Hur vänder man en shitty thursday?
The Libby way; man springer en runda i regnet, kör en runda med stegrad fart.
Hemma vid strax före sju och sedan dröjde det en god stund innan jag kom ut men jag visste att det skulle göra mig gott.
Ja, jag är trött. Ja, jag vill ha julledigt.
Jag måste vila mentalt från i princip allt.
Men löpningen är min räddning. Jag tror jag var lite arg också, tröttarg liksom så jag joggade någon kilometer, körde några korta snabba sträckor innan jag började springa min slinga.
Sedan var tanken att jag skulle stegra farten och jädrar det gjorde jag. Sprang lite random och försökte pressa mig själv ut ur komfortzonen. Bra, bra, fortsätt så.
Jag fick en lång bra raksträcka hemåt, jag ökade ytterligare, så pass att det gjorde ont i magen men jag var så himla sur, trött, ledsen att jag bara struntade i det och fortsatte.
Kollade klockan (jorå, Garmin hänger med) och såg jag att nu fick det räcka i antal kilometrar med stegrad fart, saktade ner för att gå över i nedjogg men då blev jag tvungen att stanna.
Jag bokstavligen tuggade fradga. Hade det inte varit en mulen mörk decemberhimmel hade jag gott kunnat yla lite mot månen när jag ändå var igång.
Det hade passat rätt bra, sedan lufsade jag hemåt.
Så ska en shitty thursday tas.
Baksidan är att jag blir så uppspeedad, äter sent och får svårt att komma i säng.
Jag kommer vara så trött att det svider i ögonen i morgon men det var det fasen värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar