Mulet imorse när vi passerade småbyar på väg till STORA snabba vägen. |
Startade dagen med en liten väg för omväxlings skull, det var imorse det när vi lämnade vårt hotell utanför Wittenberg som vi gled genom några små byar.
Sedan blev det autobahn för hela slanten. Vi åkte via Leipzig, Dresden och Prag för att nå Wien nu på kvällen. Vi trampade lite tjeckisk mark vid en bensinmack och de som ville kunde ta en glass, inga långa stopp så idag fick det bli mat utmed vägen.
I Wien hyr vi en fin lägenhet i stadsdelen Meidling nära Schönbrunn Schloss och nu ligger Wien och väntar på oss, imorgon är det vi som sticker in till stan!
Hur går det då med de långa bilresorna? Det går riktigt bra, kära nån, vi har ju stora barn men det går som sagt bra. De läser, tecknar och spelar vanliga brädspel (minivarianter) eller så blir det spel på telefonen. Mannen och jag snackar och snackar. Alla har liksom boat in sig på sin plats i bilen och vi har hittat en rytm för åkandet.
Autobahn är ju på sitt sätt med sin supersnabbfil som är till för fartdårar. Ibland är det sannerligen dårar som far fram där i galet hög fart. Jag kan inte låta bli att undra hur man tänker... att man är ensam på vägen? Att man kan förutse precis allt? Brr. Ger mig lite ångest emellanåt, det ska erkännas.
Nu ska det bli skönt att ta sig fram på annat vis - finns min Apfelstrudel där och väntar på mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar