Vaknar med lite dåligt samvete.
Känns inte bra att den nya köksdejten igår mynnade ut att någon nu ska jobba och rita på ett förslag samtidigt som det redan känns som att det är (ekonomiskt) kört. Kanske är det så att den sortens kök blir liksom för... flådigt för mig. Det känns inte som det är vi (sagt med dramatik i rösten).
Känns som när man var liten och följde med en ny kompis hem i tron att det var mycket roligare och ballare där. Bara för att upptäcka att ens urgamla kompisar ändå var bäst trots allt.
Analys; är vår senast tillkomna köksfirma den nya kompisen och mitt gamla kök min gamla kompis?
Ameh!! (jag behöver ju ett nytt kök). Nej, jag tror att någon av de andra köksfirmorna är som en gammal kompis eller ännu bättre en sådan där härlig ny bekantskap som kommer att utvecklas till en lång intensiv vänskap.
jaha, nu är vår terapistund ute.
samma tid nästa vecka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar