11 dagar kvar att jobba, nej förresten 10 måste det ju bli nu. 10 dagar på raken blir det eftersom jag också ska jobba helg.
Sedan ska jag ha lite semester.
Vore det inte för de långa dagarna, ljusa kvällarna skulle det var så mycket jobbigare. Nu när man kommer hem finns det liksom en bra bit kvar av dagen på ett helt annat vis än vintertid.
Ett krux bara, jag går och lägger mig som om jag hade semester. Det vill säga på tok för sent.
Gäsp.
tisdag 30 juni 2015
söndag 28 juni 2015
Listan
Hehe, vad vore livet utan nätet.
Så klart att det går att få tag på spellistan från Muse-konserten.
Gud så bra, nu kan jag göra en egen konsertspellista liksom.
Dji. Det är ju suveränt.
Här är låtarna som de rev av i lördags. Om man nu händelsevis är superintresserad av det.
Så klart att det går att få tag på spellistan från Muse-konserten.
Gud så bra, nu kan jag göra en egen konsertspellista liksom.
Dji. Det är ju suveränt.
Här är låtarna som de rev av i lördags. Om man nu händelsevis är superintresserad av det.
Låtlista
1. Psycho
2. Supermassive Black Hole
3. The Handler
4. Bliss
5. Dead Inside
6. Resistance
7. Interlude
8. Hysteria
9. Munich Jam
10. Madness
11. Apocalypse Please
12. Plug In Baby
13. Mercy
14. Time Is Running Out
15. Reapers Extranummer
16. Uprising
17. Starlight
18. Knights of Cydonia
Lovely att de avslutade med Knights....! Saknade möjligen Supremacy, eller... hm eller Sing for absolution eller eller....
#bråvalla2015 eller Jag blir hög av Muse
Det slog till med full kraft i februari och sedan dessa har jag bara lyssnat på dem, gjorde ett litet undantag där inför Simple Minds-konserten i mars men det var det lilla det.
Annars.
Bara.
Muse.
Hela.
Tiden.
När jag åker tåg, kör bil, springer och det sistnämnda blir det ju en del av och då har det varit Muse och jag som kämpat på.
Hemma har jag brustit ut i oförklarliga haranger om "den och den låten, den är så bra". Eller gjort luftgitarrsövningar när andan fallit på alternativt ylat i falsett när behov uppstått.
Så att jag ville se Muse när de så lägligt kom till Bråvalla kom väl inte som en överraskning direkt.
Jag fick gott sällskap av andra Muse-fantaster i publikhavet, Mannen så klart och så Snubben som såg till att jag blev helt hooked, tillika kompis och granne i ett.
Bråvalla var inte geggigt i år (bra) men man ägnar ju en del av tiden till att köa (inte så bra).
Till toan, till ölen, till maten, till kaffet. Längst var kön till toa, luttrad som man är från lopp så har jag inga problem med bajamajor men jag kan väl berätta för de som undrar att bajamajorna håller sig betydligt fräschare uppskattat i tid bland 100% löpare än bland 100% festivalfolk.
Nåväl, nu var det inte för bajamajornas skull vi kom dit utan för musiken och vi ramlade in vid fyra på fredagseftermiddagen och jag får nog säga att vi i början mest strosade runt lite lojt, drack lite öl, käkade och var inte direkt på hugget, vi visste ju vilka vi hade kommit för.
Mannen och jag hann rådigga lite house vid dj-scenen. Där var det ehum, övervägande ungdomsgård men vi stod där som Morsa/Farsa på festival och nickade lite till de få övriga medelålders som också vill lyssna.
När det äntligen blev kväll (oklart varför vi gick dit så tidigt, vi ville väl dricka öl - och köa) och skymningen föll så drog Robbie Williams igång med sin snygga show. Vi tog position till vänster framför scenen, inte så nära allt för att skyndsamt kunna dra oss till scenen där Muse skulle dra igång direkt efter Williams.... så vi lyssnade i ärlighetens namn lite halvhjärtat. Efter någon halvtimme av Williams smet vi över till "vår" scen för att komma så nära scenen som möjligt. Sedan väntade man. Länge.
Men det var det värt.
Halleluja när herrarna i Muse klev på scenen och drämde till med låten Psycho som inledningsnummer, från senaste albumet.
Flämt.
Sedan blev det åka av. Gitarrriffen stod som spön i backen, det började visst regna lite lätt men det gjorde absolut ingenting.
Dji.
vad.bra.muse.var.
Ja, det var något av en religiös upplevelse, jag vet inte vad det är men det finns uppenbarligen något som slår an en ton i mig, så det blev definitivt en högtidsstund.
Har inte koll på hela spellistan men de plockade flera låtar från senaste albumet Drones och när Mercy spelades regnade det vacker konfetti över publiken och Bellamys falsett rörde mig nästintill till tårar.
Ja, ni hör ju hur corny jag är men jag är svag för falsettsång, så är det bara.
Mycket gitarr och trummor och de jobbade på fint, precis som det ska serveras. Ös. Suggestivt. Maffigt.
Ännu mera ös.
Och så en snygg inramning till det med bilder som projektioner, konfetti och så en hel drös med jättestora ballonger i svart som plötsligt började sväva ut över publiken. Ingen aning vilken låt som spelades då men ack, vackert är det.
Men också en Muse-konsert måste ta slut. De kan ju inte hålls och mata på hela natten men väl en timme och fyrtio minuter.
Sedan stod man där med ett fånigt leende på läpparna och en slags basgång i hela kroppen som surrade runt.
Nöjda och lite trötta (tant hoppade och tokdiggade mycket) klämde vi varsin öl till och summerade hela upplevelsen.
Igår lördag hade både Mannen och jag liksom tics på att omotiverat yla Psycho Psycho lite nu och då.
Bara för att.
Barnen har vant sig vid våra knäppa utspel så de lyfter inte ens ett ögonbryn när vi vässkrålar Supermassiv Blackhole i köket.
Vecka 26
Sista veckan i juni levererade så det stod härliga till.
Jag har drällt på stan flera kvällar och ätit gott i väninnors sällskap, varvade arbete med löprundor och tempot har på det hela taget varit högt, både på jobb- och ledig tid-fronten.
Jag skulle vilja säga att juni har varit en månad med mycket sköj, det har varit studenten, midsommarparty, konfiramation, utekvällar och så rundade vi av det hele med Bråvalla följt av en supertrevlig sommarfest hos kompisar igår afton. Det har blivit en del sena kvällar.
Inte så konstigt då kanske att jag utan problem kunde ta en power-nap i skuggan idag. Slocknade som ett litet barn på en dyna i trädgården, knock så sov jag så gott innan jag kvicknade till och rev av (nåja) en 14 km-runda i tokvärmen.
Jag har drällt på stan flera kvällar och ätit gott i väninnors sällskap, varvade arbete med löprundor och tempot har på det hela taget varit högt, både på jobb- och ledig tid-fronten.
Jag skulle vilja säga att juni har varit en månad med mycket sköj, det har varit studenten, midsommarparty, konfiramation, utekvällar och så rundade vi av det hele med Bråvalla följt av en supertrevlig sommarfest hos kompisar igår afton. Det har blivit en del sena kvällar.
Inte så konstigt då kanske att jag utan problem kunde ta en power-nap i skuggan idag. Slocknade som ett litet barn på en dyna i trädgården, knock så sov jag så gott innan jag kvicknade till och rev av (nåja) en 14 km-runda i tokvärmen.
lördag 20 juni 2015
Helgen
Från student till midsommar och så bli're konfirmationsfest.
Det sistnämnda blir av imorgon så idag har jag skrapat färskpotatis och bakat. Skrapa färskpotatis är ett riktigt jädra tråkgöra men eftersom barnet som ska firas äääälskar färskpotatissallad så det är bara att köra.
Midsommarafton firades med goda vänner och det tillhörande regnet, vet inte när vi firade utan regn.... det måste ha varit när barnen var små, vill minnas att jag har foton på det.
Numera vill ju inte kidsen hänga med oss, bara våra två yngsta som så att säga än så länge är hänvisade till vårt sällskap.
Ni minns när man var för ung för andra festarrangemang men definitivt på tok för gammal för att hänga med föräldrarna på deras äta-mat och prata-fester?! Hur ökentråkigt man kunde ha.
Hur kul var det liksom på en skala från ett till tio?
Not so much.
Våra skärmberoende barnen hade dock sällskap av sina skärmar, voj voj vilken tur.
Så idag lördag har man röjt undan det sista från studentfirandet och laddat för nytt, denna gång i lite mindre omfattning men jag ser gärna att det inte regnar imorgon men det bestämmer ju inte jag.
Det sistnämnda blir av imorgon så idag har jag skrapat färskpotatis och bakat. Skrapa färskpotatis är ett riktigt jädra tråkgöra men eftersom barnet som ska firas äääälskar färskpotatissallad så det är bara att köra.
Midsommarafton firades med goda vänner och det tillhörande regnet, vet inte när vi firade utan regn.... det måste ha varit när barnen var små, vill minnas att jag har foton på det.
Numera vill ju inte kidsen hänga med oss, bara våra två yngsta som så att säga än så länge är hänvisade till vårt sällskap.
Ni minns när man var för ung för andra festarrangemang men definitivt på tok för gammal för att hänga med föräldrarna på deras äta-mat och prata-fester?! Hur ökentråkigt man kunde ha.
Hur kul var det liksom på en skala från ett till tio?
Not so much.
Våra skärmberoende barnen hade dock sällskap av sina skärmar, voj voj vilken tur.
Så idag lördag har man röjt undan det sista från studentfirandet och laddat för nytt, denna gång i lite mindre omfattning men jag ser gärna att det inte regnar imorgon men det bestämmer ju inte jag.
måndag 15 juni 2015
Student 2015
Vilken dag det blev! Studentdagen.
Vimplarna vajade och solen sken, jag grinade förstås när stortösen kom genom folkvimlet efter att ha sjungit studentsången och nu var en alldeles nybakad studentska. Tur jag hade mina stora brillor.
Det var en väldigt fin dag på alla sätt. Mycket känslor och glädje.
Och mat! Och bubbel.
Och efter buffé och presentöppning och att alla vuxengäster gått hem, då sent på natten kom de unga studenterna tillbaka hem till oss och dansade resten av natten.
Har ni testat att försöka sova på övervåningen någon gång medan det pågår en studentskiva? ;)
Som ni säkert förstår gick det väl inget vidare.... men de hade trevligt och när de sista gästerna gick vid halv fem hade solen redan stigit upp och då somnade studentskan nog direkt.
 |
| Förväntansfulla studenter to be. |
 |
| Så påbörjade vi kramkalaset. |
 |
| Det ska "flakas" också. Det var ett rejält hålligång på flaken. |
 |
| Bebisen. |
 |
| Dags för bubbel. |
 |
| Ja, skål då och grattis! |
 |
| Man hann sitta ned en stund och småspråka. |
 |
| Studentskan blev så fint uppvaktad av släkt och vänner. |
 |
 |
| Lite bubbel i skuggan. |
 |
| Av 23 m vimplar blir det en rejäl slinga att hänga upp, här är en liten bit av det. |
fredag 12 juni 2015
Solen skiner och jag hinner pausa lite
Sådär.
Här sitter man och hinner ta igen sig lite, det har varit mycket att göra (igår somnade ja ovaggad) men min lilla stab av ungar har jobbat så fint och tagit arbetsorder efter arbetsorder från studentgeneralen, dvs yours truly.
Ja och så Mannen förstås.
Han grejade igår och slog upp partytälten och såg så glad ut, han gillar ju som bekant tält.
Det blir varmt idag så det blir bra med partytältskugga.
Nu ska jag bara vispa lite grädde så är det mesta på plats.
Studentskan har lämnat hemmet för bubbel, betygsutdelning och lunch för länge sedan.
Snart ska vi fira, ordentligt.
Känns stort.
Här sitter man och hinner ta igen sig lite, det har varit mycket att göra (igår somnade ja ovaggad) men min lilla stab av ungar har jobbat så fint och tagit arbetsorder efter arbetsorder från studentgeneralen, dvs yours truly.
Ja och så Mannen förstås.
Han grejade igår och slog upp partytälten och såg så glad ut, han gillar ju som bekant tält.
Det blir varmt idag så det blir bra med partytältskugga.
Nu ska jag bara vispa lite grädde så är det mesta på plats.
Studentskan har lämnat hemmet för bubbel, betygsutdelning och lunch för länge sedan.
Snart ska vi fira, ordentligt.
Känns stort.
onsdag 10 juni 2015
Onsdag och Libby försöker stanna upp och fatta (det går så där)
Det har talats om skottsekunder i media.
Den där sekunden som måste petas in för att det på sikt inte ska bli alldeles galet; vår tid kopplad till hur solen och dygnet och hur jorden vrider sig... ja, ni hör det är tur att jag aldrig blev lärare! Vilket jag iofs aldrig hade ambitionen att bli men i alla fall...
Skottsekund eller inte, jag är mer inne på skott-tid över huvudtaget. Jag förstår nämligen inte alls hur det har gått till.
Jag har en unge som ska ta studenten.
Det är nästan obegripligt hur fort det gick, småbarnsåren och skolåren.
Obegripligt.
Det är enastående roligt också men hallå! vad hände är det som jag mest frågar mig.
Ja oj.
Men som sagt, det är roligt också. I morgon ska jag vara ledig och bara köra studentförberedelser, det låter kanske avancerat men det är det inte, det är mest att det tar lite tid i anspråk.
Skott-tid.
Den där sekunden som måste petas in för att det på sikt inte ska bli alldeles galet; vår tid kopplad till hur solen och dygnet och hur jorden vrider sig... ja, ni hör det är tur att jag aldrig blev lärare! Vilket jag iofs aldrig hade ambitionen att bli men i alla fall...
Skottsekund eller inte, jag är mer inne på skott-tid över huvudtaget. Jag förstår nämligen inte alls hur det har gått till.
Jag har en unge som ska ta studenten.
Det är nästan obegripligt hur fort det gick, småbarnsåren och skolåren.
Obegripligt.
Det är enastående roligt också men hallå! vad hände är det som jag mest frågar mig.
Ja oj.
Men som sagt, det är roligt också. I morgon ska jag vara ledig och bara köra studentförberedelser, det låter kanske avancerat men det är det inte, det är mest att det tar lite tid i anspråk.
Skott-tid.
måndag 8 juni 2015
#studentvecka #partygirl in da house
Jag har utvecklat en ny förmåga.
Jag kan numera sms:a i halvsovande tillstånd nattetid. Och stava rätt!
Det har krävts en del träning men hey! träning har jag ju ingenting emot, det är det där med sömnen då.
Jag kan numera sms:a i halvsovande tillstånd nattetid. Och stava rätt!
Det har krävts en del träning men hey! träning har jag ju ingenting emot, det är det där med sömnen då.
Den tiden av året
...då man som föräldrer fortfarande tycker att det verkligen kommer bli skönt för ungarna att ha sommarlov (plus att man själv blir lite avlastad från läxor och allsköns aktiviteter).
Det vill säga tiden innan man förbannar sommarlovet eftersom det snabbt förvandlar ens små avkommor till (mer än någonsin) skärmberoende lata oduglingar som äter frukost klockan halv ett när man ringer hem och undrar vad de hittar på för nåt skoj idag.
oh life
Det vill säga tiden innan man förbannar sommarlovet eftersom det snabbt förvandlar ens små avkommor till (mer än någonsin) skärmberoende lata oduglingar som äter frukost klockan halv ett när man ringer hem och undrar vad de hittar på för nåt skoj idag.
oh life
söndag 7 juni 2015
PowerBeth
Om jag är trött i morgon på jobbet så vet jag varför.
Jag har legat i som bara den hela denna helg. Jag har fasen ont i muskler jag inte visste att jag hade.
Jag tokstädade.
Maj Gadd vad det är gott när det är klart. Jag var för sjutton fräschare i kroppen efter marathonrundan förra helgen än efter gårdagens race.
Nu är jag i fas; jag har hunnit smälla in böckerna i nya bokhyllan och roddat undan en massa att-göra-högar samt tvättat pyramider av tvätt.
Mannen var duktigare än jag trodde på att gallra bort böcker och då är jag ändå professionell bokslängare, det var något oväntat.
Men bäst idag var ändå löprundan som företogs med medlemmar ur Löparkollektivet. Vi åker ihop sedan springer vi var och en för sig och idag var första rundan med riktig terräng, fullt med stubbar och blåbärsris alltså. Kändes riktigt, riktigt bra i kroppen.
Tänker köra lite mer terräng fram över, ska bli kul.
Jag har legat i som bara den hela denna helg. Jag har fasen ont i muskler jag inte visste att jag hade.
Jag tokstädade.
Maj Gadd vad det är gott när det är klart. Jag var för sjutton fräschare i kroppen efter marathonrundan förra helgen än efter gårdagens race.
Nu är jag i fas; jag har hunnit smälla in böckerna i nya bokhyllan och roddat undan en massa att-göra-högar samt tvättat pyramider av tvätt.
Mannen var duktigare än jag trodde på att gallra bort böcker och då är jag ändå professionell bokslängare, det var något oväntat.
Men bäst idag var ändå löprundan som företogs med medlemmar ur Löparkollektivet. Vi åker ihop sedan springer vi var och en för sig och idag var första rundan med riktig terräng, fullt med stubbar och blåbärsris alltså. Kändes riktigt, riktigt bra i kroppen.
Tänker köra lite mer terräng fram över, ska bli kul.
lördag 6 juni 2015
Lördag med Libby
Jahupp.
Så här dags förra veckan började man springa på Stockholms gator.
Det är så märkligt det där med tid. När man springer är man i sin egen tidsbubbla, medan man springer och springer och timmarna går så hinner folk med en himla massa annat. När jag jämför timmar när jag springer och timmarna när jag jobbar eller stökar hemma så är det inte samma slags tid.
En logisk tidsvurpa är vad man gör när man är ute och springer länge, i flera timmar.
När jag väl stannar och slutar springa så känns det som att klockan inte borde ha flyttat sig så himla mycket - vilket i sin tur är märkligt att tänka så eftersom när det är lopp så ofta handlar om någon slags kamp mot tiden. Ja, löpandet innebär en del logiska tidsvurpor.
Dagens to do skulle kunna vara att hinna ta sig runt de platserna i trädgården där vi har någon typ av sittplats. Sitta där med kaffe alternativt annan dryck.
Än så länge har jag bara hunnit med en eftersom vädret kände sig tvingat att erbjuda lite regn.
Egentligen är det hard core-städning på schemat men jag fastnade i lavendelbuskarna och klippte till dem lite, tills det började regna.
Okej, två trädgårdssittningar kvar alltså.
Och kom ut och spring lite sa Mannen i morse, annars blir du så sur och det går ut över mig.
Han är så klok.
Så här dags förra veckan började man springa på Stockholms gator.
Det är så märkligt det där med tid. När man springer är man i sin egen tidsbubbla, medan man springer och springer och timmarna går så hinner folk med en himla massa annat. När jag jämför timmar när jag springer och timmarna när jag jobbar eller stökar hemma så är det inte samma slags tid.
En logisk tidsvurpa är vad man gör när man är ute och springer länge, i flera timmar.
När jag väl stannar och slutar springa så känns det som att klockan inte borde ha flyttat sig så himla mycket - vilket i sin tur är märkligt att tänka så eftersom när det är lopp så ofta handlar om någon slags kamp mot tiden. Ja, löpandet innebär en del logiska tidsvurpor.
Dagens to do skulle kunna vara att hinna ta sig runt de platserna i trädgården där vi har någon typ av sittplats. Sitta där med kaffe alternativt annan dryck.
Än så länge har jag bara hunnit med en eftersom vädret kände sig tvingat att erbjuda lite regn.
Egentligen är det hard core-städning på schemat men jag fastnade i lavendelbuskarna och klippte till dem lite, tills det började regna.
Okej, två trädgårdssittningar kvar alltså.
Och kom ut och spring lite sa Mannen i morse, annars blir du så sur och det går ut över mig.
Han är så klok.
fredag 5 juni 2015
Lite postmarathon-blues och allmän trötthet
Det har gått i hundra i veckan och när jag stannar upp lite känner jag mig lite... trött?
Kanske fick jag en liten släng av postmarathon-blues? Kan man få det? Vilket egentligen är onödigt då jag har andra lopp på gång. Det har känts som att den där förkylningen tänkte passa på nu när loppet var färdigsprunget men så har det liksom inte blivit så mycket mer av det mer än allmän trötthet.
Oh well.
Och inte kan vi bestämma oss för vad vi ska hitta på i sommar och tja, nu är det ju sommar.
Länge var det Grekland som hägrade. Nu säger Mannen att vi ska måla fönster, inte i Grekland utan hemma.
Han har rätt (det behövs) men jag är duktigt osugen.
Husreparationer vad sådant jag hölls med i trettioårsåldern, nu är jag för trött och gammal för sådant men jag gissar att några fönster måste det väl bli.
Och så funderar vi och pratar ett varv till om resor kontra stanna hemma, tills vi inte orkar mer.
Ena stunden tycker jag det skulle vara a.p.t.r.å.k.i.g.t. att inte hitta på någonting (han hävdade ett tag att han hade gått in i reseväggen vilket jag inte kan tänka mig att man ens kan göra).
Å andra sidan kanske jag inte orkar arrangera något. Och så har man stora barn som inte vet om de ska med eller inte.
Och blir det en fin sommar så är det väl okej att hänga hemma... men då kanske man kunde göra en road trip hemma (gärna)..... eller?
Är man hemma så kan man ha träningsläger hela dagarna och bli snabb som en vinthund.... eller inte.
Tänk om temperaturen bestämmer sig för att ligga runt 14 plus då? Med isskorpa på badsjöns vatten? Då skrattar man sig inte igenom ett par veckors semester! Nä, stug-elak är vad man blir då.
Nu ska jag fokusera på att rodda det här med #student2015 vilket i sig är himla sköj.
Kanske hinner jag med en löprunda imorgon?
Kanske fick jag en liten släng av postmarathon-blues? Kan man få det? Vilket egentligen är onödigt då jag har andra lopp på gång. Det har känts som att den där förkylningen tänkte passa på nu när loppet var färdigsprunget men så har det liksom inte blivit så mycket mer av det mer än allmän trötthet.
Oh well.
Och inte kan vi bestämma oss för vad vi ska hitta på i sommar och tja, nu är det ju sommar.
Länge var det Grekland som hägrade. Nu säger Mannen att vi ska måla fönster, inte i Grekland utan hemma.
Han har rätt (det behövs) men jag är duktigt osugen.
Husreparationer vad sådant jag hölls med i trettioårsåldern, nu är jag för trött och gammal för sådant men jag gissar att några fönster måste det väl bli.
Och så funderar vi och pratar ett varv till om resor kontra stanna hemma, tills vi inte orkar mer.
Ena stunden tycker jag det skulle vara a.p.t.r.å.k.i.g.t. att inte hitta på någonting (han hävdade ett tag att han hade gått in i reseväggen vilket jag inte kan tänka mig att man ens kan göra).
Å andra sidan kanske jag inte orkar arrangera något. Och så har man stora barn som inte vet om de ska med eller inte.
Och blir det en fin sommar så är det väl okej att hänga hemma... men då kanske man kunde göra en road trip hemma (gärna)..... eller?
Är man hemma så kan man ha träningsläger hela dagarna och bli snabb som en vinthund.... eller inte.
Tänk om temperaturen bestämmer sig för att ligga runt 14 plus då? Med isskorpa på badsjöns vatten? Då skrattar man sig inte igenom ett par veckors semester! Nä, stug-elak är vad man blir då.
Nu ska jag fokusera på att rodda det här med #student2015 vilket i sig är himla sköj.
Kanske hinner jag med en löprunda imorgon?
tisdag 2 juni 2015
At work, at home
Jobbar hemifrån idag, nu är det lunchrast så då får jag blogga lite.
Har varit flitig med orden och känner tillförsikt, min arbetsuppgift tar form och jag är hysteriskt rädd att Google docs ska äta upp den, måste mejla den till mig själv.
Fördelar med att jobba hemma är att man inte behöver kamma till sig, kan vara på jobbet i sina absolut säckigaste och skitigaste brallor.
Det finns kaffe hela tiden också (förutom när tonåringar med sovmorgon dricker upp det för en) samt att det är helt tyst.
Det blir inte någon lunchlåda men å andra sidan är lunchserveringen kass så det kanske hade varit bra med en låda.
Baksidan är väl att man förväntas ha gjort upp planer för kvällsmaten men det skjuter jag lite på.
Plus att man ser hur skitigt man har det men det bryr jag mig inte heller om, måste säga att jag är bättre än vad jag trodde på att ignorera detta faktum.
Nu är snart rasten slut.
Har varit flitig med orden och känner tillförsikt, min arbetsuppgift tar form och jag är hysteriskt rädd att Google docs ska äta upp den, måste mejla den till mig själv.
Fördelar med att jobba hemma är att man inte behöver kamma till sig, kan vara på jobbet i sina absolut säckigaste och skitigaste brallor.
Det finns kaffe hela tiden också (förutom när tonåringar med sovmorgon dricker upp det för en) samt att det är helt tyst.
Det blir inte någon lunchlåda men å andra sidan är lunchserveringen kass så det kanske hade varit bra med en låda.
Baksidan är väl att man förväntas ha gjort upp planer för kvällsmaten men det skjuter jag lite på.
Plus att man ser hur skitigt man har det men det bryr jag mig inte heller om, måste säga att jag är bättre än vad jag trodde på att ignorera detta faktum.
Nu är snart rasten slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)