Jahupp.
Så här dags förra veckan började man springa på Stockholms gator.
Det är så märkligt det där med tid. När man springer är man i sin egen tidsbubbla, medan man springer och springer och timmarna går så hinner folk med en himla massa annat. När jag jämför timmar när jag springer och timmarna när jag jobbar eller stökar hemma så är det inte samma slags tid.
En logisk tidsvurpa är vad man gör när man är ute och springer länge, i flera timmar.
När jag väl stannar och slutar springa så känns det som att klockan inte borde ha flyttat sig så himla mycket - vilket i sin tur är märkligt att tänka så eftersom när det är lopp så ofta handlar om någon slags kamp mot tiden. Ja, löpandet innebär en del logiska tidsvurpor.
Dagens to do skulle kunna vara att hinna ta sig runt de platserna i trädgården där vi har någon typ av sittplats. Sitta där med kaffe alternativt annan dryck.
Än så länge har jag bara hunnit med en eftersom vädret kände sig tvingat att erbjuda lite regn.
Egentligen är det hard core-städning på schemat men jag fastnade i lavendelbuskarna och klippte till dem lite, tills det började regna.
Okej, två trädgårdssittningar kvar alltså.
Och kom ut och spring lite sa Mannen i morse, annars blir du så sur och det går ut över mig.
Han är så klok.
5 kommentarer:
Skönt med kloka makar :)
Hur gick det för maken, kunde han springa maraton?
Tant Augusta: ja, det är tur en har dem :D
Iwillnot: javisst, och det gick bra!!!!
Visst är det märkligt med tiden. Folk kan fråga om det inte är tråkigt att springa så länge (?). Att då förklara att man ställer ju bara om huvudet och tiden lite, verkar inte riktigt nå fram... Har det känts bra i veckan? Benen OK?!/sarankpg
Sara: ja, det är oerhört svårt att förklara för andra. Jag blir också själv överraskad ibland när jag kommer hem och ser hur tiden rört sig - fast jag vet att jag varit ute i timmar! ;)
Har känts bra! Jag har fasen haft mer ont i kroppen efter lördagens tokstädande än förra lördagens marathon!!!
Skicka en kommentar