Libby sprang Finspång marathon part two

Idag tuggar vi självklart gårdagens lopp, Mannen och jag.
Olika tidpunkter, platser, hur det gick, när det blev trögt, när man kände sig stark, när.... yadayada.

Vi är helt enkelt skitjobbiga för alla utan löparintresse.
Och något vi fnissar gott åt är att Libby hamnade på prispallen - något som aldrig hänt tidigare och med absolut största säkerhet inte händer igen.

Jag tror jag aldrig stått på någon prispall i hela mitt liv, inte som barn och absolut inte som vuxen. 

Med endast tre damer till start i gårdagens marathon blev det så men jag blev så himla överraskad för det var ju helt bisarrt. Men jorå, upp på prispallen skulle jag. Jag var tvungen att fråga arrangörerna, menar ni at jag ska kliva upp där???

- Javisst! blev det glada svaret. Och det stoppar inte där. Jag fick pris! I kuvertet låg det cash! Vilken grej! Och på sant sportmanér ville förstås Mannen ha en bild där jag tar den makalöst duktiga segraren i hand.
Och Mannen gick inte lottlös han heller eftersom han kom trea bland herrarna!
Så - nu är det slutgrottat för denna gång. Nu får löparskorna vila en veckan innan jag drar till Tjejmilen med damsektionen av Löparkollektivet.