskap med en eller flera familjemedlemmar. Trevligt men också Dumt. Det är ju tydligt att det stjäl tid från läsandet vilket jag egentligen inte vill att det ska göra.... jag har ändå hunnit med några böcker den här jul- och nyårsledigheten.
Precis alldeles nyss sedda film var Limitless - du hittar den på Netflix. Galen historia i kategorin action och småknasig thriller skulle jag säga. Bradley Cooper har lite av en komisk ådra får jag nog tillstå.

Utan mamelucker blev det kallt

Efter maratonlöpningen i NY gick jag märkligt nog inte in i någon ta-det-lugnt-period. Både orken och lusten fanns kvar, jag märkte inte av något tapp vad gäller inspiration så jag var snart ute på långrundor igen och har matat på sedan dess.
Nu hoppas jag att kroppen håller för detta för normalt sett brukar jag inte ligga och mata så här många kilometrar så tidigt på säsongen.
Gudars, jag känner mig så löjlig när jag skriver så där; "tidigt på säsongen".... det känns som om att man inte får uttrycka sig så om man inte är på gränsen till elit alt riktigt jefla apsnabb och tokstark, typ bäst i klassen.
Det är som om mina prestationer inte legitimerar att jag använder ord som "säsong", "träning", "resultat" osv.
Sicket dumt tänk, eller hur?
Ja, jag är en glad motionär, so what? Jag tränar, alltså måste jag relatera till dessa begrepp.
Asså, jag måste jobba på att inte tänka så där, sluta dissa mina egna insatser.

I alla fall, vad jag försöker säga är att jag för, ehum säsongen alltså redan är uppe i långa sträckor, om man t ex tänker på att träna till Sthlm maraton, vilket jag gör. Inte bara det loppet, nej nej. Det ska väl bli andra också under 2016.

Idag slängde jag mig i alla fall ut i ett snöigt och blåsigt väder och klämde 18 km. (Sprang förbi den låååånga bilkön till köptemplet utanför stan och var riktigt tacksam att jag inte hade något ärende dit - vad ska alla dit och göra hela tiden? Hur mycket kan man rimligen hinna konsumera??)

Det var baske mig motvind hela tiden och det var väl möjligtvis några kilometrar som jag kom i lä tack vare vägsträckningen vid en fin höjd (där är det ljuvligt att springa i vitsippetider btw).
Annars var det råkall vind som gällde och attan vad det blev kallt utan mameluckorna!
Hur kunde jag glömma dem? Jag är ju inte precis någon gröngöling vad gäller vinterlöping, nästa gång måste de vara på.
Det var förbaskat skönt att komma in efter de där 18 kilometrarna, själva rundan som sådan var faktiskt rätt kul ändå. Det är som att en blir lite full av anamma och minsann inte tänker låta skruttvädret bestämma, här ska springas och där med basta!

Så var 2015 - när Libby berättar om sitt

2015 för världen som helhet kan vi konstatera var väl inte någon höjdare, tufft läge är väl minst sagt ett understatement men här kommer bara det med som är i min egna bubbla, det här är alltså min högst privata lilla årskrönika.
2015 innehöll trevliga resor, bra med löpning som peakade med löparfesten i NY. Det har också varit ett år med mycket jobb, jag har vissa månader försummat min blogg och också haft funderingar på att kasta in handduken. Sedan har inspirationen återfunnits och jag kör väl på tills det jag inte gör det, typ.
Så, I give you; 2015 - attan vad fort du rasslade förbi.
Och det finns fler årskrönikor om man undrar hur det var t ex 2014.

Januari:
Jag får i vanlig ordning januariblues och någon slags förhandsvisning (eller är jag bara übertrött??) av klimakteriet och ältar det som fenomen samt pratar pensionsparande på banken och påbörjar uppladdning inför student 2015.
Jag löptränar i snön och tycker det är helt ok.

Februari:
Inleds med långpass, jag tränar i vanlig ordning för Sthlm marathon, det är lite segt och nästyngsta åker på att ha nattkorsett och det är skolios som är diagnosen. Själv har jag känningar i en fot och börjar omedelbart att gnälla. PlaneringsBeth stöter på patrull eftersom det visar sig vara stört omöjligt att planera in semesterresor för sommaren när alla stora barn har olika agendor. Jobbet är intensivt och jag åker till grannstaden varje tisdag. Och går kurser.

Mars:
Mannen skidar i Vasaloppet, vi åker till Örebro och har en kul helg tillsammans med kompisar; det är konsert med gamla hjältarna Simple Minds som visar sig kunna leverera!
Jag vabbar med dottern som har skolios och vi sover på sjukhuset. Stora åker till Rom och en annan bara jobbar och jobbar. När jag inte jagar ett par grå fladdriga byxor i butik. Bloggen fyller 6 år.

April:
Aaaah - äntligen får man komma ut på en resa. Det börjar med att jag bommar att mitt eget pass gått ut. Det blir till att dagen före tidig avresa kasta sig upp till Skavsta för att fixa ett (dyyyyrt) extrapass, sedan lite påskbuffé av rang hos mor och far innan Libby med kids och Mannen far till Budapest. Där har vi ett par u.n.d.e.r.b.a.r.a.  dagar och det är cafébesök för hela slanten och besöker museum, badar och har det så himla fint.
Hemma slipas det trägolv och tv-rummet förvandlas till något slags yogarum under några dagar.
Jag springer en halvmara i Stockholm och Mannen åker med som coach.

Maj:
inleds med en kall dag, riktigt skitväder och Mannen och jag springer en rejäl långrunda.
Vi drar till Köpenhamn och får finväder, där hinner vi med både maxat med museum, fika och löpning, som vanligt alltså. Jag får äntligen besöka den lilla, lilla restaurangen Gröd i Köpenhamn (dvs Gröt) och vi äter en himmelskt god risotto - nästa gång ska vi tajma så att vi kan välja gröt.
Månaden avrundas på bästa sätt; Stockholm marathon! Jag blir nöjd med min insats i upplägg av loppet men vill som vanligt att det skulle kunnat gå liiite snabbare.

Juni:
Så tar min äldsta dotter studenten och det är vimplar i trädgården, gäster och party party! En varm dag när hon och hennes jämnåriga springer ut - jag är så glad så glad!
Mannen cyklar runt Vättern och jag skjutsar konfirmationsdottern på läger.
Sedan får man hallelujaupplevelse av Muse på Bråvalla och det är skitkul att gå på konsert!
Jag jobbar på och läääängtar efter semester!

Juli:
Så får man till sist semester och vi drar till Danmark och närmare bestämt ön Mön. Vi har till sist enats om en lite kortare semestertur och bor på ett hotell och har flax med vädret. Det blir inte så varmt att vi vill bada men vi vandrar förstås i bokskogen, ser Möns klint, käkar hämtpizza på stranden och cyklar runt på helbänga cyklar. Kort sagt hänger tillsammans på det där finfina viset.
Väl hemma drar vårt arbets- och träningsläger igång. Mannen och jag målar och tränar, målar och tränar. Sommarvädret lämnar en del att önska, det är bitvis kallt och regnigt.
Vi drar till huvudstaden över dagen och det känns som man är på resa igen.

Augusti:
Man får inse fakta och börjar jobba igen - men bara en liten vecka, sedan blir det lite ledigt igen och Mannen och jag firar 20 år som Herr & Fru, vi åker på en himla trevlig road trip till Trosa och Strängnäs.
Trappan-bilderna har fallit ur Libbys to do-lista och det blir färre med sk dagens.
Ett stadslopp hinns med och jag är inte nöjd med min insats och gnäller lite över det. Jag cyklar på räserhojen och tycker det är så roligt, så roligt.
Vi ältar dörr och försöker beställa och det visar sig vara dyrbara grejer.
Vi firar min pappa som fyller jämt och jag lyckas få in ett träd som present (!) i bilen.

September:
Tjejmilen ställs in för mig och alla i sällskapet är sjuka utom jag, istället springer jag långpass hemma. Jag försummar bloggen, jobbar mycket och springer.
Mannen vandrar i Slovenien och jag är på jobbkurs och kör marktjänst hemma med alla stora barn. Jag spontananmäler mig till ett litet lopp typ 40 min före start - det blir en trevlig kväll.
Och innan man vet ordet av är vackra september så gott som slut och det är det dags för Lidingöloppet! Jag lämnar i vanlig ordning en löparrapport här på bloggen och loppet är roligt att springa och jag känner mig på det hela taget nöjd.

Oktober:
Månaden inleds som sig bör med Fjärrvärmehögtiden! Jag nojjar REJÄLT och är superrädd för att bli sjuk nu när nedräkningen till New York marathon börjar på allvar. Jag fixar med Sverigetröja som väninnan får sy in eftersom den är superstor. Jag börjar trappa ned träningen inför loppet, jag tänker ut packningen men lyckas också införskaffa en ny soffa till familjen. Ett projekt som suttit långt inne, det ska erkännas. Sedan äntligen! så reser vi till New York.

November:
New York, New York! Vilken intressant upplevelse, på många plan!
Det var kul att vara där och se, det var inte omedelbar förälskelse i stan och det kom mer bitvis får jag lov att säga. Så komplex! Och underlig! Och vacker!
Och så marathonloppet då! Det är wow-känsla hela loppet igenom, det var en riktigt härlig löparupplevelse. Jag hade önskat en bättre tid men har teknikstrul i början av loppet, jag hade inte räknat med banan som det känns som den lutar svagt uppför hela tiden men det är så himla maffigt att vara där! Vilket publiktryck - helt otroligt roligt.
Roliga turistdagar med väninnnan/coachen och skitkul att få springa där - jag lever länge upp den upplevelsen.

Väl hemma igen börjar jag genast anmäla mig till nya lopp, sedan är det glögg som gäller och klang och jubel för samtidigt som man stod och kikade ut över NY högt upp i Rockerfeller center tog IFK Norrköping SM-guld och väl hemma struttar man runt i Guldköping minsann.
Mycket jobbajobbet och jag lyckas köpa en fåtölj till tv-rummet också.

December:
Slänger in Adventstävlingen och det lackar mot jul vilket innebär konserter i juletid och så ska lilla yngsta operera foten. Månaden går fort med julfest och julafton och nyår.
Stora planerar sin skoltid i Frankrike och i övrigt präglas december av jobb, jullov och allmän trötthet, jag sover som jag gått i ett ide.


Så såg 2015 ut.
Nu när årskrönikan är här känner jag mig redo att möta 2016.

Hej 2016

Idag har jag matat en bra dokumentär om Leif GW Persson och en fjantig (Det verkliga Downton Abbey - djiiisus, måste de ta om allting sjuttioelva gånger? den höll inte måttet tyckte jag) och äntligen läst en bok och börjat på en ny.
Ätit rester från nyårsmiddagen, inte pizza.
Rört mig från sängen till min fåtölj och inte så mycket mer än så.
Tagit det förbaskat lugnt med andra ord.

Annat var det igår.
Då vevade jag ihop snittar, förrätt och efterrätt samt nyårsdukade.
Varmrätten är Mannens avdelning.
Sedan hade vi vänner här och det var så himla trevligt att jag ville väl aldrig gå och lägga mig.
Därav dagens agenda, se ovan.
Nya år ska man börja så där stillsamt skönt tycker jag.