Jag var rätt matt när jag kom hem från jobbet i söndags. Jag höll ångan uppe så länge jag var på jobbet men sen.... voj voj.
Nu har jag ändrat mitt schema så hädanefter ska jag testa att vara ledig på måndagar - direkt efter jobbhelg och jag tror att det kommer bli bra. Senaste jobbhelgerna har jag varit så ausgepumpt att jag behövt hela helgen för att återhämta mig och det är det baske mig inte värt. Med en ledig direkt efter 7 dagars jobb kommer jag nog snabbare upp på banan igen istället för att som förut jobba 11.....
Hur som helst, direkt pigg var jag väl inte idag och ett behov av att göra allt långsamt infann sig efter den här rätt tuffa veckan.
Intressant att det tar så mycket på en att jobba med service, det kräver verkligen av en, det kan jag försäkra.
Och då var det på alla sätt en rolig helg med roliga besökare och fint flow.... men man kan bli helt dränerad på energi.
Måndagmorgon och jag väckte yngsta vid kvart över fem (vad härligt att jag slapp sovmorgon denna lediga dag) - hon skulle på sånguppdrag med sin klass.
Mitt uppdrag idag var bilprovningen.
Persson (vår bil heter så) skötte sig exemplariskt och vi kunde snart susa vidare till ICA Maxi (hurra) - som jag avskyr att handla mat.
Jag förstår inte vad det är. Vore det inte så dyrbart med terapi kanske jag skulle undersöka varför jag känner så inför mathandling.
Jag menar, jag tycker ju inte att det är trist när vi är t ex utomlands och går i sakta mak med en liten vagn för att kika vad vi vill ha?!
Det måste vara det där med att gå i sakta mak. Jag har testar ständigt att försöka handla långsamt när jag är i stora mataffärer för att så att säga lura huvudet men det fungerar inget vidare.
Jag kanske måste ha ett par sommarskor på fötterna för att det ska funka?
Ett av problemen är att det blir blankt i skallen fast jag har en inköpslista och jag kan bli fast om jag inte rör mig med en jämn hastighet mellan hyllorna. Sedan har jag en tendens att fastna vid "erbjudanden" - får jag bara en bra start och har god styrfart kan jag ta mig förbi fallgropar och inte ta evighetslång tid på mig.
Det märkliga är att det här tillståndet bara infinner sig när jag är i stora mataffärer, aldrig i närmaste Ica:n där har jag en inre snitslad bana, tur är väl det.
Efter shopping - fort hem och på med löparskorna och ut i dagsljuset.
Sedan har jag hunnit snyfta lite åt sista avsnittet med Downton Abbey, ack så bittert att det är slut.
Tror, men jag säger tror, att jag är redo för denna arbetsvecka nu.
2 kommentarer:
Usch ja, jag avskyr också de där stora mataffärerna. Det gick över när vi flyttade till stan och bara har de mindre (men kanske lite dyrare) butikerna att gå till. Å andra sidan slängs inte en endaste matbit sedan vi slutade storhandla. Så se framåt! Snart blir det bättre. Förstår verkligen att 11 dagars jobb i rad kan ta knäcken på vem som helst. Låter bra med en ledig dag emellan!!
Hallin: ja, det är märkligt men de där stora tar knäcken på mig ibland. :D
Mitt nya upplägg för schemat kommer bli bättre, känner det redan, 11 dagar i sträck funkade inte för mig i längden. Är glad att min arbetsgivare är så flexibel att vi kan hitta vår "egen" modell!
Skicka en kommentar