Nu är jag inte bara förkyld och trött. Nu är jag ledsen och tvärförbannad också.
Det är någon elak j*l som har knyckt min cykel.
Min cykel!
Den var inte särdeles tjusig och flådig modell. Inte ny och grann. Faktiskt var den lite rostig. Men den var min. Det är jag som ska cykla på min cykel!!!!
När jag kom ut från jobbet strax efter åtta fanns bara ett trasigt lås kvar. Och det var ett sån't där lås som man får jobba lite med för att förstöra. Gissningsvis har någon suttit och slagit med en hammare för att få loss MIN cykel.
Fy. Vilka skíthögar det finns.
Jag fick gå hela vägen hem och överallt inbillade jag mig att jag såg MIN cykel.
Och när jag kom hem och såg hela familjens cyklar stå där så fint uppradade och fastkedjade för natten höll mitt hjärta på att brista. Min cykel är inte där.
4 kommentarer:
Jag lider med dig. Hur skruttig en cykel än må vara så är den ens egen. Jag hoppas att en ny cykel kommer i din väg och att ni kommer att trivas tillsammans.
Fy f*n vad jä*ligt, usch vad ledsen jag blir för din skull! Dumskurkar! :( Kram!
Vilken skithög rent ut sagt.
Det är då konstigt att det där att skilja på mitt och ditt ska vara så svårt....för vissa.
/Karin
Fy fasen så jäkligt! Min förra cykel blev stulen en gång, men jag lyckades hitta igen den. Den var undangömd på en enslig bakgård med ett gäng andra cyklar. Förmodligen tänkte någon hämta dem med släp...
Skicka en kommentar