Man kan ju fråga sig.
Varför man anmäler sig igen till långt lopp om man blir så nervös att det killar i handflatorna på en.
Och dessutom betalar för att få göra det.
Är det finisher-tröjan man vill åt? Eller?
Förslag på förklaringar mottages tacksamt
/darrig löpare
12 kommentarer:
Cool, vad är det du ska ladda inför? :-)
Känslan efter! Har du tips på var man ska stå om man vill titta?
Kära darrig löpare,
jag tror det är för att man är lite knäpp? Helt enkelt? Eller så är det för grejen att liksom göra det? Känslan av pirr och illamående innan När är loppet?
/peppo
Jag funderar ständigt över den frågan och måste svara känslan efteråt... det är den som är värd darret och pirret! Dessutom tränar man duktigare har jag fått för mig.
Lycka till! Vad kan det vara nu? Midnattsloppet???
Eller... finisher!? Låter mer som mara.
Ja, vad är det man vill åt?! Utmaningen att testa sig själv tror jag! Nu är du ju oförskämt hurtig, får ju klar prestationsångest när jag läser vad du håller på med. Jag ska inte springa förrän idag. Nedrans förkylning var envis värre. Får köra loppet på lördag på gamla meriter.
Har du anmält dig till nästa års mara?? Åhhh! Jag blir sugen, men vill inte åka upp dit själv...eller träna själv heller. :-)
Åh, det är adrenalinkicken man får när man står på startlinjen. Loppet är ett oskrivet blad.
Och så känslan när man passerat mållinjen - Jag tog mig i mål!
....och så givetvis för att sprida avundsjuka bland kollegorna ;)
hahahaha!!!
Karin
Vesna: ett maratonlopp här i Ö-götland!
Lisa: beror på om man vill se pigga löpare el trötta. Målgång är ju kul. En kombo skulle vara att stå utmed Kneippgatan då är alla pigga och sedan ta sig till målet för att se målgång. Hela bansträckan finns på nääätet!
yllet/peppo: jag tror som du på knäpp! haha!!
Camilla: det är nog en kombo av darr och att vara nöjd. Visst är det bra som mål för träningen men jag tränade i många år utan lopp som mål... känns nästan underligt nu!
Och Camilla, det stämmer - en mara it is.
Fliselin: gamla meriter är också meriter! You go!
Utmaningen ligger där, mot sig själv!
Miasvardag: Sthlm marathon har jag inte hunnit anmäla mig till än men är sugen. Det här är ett lokalt marathonlopp!
Karin: haha, ja - känslan av loppet som ett oskrivet blad jo, det stämmer.
Det är väl härligt att få mäta sig med andra när man läggr ner så mycket tid på träning. Sen måste det ju kännas enormt tillfredsställande efteråt att man fakiskt klarar en sådan prestation. Jag är djup imponerad! När jag sprang var jag nöjd när jag sprungit 1 mil : )
Man undrar ju hur det går till? Blir också nervös, nästan svimfärdig innan tävlingar. Men sen anmäler jag mig igen. Tror att det är något som drar i samspelet med andra och kanske med att ha mål för träningen?
Hallin: och framförallt att få tävla mot sig själv - så är det för mig!
Spader Madame: ja, för egentligen har jag knappt nerver för tävlandet ;D
Skicka en kommentar