Onsdag och Libby försöker stanna upp och fatta (det går så där)

Det har talats om skottsekunder i media.
Den där sekunden som måste petas in för att det på sikt inte ska bli alldeles galet; vår tid kopplad till hur solen och dygnet och hur jorden vrider sig... ja, ni hör det är tur att jag aldrig blev lärare! Vilket jag iofs aldrig hade ambitionen att bli men i alla fall...
Skottsekund eller inte, jag är mer inne på skott-tid över huvudtaget. Jag förstår nämligen inte alls hur det har gått till.
Jag har en unge som ska ta studenten.
Det är nästan obegripligt hur fort det gick, småbarnsåren och skolåren.
Obegripligt.
Det är enastående roligt också men hallå! vad hände är det som jag mest frågar mig.

Ja oj.
Men som sagt, det är roligt också. I morgon ska jag vara ledig och bara köra studentförberedelser, det låter kanske avancerat men det är det inte, det är mest att det tar lite tid i anspråk.
Skott-tid.