Schönbrunn slott & Café Central

Schönnbrunn slott var ett.... ehum trevligt litet sommarpalats, behändigt på alla sätt och vis med sina en gång i tiden 1500 anställda på den tiden när kejsarinnan Maria Teresia bodde här. 

Maxat slott kan man säga - att gå runt där med sin audioguide var förstås en historialektion som hette duga. Vilka salar och rum! 

Självfallet massor av folk men det gick överraskande bra eftersom man trollbands fullständigt av sin lilla guide i örat. Vi fick således ännu mer österrikisk historia idag, svårt att undvika förstås när man är museinörd och befinner sig i Wien. Vi försökte förtvivlat reda ut habsburgarnas släktband men fick ge upp (vi googlade senare hemma i lägenheten).

I parken finns också en labyrint, ett zoo för den som vill besöka det och ett orangeri och palmhus.

Jag har säkert missat att nämna något, vi valde att se slottet och pressade oss upp till valvgången - det fick räcka så den här gången.

Här ser vi dock en del av parken där solen pressade oss mot gruset. Uppe på toppen där ligger Gloriette - en vacker valvgång där man kan spatsera runt alt äta något gott - det fanns en fin servering där. 

En sådan valvgång måste man ju ha när man har ett sommarpalats. Utsikten över Wien därifrån var splendid.

Japp. En klassisk bild. Vi går och går.

Vi åkte en liten omväg med U-bahn. Bara för att.

Sedan drog vi in till stan igen och spanade på alla vackra hus.

Mycket, mycket husspaning. Varenda byggnad är übertjusig.

Och husen möts i vackra vinklar.

 Och så äntligen! Jag ville så gärna besöka Café Central på Herrengasse för att få min efterlängtade Apfelstrudel. Café Central gjorde oss inte besvikna.
Ett praktfullt café med en underbar inredning, läs om caféets historia här.
När vi satt där med vår fina beställning kom pianisten och spelade. Det var en väldigt bra stund.

Här möttes de, de intellektuella i Wien en gång i 1900-talets början.  

Jag orkade inte vara så intellektuell.
Jag ville bara ha min goda kopp kaffe och Apfelstrudel med lite Schlagsahne till.

En del i sällskapet valde varm choklad i värmen.
Det är väl bäst man passar på när tillfälle ges kan jag tänka att man resonerade. 

Alltså, bara entrén gör ju att man faller pladask.