Så, nu är skolorna igång och då fick också familjens gymnasist trassla sig ur sommarlovssjoket och bege sig in i vardagen.
Och så har man en unge på universitetet också.
Ja, säger då det.
En något surrealistisk känsla, nej jag tänker inte säga att det känns som igår som jag själv studerade på universitetet för det gör det inte men nog känns det liite märkligt att man nu själv har så stora barn som gör det.
Och med skolstart också stallstart.
I vanlig ordning känner jag mig lite grinig och olustig inför uppdraget (ja, jag följer fortfarande med) och när jag väl ser tösen i sadeln så blir jag glad. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar