Som den löprundan i skogen tar all min kraft.
Lordi, Lordi me! Vill man (Libby) snabbt få riktigt dåligt självförtroende vad gäller löpning är det terrängspåret rätt väg att ta. Shit, det var tufft. Det enda som var bra var väl vädret. Annars var det stenar och j*a rötter och blött precis som alltid. Och som alltid är de 3 första kilometrarna helvetet på jorden. Tung som fru Dunderklumpen kände jag mig och inte ens när favoritdelar av spåret kom orkade jag pressa på. Två varv pressade jag mig runt, det blir två mil och allt jag fick var en fästing.
Thank you!
Men jag gjorde det! Mannen kände sig också sliten efter löpningen och vi däckade i solstolarna hemmavid när vi väl lyckats få något ätbart i oss. Kidsen är så vana vid sina föräldrar att de tar toklöpning med ro.
Nu ska vi alla strax gå några hus bort där det är fest på gång.
Kvällens får bli klänning från Odd Molly, diverse armband bla mina Greklandsälsklingar, clogs från Åhléns och om jag fryser en varm sjal från Wera.
Bäst man slänger ned en kofta också.... Ha en trevlig lördagkväll!