Löpningen 2013

Så här på nyårsafton... hur ska jag summera löparåret 2013 då?
Fantastiskt kul!
Det var fullt av utmaningar, en massa träning förstås och pirriga lopp som gjorde mig stirrig men framför allt; tog fram det bästa ur mig vid ett par tillfällen.
De roliga och utmanande loppen har jag rapporterat om (vem hade trott något annat), kronan på verket var nog Berlin marathon som fick en särskild plats i mitt löparhjärta, där klämde jag till med ett personbästa, något jag aldrig trodde jag skulle göra.
Det blev roligt nog flera PB för löpartanten, märkligt nog på alla distanser 5 km, 10 km, 21 km och 42 km - det lär nog inte inträffa igen men det var kul att få vara med om det!
Attan, vad jag tränade i perioder, minns en del stolligheter som 30 km i julivärme. Det ska jag försöka undvika, man måste ju inte träna sommarens varmaste dag liksom.
Och löpträningen på resan när vi var i England var kalasrolig, liksom Skåne.
Inte utan att man sitter här och blir lite nostalgisk faktiskt.

Vårruset blev precis som ett riktigt vårrus ska vara och det direkt efter Gbg-varvet som 2013 var ett väldigt varmt varv. Så var det Stockholm som kallade, rätt kallt och blött den här gången också.
Ajfånen som spelade musik (ett tag) för mig tog stryk och hade, jag citerar mobillagarkillen; onödigt mycket vatten i sig.
Jag fick för mig att springa ett lokalt lopp i julivärmen, en halvmara som jag skulle se som "träning" blev förstås blodigt allvar för mig i alla fall och jag klämde dit med ett PB mot alla odds eftersom det var så varmt. Kände mig stursk efter det, det höll i sin någon dag för stirrig var jag förstås som vanligt när det var dags för nästa lopp.
I augusti sprang jag ett mil-lopp och ett maraton. Backar som såg till att utmana mig och jag antog dem.
Tjejmilen - aaaalltid lika roligt, även om jag muttrade över mitt resultat. Men man springer och springer och så har kul med tjejerna - vad mer kan man begära?!
And then came Berlin.
En fantastisk löparfest var det, lättlöpt bana, fantastisk publik och roliga dagar med gänget som jag åkte med dit.
Jag springer - för att det är det jag vill.
För att jag känner livet då.
För att det kan vara så omväxlande, bitterljuvt, ansträngande.
Och roligt. Jag hoppas 2014 har mycket roligt att bjuda på.

Men - istället för att pladdra en massa kan man sammanfatta 2013 i en bild också.
Som den här.
Med sunkiga löparkepan på, musiken i öronen, klockan på armen, blicken fokuserad - långt där framme.

foto; Peter Holgersson/Josefine Loftenius

lånad från lopningforalla