Lägesrapport

Och här kör vi vidare med en semestervecka! 

Nio lediga dagar framför en när man dockade ut från jobbet i fredags, en s.k. psykologisk semestervecka som känns som en slags bonus - även om den är lika planerad som de övriga tre...

Lägesrapport; det känns himla bra och semesterfeelingen är total.

Det känns redan som jag har varit ledig lääääänge för vi kickstartade denna ledighet med att dra ut till landet och mormor&morfar så snart vi bara kunde i fredags, där var redan tre av fyra kids och det fjärde tog bussen ut på kvällen. Perfa.

Efter bärplockning och landetluft blev det igår söndag en träningsrunda i terräng. Vi fick för oss att testa en ny runda.

Den sög.

Helvidde vad stenar, rötter och skit det var. En riktig skitrunda.

Vi hade tänkt oss två varv men nej, redan vid 4 km var jag folkilsken. Aldrig att jag springer två varv på denna milrunda, tröööökig och ful man kom ju ut på kalhyggen och så var det sly.

Och gegga.

Jag gillar terräng men fanken inte tvåtusen stenar och hela skogens rötter på löpslingan. Jag vill springa, inte träna till SM i bergsget. Okej.

Jag började deala med mig själv där ute i skogen, okej okej. Jag tar 5 km-slinga sen. Då fick jag se att den vävdes in i milspåret. Ah va f... då blir det ju tvåtusen sten i alla fall! 

Okej okej. Jag tar 2,5 km-spåret och springer det runt, runt.

Jag ska inte trötta ut er men man kan väl säga att jag var rätt pissed när jag kom tillbaka till start. Och tack gode löpargud, för där dök Mannen upp för då kunde vi tillsammans skrota alla planer på fler varv, istället tog vi ett snabbt dopp i sjön intill och åkte hem.

Jag var skitsur. Varför? För att jag tappar motivationen av den där sortens terräng. Jag bara stannar och tappar sugen helt. Och så går det så långsamt och då tror jag att jag är helt otränad.

Men! 

Jag piggnade till för vi drog istället med alla kids till en annan sjö för bad och då fick jag lite perspektiv. Mannen peppar som vanligt, han tyckte att spåret som sådant var helt okej. 

Jag dissar det helt.