Pula - en regntung dag

Sverige har kanonväder visar min väderapp.
Kroatien... nja - lite ostadigt kan man väl säga.
Måndagen började med en rejäl åskknall och sedan värsta spöregnet, varpå Mannen och jag kastade oss upp ur bädden för att rädda badhanddukar och badkläder från balkongens torkställ.
Sedan stack jag ut och sprang. Det blev en rätt tung runda (semestertung??) i hög luftfuktighet så jag orkade bara 8 km. Vackert så.
Planen för dagen; att dra in till Pula.
Tyvärr - så tänkte resten av Kroatien plus ena hörnet av Italien. Resultat; förfärliga bilköer, inte en enda parkeringsplats, totalstopp i rondeller, polis som agerade trafikljus och dirigerade. Vi har nog aldrig varit med om något liknande.
Vad vi tyckte om det? Not so fun. Vi höll nästan på att alldeles tappa sugen på att besöka Pula.
Hur löste vi det? Vi åkte ut från stan och parkerade på Bauhaus (!) utanför city. Gick in och shoppade asfula stranddynor och höll en överläggning vid bilen samtidigt som vi snabbfikade vid bagageluckan.
Fancy - eller hur.
De skitfula stranddynorna kommer att behövas om vi hittar en bra strand med klappersten - vi har glömt strandfilten hemma i Sverige och den hade förresten inte funkat på sten.
Nåja, efter diskussion där på Bauhaus-parkeringen beslutade vi oss för att traska de där kilometrarna in till stan (nu hade vi ju en parkering, tjohej och motion är ju nyttigt) så vi kunde se Pula.
Sagt och gjort. Vi gick.
Det blev en promenad på en halvtimme och när vi kom in i stan gick vi rätt på den tjusiga amfiteatern.
Där var det en fetlång kö för att få komma in, ärligt talat sa vi och tittade på varandra. Vi har sett Coloseum i Rom och ja, amfiteatern i Pula är fin men vi hoppar över den kön.
Så där höll vi på kan man säga. Vi orkade liksom inte. Det var så mycket folk precis överallt att jag så här i backspegeln tycker att Rhodos stad (när vi båtluffade 2012) var riktigt luftig.

Så blev vi hungriga och hamnade på ännu en restaurang med pizza. Perfekt om man vill bygga på sin kalasmage (jag går upp i vikt). När vi fick in vår mat öppnade sig himlen och värsta skyfallet valde Pula som mål. Det slutar med att vi något så när torrskodda (vi hade det bra under vårt parasoll tills det började blåsa) fick tränga ihop oss smått kaosartat inne på restaurangen där personalen förtvivlat försökte få till ett bord till storfamiljen (det var fullt precis överallt).

Vi höll humöret uppe och lyckades efter blöt pizza ta oss upp till borgen i Pula och se ut över staden.
Sedan fick det vara bra och vi åkte hem. Då sken solen så jag och Mannen sprang en sväng innan vi alla tog ett välförtjänt kvällsdopp i havet.

Pula? Jodå. Vackert men staden gör sig säkert bättre om man är där lågsäsong.
Jag älskar lågsäsong, inte för inte som vi ofta reser till sommarorter på höstlovet - gotta love tomheten.
Men även om jag bortser från trängseln, jag hade nog högre förväntningar på Pula och dessa kom lite på skam. Lite trött stad och tacka sjutton för det.

Stilig amfiteater har man i alla fall. 

Snålfamiljen njöt av allt utifrån.

Va? En folktom gränd! 

Och en klassisk ryggbild.