Ingen sovmorgon

Ligga kvar och dra sig denna söndag är inget för oss. Nu ska vi ner till frukosten och trängas med alla andra löparsugna.
Tschüss! Vi hörs senare!

Tempelhof

Att hämta sin nummerlapp på Tempelhof var ett litet maratonlopp i sig. Förstås massor av folk och jag har varken ro eller ork att kolla in löparprylar i det där stimmet - det gör jag aldrig på den här sortens evenemang. Orka prova löparskor i den där miljön liksom.
Mässan låg i Tempelhof som är en nedlagd flygplats i centrala Berlin. Det var visst här den här flygplatsen som användes när Berlinborna sattes i blockad strax efter andra världskriget. Hit flög man in förnödenheter till befolkningen och förutom dess historia är flygplatsen är rent arkitektoniskt mycket, mycket vacker.
Det var läckert att få gå runt på området precis utanför de olika gaterna. Bagagebandet, serveringar - allt är liksom lämnat kvar så det syns alltjämt att det har varit en flygplats.

Kön till själva nummerlappsuthämtningen var det inte lika mycket Ordnung över som resten av arrangemanget men när jag väl fått komma in på den arenan var själva kön till damernas nummerlappar väldigt kort i förhållande till herrarnas....
Med den tjusiga maratonpåsen på axeln kunde vi sedan vara lite turister under dagen.
Vi hamnade på Jüdische Museum som också var en vacker byggnad. Utställningarna var bitvis lite plottriga och det var bara delar som som var bra.
Deras café gav vi dock högsta poäng, vi såg till att både äta och fika gott.

Utanför Tempelhof.

Inne i Tempelhof. Libby gör en klassiker - poserar framför kartan över sträckan.
Ibland bara måste man.

Att flanera i en ny stad - det är något alldeles speciellt med det.

Vi strosade genom Berlin, längs med Friedrichstrasse och passerade förstås Checkpoint Charlie. Där intill fanns en utomhusutställning om Berlinmuren och vi begrundade detta märkliga, sorgliga kapitel i Europas historia.

Det var inte mycket trafik tyckte vi men hallå - stan är ju avspärrad och strax kom vi till en gata och här kom i hög fart de som körde maratonsträckan på inlines. 

Djisus - där gick det undan. Vi slet ivrigt upp vår karta över sträckan och kunde konstatera att i morgon, när man är där - då är det inte långt kvar till mål....! Det peppande beskedet gjorde att vi kunde strosa vidare för att tillåta oss en snabb rekning vid målområdet också...

Brandenburger Tor - vi ses imorgon!

Här ska vi springa i morgon, målet ligger strax där borta...!

I Berlin

Vaknar i Berlin.

Har jag drömt att jag åkt hit för att springa? Nä. Jag är ju här.
Har sovit gott på blankmanglade hotellakan och noterat vad varmt och skönt det är här på rummet.

Igår afton ramlade vi in på en Biergarten, vi tänkte ta en öl. Det ska man ju göra, i Berlin.

Och jädrar.

Vi hamnade m y c k e t  oväntat rakt i storpartyt bland dirdlklänningar, snörliv och lederhosen, spetsknästrumpor och rutiga skjortor, ompa ompamusik och synnerligen hög stämning. Kanske man värmde upp inför oktoberfesterna?!

Jag trodde för något ögonblick att alla i lederhosen och klänning à la Snövit jobbade där men nä. Det var gästerna, först en lätt bisarr känsla men vi vande oss rätt fort. Vänliga män i lederhosen och knästrumpor visade oss hur man fick sig en öl och sedan var det bara att sitta där och ta in stämningen.

Tv-tornet! Tv-tornet!
Libby är glad!

Äsch, fick ingen bra bild på klänningarna.

Nu väntar en dag i Berlin på oss. Först ska vi bara fixa allt det praktiska med maratonprylarna, hämta nummerlapp och sånt.

Igår när vi kom in i stan med taxin såg vi hur man börjat sätta upp staket och avspärrningar... 

- Är det inte lite uppförsbacke här, noterade min väninna. Det ska inte vara några uppförsbackar här ju!

Vi blir varse imorgon hur det förhåller sig med den saken.

Eventuellt är bildflödet något bättre på insta, jag heter inte oväntat Librarybeth där också.

Fredagens gråa bidrag

Jag är som helt såld på grå tröjor.
Här är min senaste i samlingen, från Åhléns, med mörkgrå under från HM. Svarta jeansen från Monki (bra ppa på dem).
Sjalen okänt ursprung.
Jag har blivit lite basic och grå på sistone tycker jag...
Och frisören fick gå bananas och klippa av mig rätt rejält, det behövs ibland.
Nu har jag kollat packningen igen och velat klart vad gäller linne/kortärmat, linne/kortärmat, linne/kortärmat.
Jag tar förstås med båda.
Så kan man vela lite i Berlin också.
Och en sann maratonlöpare reser med handbagage och däri ligger skorna (kollat) - man vill inte veta av att ens bagage med skor kommer på avvägar.
Läste i den maratoninfon att man varnar för skostölder. Att man ska vara uppmärksam eftersom det sker skostölder i tälten där man kan byta om.
Fatta! Skostölder! Det beror på att i ena skon sätter man ju fast chipet som mäter ens tid och de är tydligen hårdvaluta för de som inte köpt sig  en egen biljett till Berlinmaraton. Tänk så fräckt! Sno någons skor med chip för att själv få springa!
Och jag som trodde inte att det fanns några elaka löpare - att alla löpare var snällisar....

Wichita

Tror att de här får stanna, japp - känns som att det var de här jag letade efter hela tiden.
Från Vagabond och de modellen heter Witchita.

Ledig fredag

Japp.
Snart dags för Berlin.
Men först ska jag gå här och skräpa lite och känna att jag är lite ledig.
Och så ska jag ta hojen till frisören vilket jag verkligen ser fram emot.
Inte bara klippningen utan att få bli schamponerad. Good shit säger jag bara. Finns det något ljuvligare än att bli masserad i hårbotten med lyxprodukter?
Jo ja - det gör det väl kanske  - men ni fattar.
Sedan ska jag dra i mig lite kaffe i total lugn och ro här hemma innan spridda medlemmar av Löparkollektivet åker mot flygplatsen.

Packat

Hur många gånger har jag kontrollerat att jag verkligen har packat ned mina löparskor?

Förresten... jag omformulerar mig.
Hur många gånger kan jag kontrollera att jag verkligen har packat ned mina löparskor?

Here we go again

Libby gör nytt försök på skofronten.

Ett Kinderegg till Libby

Igår sent efter kvällsjobb satt jag och studerade kartan över loppet så att jag vet vilken gata jag ska svänga in på.... ha ha, lär ju inte vara några problem att hitta på det här loppet. Här är man knappast solo när man springer som på mitt senaste maraton. Ni ser vad många fina monument och annat man kutar förbi. Jag kan alltså turista på samma gång. Himla praktiskt.

Och så läste jag förstås all information som kommit... och ja, nu är jag istället på level 4 av 5 möjliga vad gäller pirrigt kan man väl säga.

Jag tänker.... det blir ju en himla bra kombo det här. Tre roliga i en, resa, springa och umgås med vänner.

Lite torsdagskyligt här

Det har nog varit kallt i natt...
nej, det är inte frost i köket men det är.. ehum inte någon direkt högsommarvärme heller.
Och Mannen ligger kvar och drar sig i sängvärmen för han ska inte ha någon frukost. Han ska visst delta i någon hälsoundersökning -för forskningen kring mäns hälsa. Då fick han inte äta frulle innan, ack ack. Allt för konstens skull liksom.
Då sitter jag plötsligt här med extra mycket kaffe.
En slag vinn vinn- situation med andra ord.

dagens kavaj/jacka & jeans från Monki.

Lite svalt

Hur jag trodde att jag skulle kunna gå runt i detta hem så här med ett par dagar kvar till fjärrvärmehögtiden i bara en liten tunn blus övergår mitt förstånd. Drar på mig både tröja och sjal.

Brr.

Är allt jag har att säga. Och jag vet ju att det är kylskåpskallt på mitt arbetsrum också.

Tunn blus - ett stölligt val alltså.

Note to myself; påminna mormor om att ta med extra varm tröja när hon tar hand om kidsen i helgen.

Knäppa på fjärrvärmen? I förväg?

Inte då. Inte förrän högtiden infaller.

På tal om högtider, familjemedlemmar noterade att det var 3 månader kvar till jul igår. 

Eh?

Ja, backar man 3 månader bakåt hamnar man ju i försommartider istället.

Känns lika overkligt det.

Onsdagens

Onsdag.
Det är då jag börjar känna mig lite extra mosig när jag jobbat helgen innan.
Då behöver man superkrafter och då är det bra att jag plockat fram mina superwomanstövlar ur gömmorna. Mannen som döpt stövlarna, vem trodde något annat.

Testar overnight oats till frulle också. Som den gröt och gryn-människa jag är tar jag genast till mig detta. Fast på svenska heter det väl ändå övernattagröt?

Dagens vita blus från Åhléns, kjolen likaså. Stövlar från Arch.

Fancy that - Libby vet hur man gör när man springer

Sprang en runda på 7,5 km för att bli av ned lite nervöst sprattel och fladdret av fjärilarna i magtrakten.

Kändes fint.

Walk-in-closet 2; Libby visar höstens hattmode

Hattavdelningen var också imponerande. Jag tog tillfället i akt att prova fyra olika stilar.

Trevlig färg på denna.

En sån här piffar ju upp de flesta outfits.

Kanske en kask så här till hösten?

Hm. Djurmönstrat. Det äger ju ändå.

Walk-in-closet

Vissa dagar på jobbet sticker liksom ut lite mot andra.

Jag har haft det stora nöjet att få kliva in i Östgötateaterns STORA klädkammare eller kostymförråd säger man nog. 

Oj.

Det var synnerligen roligt! Det fanns så mycket att titta på.

Anledningen? Bygget jag jobbar på fyller snart 100 år (jo jo!) och då ska personalen vara klädd i så tidstypiska kläder som möjligt.

Jag och två kollegor for dit för att leta bland alla klädställningar - en inte helt enkel uppgift men vi gjorde så gott vi kunde med att välja och hitta.

Väldigt kul arbetsdag var det.

Det här är en del av klädkammaren...

Jag fick prova en väldigt massa olika kläder.
Lila brukar ju vara populär färg bland bibliotekarier har jag hört.

Mera, mera.

Kjol med tillhörande kappa. Väldigt snyggt snitt på denna.

I provhytten

En rejäl sjömansklänning från 1900-talets början. 

Provar lite...

Internationellt värre

Ja, det dundrar in mejl på tyska i brevlådan - arrangörerna av Berlin marathon kan det här med
i.n.f.o.r.m.a.t.i.o.n.
Det är ett som är säkert. Gillar't.

Och nu, nu har det kommit mejl på franska också.
Benar ut att det handlar om vår bokning av boende inför kommande resa. Kör det genom google translate och även om det blir lite roligt hejsan översatt så, javisst!
Känns ju himla internationellt det här!

Magasin på hög

Suddig bild från morgonmörkret men det talar sitt tydliga språk ändå. När jag river efter något i min hög nu på morgonen hittar jag två (2) oöppnade DV. De ligger alltså kvar i sina små påsar.
Eeh
Jag kanske borde säga upp min prenumeration, jag hinner uppenbarligen inte ens öppna påsen.
Vad är det med 24-timmars dygnet? Var tar tiden vägen?
Inte heller Åhlénsmagasinet har jag bläddrat i. Ser annars så där trevligt bläddervänligt lovande ut.

Tisdagens

Och när man inte sitter och tänker på Berlin så kan man glädja sig åt att det snart är dags för fjärrvärmehögtiden*.
Redan om en liten vecka infaller den!
Det är inte utan att man tycker det ska bli
r i k t i g t  trevligt att fira det eftersom det börjar kännas lite svalt inomhus.

Dagens blir lurv från Jeane Blush, rutiga favoriter från Åhléns.

*fjärrvärmehögtiden infaller 1 oktober varje år då fjärrvärmen körs igång vid en enkel ceremoni hos Libby, Mannen och alla ungarna. Då blir det förutom varmare inomhusklimat, också liten fest!
Fjärrvärmehögtiden, ett slags miljövänligt försök om du frågar de vuxna, ren skär snålhet om du skulle fråga kidsen.

Little Bee

Medan jag sticker till stall och hästar kan ni ju få vet vad jag tyckte om Little Bee som läste ut för rätt många dagar sedan.
Ja hör ni, med stigande ålder har jag gått och blivit riktigt kräsen.
Det ska mycket till för att jag ska hoppa jämnfota av förtjusning när det kommer till läsning.
Låter det snobbigt?
Nej, det är så lite tid och så mycket att läsa så det måste vara bra. Och jag tycker allt som oftast att romaner börjar bra men håller liksom inte ända in i mål.
Och det vill jag trots allt att det ska göra.
Little Bee börjar bra och jag blir överraskad av att det är så mycket humor, det är ju trots allt ett rätt laddat ämne som behandlas; ung tjej som flytt sitt hemland, hamnat på en flyktingförläggning och man förstår att omständigheterna har varit synnerligen tuffa innan hon hamnade där.
Berättelsen är bra, tät. Berättartempot högt och jag dras med.
Little Bees bakgrund får man ta del av lite i taget och så växlar berättelsen mellan Little Bees umbäranden med det engelska paret som kämpar med sin relation och sitt vardagsliv. Så tar kopplingen mellan Little Bee och det engelska paret form, som läsare förstår man att dessa är för evigt sammanfogade genom en ödesdiger dag på en strand vid en kust någonstans i Afrika.
Men så tippar berättelsen tycker jag, det händer bra bit in i boken. Det är något som skaver, det känns inte längre trovärdigt och jag tappar kontakten med texten.
Jag läser ut boken - som är rätt snabbläst men jag fängslas inte längre på samma sätt av berättelsen som jag gjorde i början.  Sammanfattningsvis stannar den på omdömet helt okej men ännu en gång inser jag att jag gått och blivit svårflörtad läsare.