Vi for till Skåne

Till Skåne åkte vi för att bara... vara.
Att få vara tillsammans.
Det är guld värt, det bästa jag vet.

Denna resa blev mer eller mindre en copycat av en tur vi gjorde för två år sedan, också denna gång levererade Skåne bästa finvädret.
Ditresan låter vi ta tid, det är helt i vår smak. Med en mackfika på förmiddagen och så en rejäl finpicknick fram emot eftermiddagen. Vi har tidigare gjort vårt eftermiddagsstopp i Kristianopel, Blekinge - så fick det bli också denna gång.
Där har vi hittat en fin liten strand som passar oss fint och så är det obligatoriskt besök i kyrkan (hurra, säger barnen).

Vi kollar in havet.

Picknickmat i solen, nog smakar det fint. Efterrätt också förstås.

Vi bodde på Haväng vandrarhem, ett vandrarhemmet som ligger sagolikt vackert nära Brösarp och Brösarps backar. När vägen tar slut tar ängen vid och därefter kommer havet.
Vandrarhemmet drivs av de trevliga vandrarhemsvärdarna Christel och Leif och det är Leif som är förste frukostgeneral. Vandrarhemmet som är en gård heter Skepparpsgården och är från 1700-talet och man bor i de enkla men ack så fina gårdsrummen. Vandrarhemsstandard gäller och toa har du i "Stallet" tvärs över den kullerstensbelagda gården. Det finns också ett fint hus intill med dusch och wc.
Att sitta där på den lilla innergården och äta frukost och veta att dagen ligger framför en är inte dumt alls.

Libby på innergården i sakta mak.

Och där har du ingången till gården.

Dresscode

Jag och Mannen ska på en bjudning.

Till självaste landshövdingen och det är en bjudning med start direkt efter jobbet och dresscode; none.

Det måste betyda efter-jobbet-fin.

Svåååårt. Just nu ligger klänning i ruta nummer fyra bäst till. När jag gick in i garderobens utmarker kom jag också att tänka på att en kjol med en second hand-fyndad blus kanske kan funka.

Inget nytt, alltsammans ur garderobens mörker, jag håller en låååååg shoppingprofil just nu.

Nr 1; lite för söt va?, nr 2 kanske kan funka, nr 3 hmm, nr 4 bäst i test just nu, nr 5 lite för lattjo tror jag och nr 6 nä, den känns nog för kort. Fritt fram för tyckare.

Meditation

Vad vi gjorde i Skåne?
Tog det lugnt. Så viktigt för hela familjen.
Och att bara få gå så där utmed vattnet och fundera, det ger ro.

Back to work

Det där var inte helt enkelt.
Att komma upp alltså.
Jag har definitivt slagit om till semestermood och det efter bara fyra dagars ledigt.
Jag kan upplysa mig själv om att det nu väntar en arbetsvecka innehållandes 6 arbetsdagar varav två är kursdagar och så är det väldigt långt till semester. Bäst man tuffar till sig och spottar i nävarna.
I can do it! I can do it!

dagens; linne Wera, tröja Modström, vit linnebyxa HM, skor Vagabond.

Igår afton

Nej, inte är det Serengeti. Det är Ravlunda skjutfält i solnedgång. Mannen och jag gick en sväng medan kidsen hängde på vandrarhemmet.

Bedövande vackert och när man ser åt andra hållet har man havet där, igen.

Morgon

Morning has broken och ännu en fin dag väntar oss. 

Idag är det emellertid dags för hemfärd men vi klämmer nog in en kort promenad innan dess. Men först blir det fin vandrarhemsfrulle!

Uppkopplingen mot nätet är rätt långsam här så andra bilder än de från mobilen har inte varit lönt att ge sig på. Meeeen om jag känner Libby rätt så blir det nog en bildbonanza senare.

Löparkepan på

Första rundan efter marathon i det vackraste av omgivningar. Bland de skånska kullarna med utsikt över havet.

Känns på alla sätt finemang.

Mot Kivik

Idag vandrar vi utmed havet till Kivik.

Vid havet

På väg genom Sommarsverige

Packat in ungar, mat och utflyktsfilten.

Ledig i hela kroppen.

I Libbys kylskåp just nu

Man kommer hem. Är väldigt trött. Ska fixa picknickmat och kvällsmat.

Och vad möter en i kylskåpet?! Kidsen har förberett tacos till kvällen.

Man tycker att ens ungar är himla fina ena.

Alla går hem

...men inte Libby.

Hon är ståndaktigt kvar på biblioteket. Solen lyyyser där ute, fåglarna kvittrar, barnen skrattar och studenterna sjunger och hojtar.

Libby bara jobbar och jobbar.

Onsdagens

Jobbaronsdagens; en copycat på mitt collage från i våras (ja, nu kan man säga i våras för nu är det väl sommar?!).
Blekbenen får komma ut och gå lite... och utomhus är precis vad jag tänker vara de närmaste dagarna.
Vi drar på en miniresa till Skåne och jag som lovat fin picknickmat vet precis vad jag ska göra när jag kommer hem efter jobbkvällen i afton.

Jaha, lite gnällig där på slutet, bortse från det, det var latmasken som talade. 
Det går sannerligen ingen nöd på Libby med lediga dagar i lovely Skåne.

Logik, logik

Fasen.
Jag är så trött att jag inte orkar laga mat så jag dammsugar istället.
På så vis skjuter jag på problemet men får det städat omkring oss.

Amen gör nåt då

Ska vi ha det så här?

Otrivsel råder.

Logistik, logistik

Gårdagen kunde ha blivit så där tokstressig bara för att man vill göra allt för att få logistiken att funka. Men när jag insåg att även om jag cyklade mitt fortaste tvärs över stan för att hämta bilen, för att sedan flänga mellan frisör, skola ändå inte skulle hinna allt, allt.
Då.
Sjönk jag ned i en fåtölj hos frisören och småpratade istället med frisör och kids. Vi tog ett gemensamt beslut att nu satsar vi på att gå på teatern där en av systrarna spelade med.
Ändå grämde jag mig lite. Om inte en av programpunkterna startat en halvtimme för sent för mitt körschema så hade jag hunnit allt, allt.
Vilket är rubbat att ens tänka men det är sviterna efter maj månad tror jag.

Dagens; blus Lindex, utsvängda brallor Esprit och så clogsen från Åhléns.

Vi måste väl ha en medaljbild också

Så här såg det ut när Libby och medaljen och åt frukost.

Första dagens i juni då

Och i min marathongoodiebag låg det en blus från & Other stories.
Det var väl kul!
Den tillhör dagens tillsammans med ett par fläckiga brallor från Åhléns.

Ge mig nåt! Libby testar allt

Man är hemma igen.
Sitter i soffan och funderar (igen) på loppet. Vi har självfallet i vanlig ordning gått igenom loppet, Mannen och jag.
Hör här bara; sittandes i hotellsängen med bankartan uppfälld, klickade vi unisont på våra löparklockor och beskrev känslor, upplevelser, var det flöt på, var det var j-t trögt, kilometer för kilometer.
Så kan man också tillbringa en lördagskväll innan man på lite stumma ben tar hissen (halleluja) till hotellets restaurang.
Innan dess såg man till att nöta asfalt. Ja, man blir ju lite trött i benen efter 42 km. Regnade gjorde det också så jag fick fukt i telefonen så ajfånabstinensen är nu total! Jag har nervösa besvär av att i nuläget inte ha en fungerande ajfån.
Men det började med lagom mycket sol och det låg förväntan i luften på Östermalms IP när vi fixade med våra chip på löparskorna, till och med lite feststämning i bajamajakön faktiskt.

Marathon är som sagt långt och det är definitivt de där sista 12 km som är t.u.f.f.a.
Jag ville
a) förbättra min tid från 2012 och hoppades dessutom att jag
b) skulle komma i närheten av tiden från mitt marathon i augusti förra året.
På a) svarar vi check och på b) blir det nope.
Det gick inte.
Därför var jag först inte alls nöjd med min insats, jag kände att jag disponerat min kraft lite galet. Jag måste lära mig att hålla mer jämn fart hela loppet och inte springa över min förmåga när det är ett långt lopp. Jag måste träna på att pimpla sportdryck också, denna gång tänkte jag inte ta ett dugg men sippade i mig så lite, så lite när det var någon mil kvar. Och så måste jag komma ihåg att lopp skiljer sig åt. Det ger i alla fall mig olika förutsättningar för olika resultat.

Ack ja, det var kämpa där på slutet och jag ville ha något i varje station där det fanns något att få.
- Ge mig nåt, ropade hela min lekamen.
Jag som inte gillar buljong (pjuk) tog en slurk när det bjöds på det. Mosiga bananer - hit mä't bara. Jaså, saltgurka - visst jag behöver inte tugga. Druvsocker? Jag har fickan full men jag vill ha mer!
Och så den intill perfektion avslagna colan på Norr Mälarstrand (varv 2) var som sänd från Löparguden själv. Jag hade helst velat stå där och klunka cola resten av eftermiddagen. Jag kunde tänka mig att hjälpa till att hälla upp till andra löpare bara jag fick dricka mig helt otörstig. Jag - läskmotståndaren!
Men så blev det inte.
Benen eller trästockarna, för nu var jag bra stum bara fortsatte springa och springa, colan var slut och pappersmuggen slängd och så var det inte mer med det.
Men så glad man blir av att få springa förbi stadsbiblioteket för andra gången, då är det ju inte långt kvar! Eller jo, det är det för man är trött och vill bara att Stadion ska dyka upp.
Vilket den ju gör, till sist. Och då är de där sista tuffa 12 km också avklarade och man är så NÖJD med sig själv.
Så igår och förmodligen några dagar fram över kommer jag tugga fram och tillbaka är jag nöjd?
Jodå. Jag sprang ju för fasen 42 km. Vill jag bli nöjdare? Kanske det.
Kanske det.
Och så tänker jag; marathon - det är en väldigt märklig och intressant upplevelse.

Lunch klockan nio

Jaha. 

Äter den obligatoriska laxen.

Status: stirrig och glad och så hoppas jag innerligt att löparklockan inte trilskas. Den visade sådan tendenser tidigt imorse vilken gav mig frispel och fult tal.