Narbonne - några pics från förra veckan

Förra fredagen, tror jag att det var som vi åkte en sväng igen till byn Gruissan, precis intill Narbonne. Vi besökte en av saltbassängerna där. Tyvärr var det ingen visning av den delen av anläggningen så här års men den finfina butiken var det snurr i och salt som smaksatts med timjan ville vi få med oss hem.
Sedan gick vi en sväng igen. I den här delen av Frankrike är det många étanger, ett slags laguner intill havet med strandremsor som delar av. Det är mycket vackert.
Efter en stunds meditation vid vattnet slingrade sig leden iväg uppför berget och vi fick också gå utmed en vinodling.
Det var en fin dag med 18 grader varmt och vi hittade förstås den perfekta äta-medhavda-baguetter-platsen.

Riktigt fint havssalt.

Kasta macka. Jag kan inte men det finns andra som får till det.

Ljuset var så vackert.

Och vi hittade så fina snäckor.

Det var en stilla och fin dag. 

Och intill lagunen var det berg.

Mmm. Man bara njuter.

Leucate plage

Efter klosterbesök nummer 238 åkte vi en sväng, lite halvt planlöst.
Vi väljer småvägar och ser ut över landskapet. På vår att-göra-lista stod definitivt att få åka till havet, nästäldsta såg till att det inte tappades bort.
- Jag måste till havet, ok?
Ok.
Det ständigt närvarande havet. Jag behöver inte åka ut på det, det behöver jag verkligen inte.
Men jag står gärna på stranden, nära havet.
Vi åkte till den lilla byn Leucate, en riktigt rar liten by som så många andra byar utmed havet nu slumrar sin törnrosasömn i väntan på nästa sommar och de badgäster som kommer då.
Byn var inte helt stilla dock, några kaféer vid stadens torg hade faktiskt öppet så vi slog oss ned. Familjer drog runt med sina Halloweenutspökade små telingar - de tiggde godis och här är det helt ok att traska in i lilla butiken eller kaféet och göra det, man känner varandra och de små gick inte lottlösa.  Behöver jag säga att det var fint att sitta där, bland locals och smutta på sin cafe creme?
Här följer en bildbonanza från Leucate village och Leucate plage.
En by jag faktiskt var nära att boka sommarboende i en gång för länge sedan... det var så vi hittade hit till denna trakt.

de eminenta bilderna lånar jag av Nora

Klosterbesök nummer 238

Det blev flera vandringsturer när vi var i Sydfrankrike. Asch, det låter så avancerat, vi tar med lite matsäck (lyxig baguette) och så går vi, följer en led. Perfa väder 15-18 grader varmt och sol, vad mer kan man begära. Innan dess hann vi med klosterbesök få se... nummer 238, Abbaye de Frontfroide inte långt från Narbonne. Ännu ett cistercienserkloster, det kryllar av dem i dessa trakter kan man tycka.
Denna gång var det endast tillåtet med kringvandring i grupp, inte riktigt vår kopp te eftersom vi helst traskar runt på egen hand och mer än gärna tar del av ev kunskaper från Mannen/Pappan.
Guidningen skedde på franska, inte helt överraskande då man är i Frankrike kanske du tänker... sant men det bereder en ju viss språkförbistring. Tur att det fanns audioguider på engelska, men den här gången var inte kidsen riktigt på humör, de dissade the english version. Hårda bud.
Hur som helst, intressant miljö men vi gick inte riktigt igång.
Klostret ägdes idag (!) av en privat ägare och det var en inspelningsstudio ovanför kapitelsalen så där fick man inte gå in. Det sorterar vi in under facket märkliga fakta om de kloster vi har besökt.

Klostergången. Också här mycket vacker.

Trött TuristMorsa. 

Kort men bitvis brant led upp till toppen. Och dit skulle vi förstås.

 ....och som alltid fick jag låna bilder av Nora.

I trakterna kring Narbonne

I Narbonne bodde vi väldigt bra men kära nån så uselt nätet fungerade. Enligt uppgift skulle det finnas nät men djisus, det var VM i långsammaste och så blev man utkastad heeeela tiden. Shit, jag fick försöka avgifta mig lite, det gick så där.
Ärligt talat tror jag att det var mest kämpigt för mig, tonårsdöttrarna bara suckade och verkade inte tänka mer på det men oj, vad de var glada (och alla andra också för den delen) när vi väl kom hem till hemmet och nätet.
Lägenheten var rätt speciell, i ett hörnhus bestående av tre våningar och jag överdriver inte om jag säger att shabby chic-stilen måste ha varit husägarinnans absoluta favoritpyssel för kära nån det var inte en tom ytan utan att det var pyntat och då menar jag pyntat.
Här fanns vita låtsasrosor i fång, enstaka i vas, buketter, omslingrade av murgröna, i taklampan, på toa, i trappan - ö v e r a l l t. Och nallar, stråhattar, pärlhalsband, änglar, rosetter, gamla fotoramar en masse, vita statyer, mer änglar ändå, vita ramar med hönsnät, texten Amore lite överallt, sänghimmel, vita klänningar upphängda, gamla fågelburar (med rosor i) och och....
Gode Gud.
Nu ångrar jag att jag inte fotade. Jag gav barnen i uppdrag att räkna rosorna (alla var som sagt vita) men kidsen backade ur uppdraget, jag skämtar inte, det hade blivit ett tresiffrigt tal.
Men om man bortser från "extra allt" så bodde vi helt klart bra. Skönt att ha eget kök, det underlättar mycket tycker jag. Lite ovant för oss att vara så där utspridda på flera våningsplan, det brukar vi inte vara, vi sover ju ofta på vandrarhem så vi umgås ju lite i flock....

Rör oss i flock gör vi också mest hela tiden.

Vid havet

Sen eftermiddag och vi for till stranden i Leucate. 

Choklad någon?

Chokladavdelningen ser också helt ok ut tycker jag. 

Toffelshopping

I STORA mataffären hittade vi en bra toffelavdelning. 

Jag valde ett par blå på herravdelningen. Skönt, nu är shoppingen avklarad.

Gruissan - nere på byn

Gruissan är en liten by och den äldre delen är en medeltida cirkelby. Kvarteren lagda i cirklar runt den obligatoriska försvarsborgen, som idag endast består av ett trasigt torn. Dit skulle vi förstås i blåsten, man vill ju se ut över hustaken. Längre bort tror jag det är saltbassänger innan havet tar vid.

I Gruissan hade man definitivt sagt adjö till sommarsäsongen, det var öde och krimskramsshopen annonserade med 70% rabatt. En ensam snubbe spolade av plattorna vid en torgbildning medan en äldre farbror såg på. Enstaka bybor skyndade hemåt och vi såg en och annan servering men det kändes inte så lockande att sitta ute och dricka sin café au lait. De flesta barer och restauranger hade staplat sina stolar i högar i väntan på sommaren...

Här kan jag tänka mig att sommargästerna drar runt när plagen lockar...

Sådan tur att vi kunde köpa kaffe-å-ta-med och istället fika i bilen eftersom vi hade fikabröd kvar sedan vår vandringstur.

Till kvällens middag som vi lagade hemma i lägenheten blev det också efterrätt; vi testade creme brulee-glass. Inte otäckt alls.

Vi åkte till Gruissan

Vi åkte till Gruissan och letade upp en vandringsled som snirklade sig vid Le Clap. Turen började vid ett kapell och en begravningsplats för alla de sjömän som havet tagit till sig. Det var utspridda minnesmärken för sjömännen utmed en slingrande stig uppför till ett litet vackert kapell med passande nog, utsikt ut över det vidunderliga havet.
Leden gick i små raviner och upp på en och annan platå, lättvandrat. Stundtals blåsigt som attan men ändå en mycket fin tur, våra medhavda baguetter kunde vi inta i lä och utsikt över Medelhavet, precis som jag vill ha det.

Klosterbesök nummer 237

Vi trampar gammal väg.

Här har många gått.

Vi missar aldrig en chans att besöka ett kloster, att se klostergången.

Hur många kloster har dessa barn sett sedan de satt i kärran?
Många.
Inte heller igår missade vi att gå ett varv i det som är kvar av klostret i staden Narbonne.
En bit av den så gamla vägen från Rom som gick här, rakt genom Narbonne ville vi också trampa på. Alltid en kittlande tanke att fundera över hur många fötter som har trampat på dessa stenar.

Greetings från Narbonne - off season

Vad gör man i Narbonne, så här off season?
Man kan strosa runt, äta en god pizza vid en servering precis vid ett av stadens torg, umgås och prata.
Man kan också se till att få sig lite historia och kultur till livs, precis vad vi gjorde igår.

Un bon vin rouge. Och lacket är från Mavala.

Jag tycker om ställen som kanske ligger lite bortom allfartsvägen. Narbonne är ingen stor stad med franska mått mätt och får nog kämpa för att få turisten att stanna till, i synnerhet med hård konkurrens från t ex Carcassonne och Nîme i närheten.
Men det har sin charm, små ställen och off season.

Orangina - självskriven.

Vi bekantade oss med Narbonne, här rinner Canal du Midi rakt genom staden, det finns en katedral (så klart) och fina gränder.

Ack, de vackra träden.

Canal du Midi, rätt genom stan.

alla foton; Nora

Vi säger tack för denna gång

France - Je t'aime men nu måste vi åka hem. Hej då vackra strand och hej då tidvatten. Hej då alla goda tarte Normande som jag inte hann äta och hej då alla sköna restauranghak vi ärade med ett besök. Hej hej, alla katedraler, all historia som man stöter emot vart man än vänder sig.
Och vilka sköna dagar, mmmmm.... merci!
Och kexhyllan. Kexhyllan. Kexhyllan. Vem levererar sånt här? Och detta är bara ena sidan... lägg gärna märke till att det finns en avdelning (något mindre) för vuxna (adults) och en (STOR) för barn (enfant).
Vi tackar för den också.
À bientôt!

Sûr la plage - comme d'habitude

När vi gick hem kom solen fram.

Om man blir less på att umgås med sina föräldrar kan man alltid plocka fram sin bok
och läsa samtidigt som man promenerar.

Eller så ser man till att få språka på tu man hand - en stund.

Redan fredag

Så blev det fredag! En vecka i Frankrike går lika fort som.... en hemmavid. Jaha, vad gjorde vi idag då? Vi gick en sväng, nära ett träskområde - låter det inte kul? Jorå, det var så grönt och härligt. Men visst dras vi till havet, där gillar jag att gå. Vi pratar om allt möjligt och när det började regna gick vi till staden intill, byarna och städerna ligger som på pärlband utmed havet. 

Regnigt men inte kallt.

Ordning och reda vad gäller klädkod.

I Cabourg pyntade man för fullt inför julen - tror vi iaf.

Korsvirkeshus är poppis här.

Mannen väljer Moules frites - IGEN!