Rapport från det där j***a sjukhörnet

Se så fin septemberdag det är där ute. Helt enastående.
Som perfekt för löpning.
Uhäää.

Och här sitter jag och herre jisses så tråkigt jag har det.
Jag är totalt däckad och rastlös på samma gång.
Har så ont i halsen att jag inte kan prata men vem skulle jag prata med liksom? Knät?
Knät är det enda som tuffar på i rätt riktning.
Det blir en imponerande sårskorpa (äckligt att blogga om men jag har visst inga hämningar här nu).
Passar på att lufta knät helt enkelt. Kör plåsterfritt idag, jojo.

Jag visste förresten inte att man kunde ha så ont i huvudet fast man tagit till med Treo som jag gubevars aldrig brukar hälla i mig.
Det hjälper föga.
Inte visste jag heller att min till vardags så krånglande mage kunde krångla ännu mer.
Det har jag de klatschigt blå pillren (antibiotikan) att tacka för. Illamående är nu mitt mellannamn och aptit har jag inte haft de senaste dagarna. Har i veckan på ren vilja lyckats pilla i mig lite smått, lite lunch men idag - nope. Det ska bli duktigt skönt att bli av med den där kuren.
Vad mer?
Jo, min hastigt planerade helg i sjukhörnet gjorde också att min äldsta fick ställa in sina planer.
Känns ju dubbel visset för mig men som den kloka unga dam hon är så förstod hon ju läget.
Vet inte om jag orkar läsa ens och så tycker att min damtidning är dum.
Gnälla på bloggen är visst allt jag har ork till.

Dagens käftsmäll eller Ja, jag är bitter

Krya på dig, ropar kidsen till mig där jag sitter i sjukhörnet.

Det var då f**.
Ännu ett lopp där jag inte kommer till start.
Och min Tjejmilen-helg som jag sett fram emot så länge! Hänga med brudarna, springa lopp, äta och dricka gott, sova hotellsängen och lite shopping.
Nu blir det i.n.g.e.n.t.i.n.g.  med det.
Kroknade igår och la mig tidigt, vaknade 375 gånger under natten och fattade läget i natt.
Du är sjuk.
Det blir inget med helgplanerna.
Jag trodde ett tag att det går nog och så lite senare; jag kan följa med till Sthlm i alla fall men inte springa.
Med feber? säger sjukkroppen. Och seg hosta? Och Huvudvärken från hell som går ner i axlarna?
Hänga med? Är du dum i huvudet också (förutom sjuk)?

Det är märkligt att det tar så lång tid innan jag fattar men då! Då fattade jag.
Det blir en helg i sjukhörnet.

At the dentist

Var hos tandläkaren i veckan.
Gillar inte det.
Jag hade tandsten.
Gillar inte det.
Hon skulle ta bort det.
Fi fasen. Men det gick.
Sedan skulle det användas något nytt för att riktigt bli av med tandsten.
FI FASEN.
Hon (tandläkaren) fasen blästrade tänderna på mig med något vitt sandaktigt pulver som gjorde mig fullkomligt snustorr i munnen, lämnade clownvitt damm i ansiktet trots att jag täcktes över (skriik) med munskydd över näsa och ögon samt toppade det med en huvudvärk och molande känsla i käkbenet för resten av dagen.
Thank you.
Sedan fick jag besked att visdomstand nummer 4 (alla andra är nu borta) också helst ska tas bort.
Mähähää (gråter inombords). Jag tycker sånt är
1. läskigt
2. smärtsamt för plånboken
3. ger mig åldernoja - tänderna liksom = ångest

Och att jag skulle få ett kostnadsförslag.
Ett förslag uppfattar jag som att det är just ett förslag. Kan jag då säga; nä, så där mycket vill jag inte betala, ge mig ett nytt förslag.
Vad jag fick var ett papper med kostnaden. Det kallar jag en prisuppgift, det är ju take it or leave it liksom - vad kan jag göra åt det där? Inte ett skit (morr, jag vill ha pengarna till annat men jag fattar ju att det är tandläkarens godhet som gör att visdomstanden ska ut.)
Ja, jag är grinig. Jag blir det av att vara hos tandläkaren.
Anledningen att jag morrar nu, flera dagar senare är att jag rev i handväskan nyss och hittade
kostnadsförslaget.

Visst skiner solen fint

...och nog var det en fin valborgsmässoafton hos mor & far igår.
Men det är nån jävel som snott min cykel så just nu så varken dansar eller ler jag.
Maj kunde ha börjat bättre.
Ska det vara så in i hilvidde svårt att förstå det här med mitt och ditt? Inte för att jag tror att den som snott min cykel bryr sig om att jag tyckte väldigt mycket om den cykeln och att det nu blir både trassligt och dumt för mig utan cykel.
Suck. Det var ju min cykel!!!
Någon har alltså varit inne på min gård, knipsat av låsvajern som jag låst med ett dunderlås. Dunderlåset måste man såga av, alltså måste man ha forslat iväg min hoj för att göra sig av med dunderlåset någon annanstans. Min cykel!
Jag är ändå glad att man lät mina barns cyklar vara ifred och Mannens racer som han älskar.
Känns konstigt att någon annan ska cykla på min cykel - f*n jag hoppas att han/hon får punka!

Det kallas frustration har jag hört

Det är så att det kliar i bröstet på mig. Mannen bara springer och springer, än hit, än dit.
Inte Mannens hustru. Hon bara degar och kör tåhävningar. FASEN. Vad stressad jag är över detta.
FASEN. Vad jag kommer få kämpa för att nå de mål jag vill nå. Och. FASEN. Vad jag får passa mig i början, måste ta det lugnt. Men än vet jag inte om jag ens får tummen upp och det är ok att börja löpträna igen. På onsdag då har jag en date med min sjukgymnast. Jag hoppas innerligt att han kommer säga det jag vill höra.
Så vad göra idag? Tja, jag får väl köra en sväng med min personliga tränare, Siemens.
Vi brukar umgås på lördagarna och ta ett pass så långt sladden räcker.

Grämer sig

Jag hade loooovat Libby att hon skulle få springa. Nu blir det inte så.
Jag måste städa badrummet! Jag ska göra en paj! Jag ska natta barn! Slå in paket! Tänka ut smarta saker! Rädda världen! Typ.
Så nu går hon här och grämer sig och grämer sig, den där TjatLibby.
Vaddå GRÄMER sig förresten? Vem fasen använder sådana där gammaldags ord idag liksom?
Helt ba ute.
Libby både använder ordet och ser till att praktisera själva innebörden riktigt, riktigt ordentligt.

gräm gräm