Coming to you from what we in Sweden call hotellsäng

Här ligger en annan och sträcker ut sig efter två dagar av museum (slog inte så väl ut den här gången), bio (mina ungar var äldst i salongen, vi kollade in animerat), turistlöprunda (med löparskor) och (shoppingrunda utan löparskor).
På det hela taget har vi det bra.
Och aftonen ägnades åt Melodifestivalen - jag har nu sett överraskande många bidrag även om vi pysslar med lite annat under tiden också, allt från att käka smågodis, göra skrivläxor (!) till att surfa på annat än musik. Att ligga i sängen, slötitta och snacka är himla najs, vi ifrågasatte Stenmarks vita polo, gillade Sarah Dawn Finer skarpt, tyckte en del bidrag var riktigt kassa och tippade rätt låtar direkt till final.
Så går en lördagkväll och vi laddar för en söndag i storstan, ev kommer jag ut på en löprunda imorgon också före hotellfrukosten.

Fredag? Fredag!

Yiiiii.
Gu'ihimlänsågöttni.
Sedan sist;

• jag har sömnproblem igen, vaknar tidigt och ältar jobb och världsläget
• jobbat jobbet (så klart)
• köpt en blus som jag längtat efter (som jag varit inne i butik och frågat efter pinsamt många gånger, den var försenad i leverans, ingenting überfancy, vi snackar Lindex här, men jag blev ju kär i den)
• sprungit endast tre gånger sedan influensaköret, känns i kroppen att en varit sjuk kan man lugnt säga
• varit ute å käkat med tjejkompisar och snackat i timmar

Och nu, nu är jag ledig och drar till kungliga hufvudstaden med mina tre hemmavarande sportlovslediga girls.
Nu ska vi umgås, göra långa shoppingrundor, äta gott och prataprata.
Det har varit sådana trökveckor ett tag att nu måste vi något sätt låta det goda rulla lite här.

Tisdagslista

Tisdagen så här långt:

Låg och drog mig i sängen.

Det hann ljusna.

Sprang en löprunda före frukost.

Äntligen smakade det med grötfrulle (ingen aptit sen influensaköret).

Drack finkaffe (äntligen smakade det med kaffe också).

Kändes som om jag var ledig men ändå ok på att jobba.

Måndag och jag var en av de flitigare i kommunens tjänst

Sådärja.
Nu äntligen får man väl lov att säga att kommunen fick lite för pengarna.
Minsann om jag inte levererade idag, jag klev in på arbetsrummet i morse och sedan bara köööörde jag och dammade iväg det ena dokumentet efter det andra, jag gick fram i 150 knyck i mejlen och jag ringde, fixade och hade mig.
Vilken himla tur att det ändå finns massor kvar att göra i morgon också.

Nä. Men allvarligt. Det kändes riktigt bra att få undan lite som skräpat (eftersom jag varit så sjuk) och dessutom orka hela arbetsdagen.... som förvisso inte var görlång eftersom jag måste avvika tidigare för att hinna till stallet.
Och tro det eller ej men där fortsatte detta märkliga segertåg denna måndag och lilltjejen och jag riggade stallets tjurigaste sto (också känd som Bella, hon är världens bitch och inte alls samarbetsvänlig förrän hon kommer in i ridhuset och blir värsta cowboy-hästen, det var för övrigt den hästen jag sög tag i luggen och väste till - fast det var som i en annan tid, vet inte var jag fick den feelingen ifrån).

Lilltjejen fick till det där med ansiktssnörena och remmar och allt vad det är, nästan på ett kick och den ömma modern langade upp sadeln men något som nästan kan uppfattas som en van rörelse (jag sa nästan) och spände och fixade fast SurHästen försökte spänna ut magen det värsta hon kunde (det är sant - vissa hästar gör det! På ren jäkelskap!).
Och vi var klara först - fast det spelar verkligen ingen roll, bara det att vi alltid är så himla sena (läs: sist) och jag kämpar så jag är högröd i ansiktet och så blir vi skitstressade och då går det självfallet ännu sämre när man inte är en äkta hästmorsa.
Men idag, nästan så att vi fick lite hybris.

Ridlektionen var också så där guuuuld och lilltjejen bara strålade (hon kan också vara lite av en humörspelare om jag säger så).
Inte så pjåkigt för en måndag om du frågar mig.

Helgen rasslade förbi rekordsnabbt eller Är det här sjukbloggen?

Söndagen kom extra fort den här helgen.
Beror alldeles säkert på att jag slog till och blev sjuk (?) igen och mer eller mindre sov bort stora delar av lördagen.
Det började redan i fredags, jag segnade ihop i fåtöljen efter att ha fått ihop lite mat. Halv åtta slocknar jag och vid åtta petar en av döttrarna på mig och tycker att det är lika bra att jag går och lägger mig.
Ett bra råd som jag följer och somnar pronto, heeeelt utmattad. Vid tio ringer Mannen från sitt skidläger i Mora, vi pratar lite (jag är lätt groggy så det blir nog ett förvirrat samtal), jag somnar om omedelbums.
Och vaknar gör jag inte förrän vid 10.30 nästa förmiddag. Fatta, jag sov freaking 14 timmar - det är ju inte ett helt friskt beteende. Jag är ju ingen tonåring direkt.
Jag vaknar med huvudvärken from hell och tror ett tag att jag inte kommer kunna ta mig ur sängen. Jag blir tvungen att vänta tills en tablett tar bort den värsta värken innan jag stapplar upp och äter lite.
Sedan.
Somnar jag igen!
Va fasen är det här?
På eftermiddagen vaknar jag igen och behöver dricka.
Tjena mors - vilken kreativ och festlig lördag. Jag segar mig till tv-soffan och samlar flocken av girls, vi värmer mat och sedan degar jag mig igenom julkalendern som jag envisas med att säga hela kvällen fast jag menar Melodifestivalen.

Sedan sover jag gott hela natten och vips är det söndag och jag känner mig som eeeh... vanligt igen?!
Måste ju ha varit någon slags backlash av den där influensan, eller? Något slags utmattningsjox efter att ha lyckats jobba 5 dagar, jag har inte varit på topp under veckan men jag har tagit mig runt, typ så.

Idag är jag på banan igen, tror jag.
Fick ääääntligen komma ut på en löprunda och nu hoppas jag att det inte ska straffa sig, att jag inte var för ivrig att komma ut, time will tell.... Kroppen var inte riktigt med på ansträngningen men ack, det gjorde gott för själen det kan jag försäkra.
Nu väntar en arbetsvecka igen, som tur är har jag semester på fredag så det blir en fyradagarsvecka.
Kanske kan vara lagom.
Jag är så less på att vara trött att jag vill skrika.

Torsdag

Jorå, jag är working girl sedan i måndags men går inte riktigt för full maskin.

Käkat tårta idag - förhoppningsvis fungerar det lite stärkande, känns som att det kan behövas. 

Två kompisar

Någon gång där i januari när pandaögonen bara blev lite för mycket såg jag till att 

a) införskaffa Blutsaft

b) tjackade en ny concealer

Vad gäller punkten a är det inga konstigheter, Blutsaft tar man sig en sipp en gång per dag och resultat märkte jag av efter en sisådär fem dagar, jag kände mig märkbart piggare, inte så där obehagligt klippslut efter varje arbetsdag. 

Då kommer vi till punkten b och här ska jag genast erkänna att jag inte är en utpräglad make up-tjej med koll på varje sig märken eller tekniker. Lägg till att jag har dåligt med tålamod och inte vill att fixandet ska ta för mycket tid i anspråk. Att jag valde just den här concealern med tanke på alla varianter och märken som finns, avgjordes uteslutande av att jag råkade hitta den i ett "bäst-i-test" hos DV där den fått högsta betyg. Okej, tänkte jag, den får det bli. 

Så; vad tycker jag nu om Touche veloutée by Terry, utan att jämföra den med andra märken? 

Den är bra, inte för flytande och okej att applicera, jag har liiite svårigheter med penseln fast det är en bra, bred pensel man ska kleta med, så jag använder fingertopparna också. 

För att få ut en dutt trycker man till i botten av penseln och får då ut en lagom dos i penseln, redo att applicera. Den sitter bra under dagen - mitt störta krux är att få till det bra, jag har som sagt lite för dåligt tålamod och troligen inte rätt teknik.

Täcker den mörka ringar då? Nja, det där är svårt att säga, jag kanske helt enkelt bara får acceptera att jag är mörk runt ögonen, antingen mycket eller lite mindre beroende på olika anledningar... så jag är väl något av en utmaning för en concealer men den täcker halvskapligt på mig, den tar i alla fall udden av det värsta.

Best friends for ever alltså.

Den här concealern ska vara high lightning och kanske borde jag istället testa dess nära kusin som istället är anti wrinkle och anti dark circle.... oh well, det får bli en annan gång.

Jag köpte min hos Skincity.se .... Blutsaft hittar man i sin välsorterade mataffär ;)

Lördagförmiddag

Himlen är blå och solen skiner därute, en synnerligen vacker lördagsförmiddag tuffar förbi och övergår snart i vacker lördagseftermiddag.
Jag är inte nöjd så här långt.
Inte alls.
Jag hade iskallt räknat med att idag vara vid mycket piggare vigör än vad jag i själva verket är.
Influensan from hell har nu med varm hand lämnat över till General Rethosta och Camp Total Matthet som slagit sig ordentlig till ro.
Det har gjort att jag fått skrinlägga planer som t ex har att göra med den obarmhärtiga solens påpekande att det nu ligger dammråttor som snart talar tre språk flytande i hörnen och som kanske skulle behöva träffa min vän dammsugaren?!
Jag får lov att ignorera det men jag får också lova att inte se mer brittiskt Jane Austen-draaaaama för nu kan det vara så att jag fått en överdos av bahytter, hedar, broderi, kärlekstrubbel, bakvända samtal och struttig dans på baler. Jag maxade på rätt bra med sånt igår.
Allt är som vanligt här med andra ord med den skillnaden att jag nu är så piggare i sjukeriet att jag orkar irritera mig över att jag är sjuk.

Two down

Idag stannade en av töserna hemma.
Sjuk.
Och nu i afton kommer Mannen hem och meddelar att något skit är på gång, han kommer inte att jobba heldag imorgon.
Blåst av helgens skidläger har han också fått göra, så himla trist.
Men han är smart. Inte ta ut sig i onödan (som vissa gjorde i måndags) utan vila, låta sjuket komma och istället (tursamt nog!) flytta skidlägret till nästa helg.
Verkar som att jag får sällskap i sjukstugan.

Fru Håglös bloggar igen

Baske mig, jag tror att det har vänt.
I natt; värsta battle of feber, fick stiga upp och byta kläder (fatta; byta kläder!!) så febrigt var det.
Idag; äntligen tar immunförsvaret kommandot och sätter den där jefla influensan på plats.
Leeeeave this body, det är vi som rular här (citerar mitt immunförsvar här).

Och ändå, fortsatt trött så jag väntar med att försöka göra några stordåd.
Man har ju ohemult mycket tid när man sitter och är så här vardagssjuk, underligt hur timmarna går medan man orkar ingenting.

Ser att det är lunch, det får väl bli en skål cornflakes som vanligt.

Queen of influensa kör vidare

Efter en svinjobbig influensanatt och minst lika motbjudande förmiddag stapplade jag ned från övervåning till bottenvåning (ett trappsteg i taget) vid två-hugget.
Nu har jag bläddrat i en tidning och tagit ett varv i jobbmejlen för att hålla snyggt där och är nu redo för att inta viloläge igen.
Det är fanken helt otroligt vad en temperaturhöjning i kroppen och tillhörande värk gör, jag är helt golvad och tycker att det räcker precis lagom att dricka citronsaft och äta lite glass när jag känner att jag orkar föra skeden till munnen.

No semla

Jag har en känsla av att det här med fettisdagen och semlor kommer gå mig helt förbi idag. Det är för jäkligt men jag är kanske lite mer inne på Ibumetin som föda just nu... men ändå, ack, lite gott vore det.

och de här snygga lånade jag av Ica

This is coming to your from what we in Sweden call sjukhörnet

Nere för räkning.
The influensa from hell är här.
Jääädrar, vad träligt det är - jag har nästan inte ens orkat att ta mig till sjukhörnet idag men nu sitter jag här med influensavärken rasslandes i kroppen (ja jag tycker synd om mig själv).
Fascinerande ändå att det kan ha ett sådant snabbt förlopp, jag kände mig ju seg igår och misstänkte att det var något skit på gång, sedan efter någon timme bara... klong! så mår man crap.

Som jag avskyr att vara sjuk, ja klart man gör det. Men det är inte bara det faktum att man är sjuk, jag avskyr att inte få göra som jag bestämt, att det inte är jag som ändrar planerna utan "sjuket" som gör det. Och så måste man styra om allt på jobbajobbet, boka om, komma efter i jobbhögarna, blä.
Men - det är så tydligt; i det här skicket jobbar man inte.
Då sitter man i sjukhörnet. Punkt.

Måndag

Om man kollar mitt instaflöde kan man ju få uppfattningen att jag inte gör något annat än springer typ.
Men hallå - det är ju inte sant!
Jag äter, sover och jobbar ju också faktiskt.

Och idag har jag en ledig dag.
Mitt smartaste drag på läääänge var att ändra mitt schema och inte jobba 11 dagar i sträck utan ta ut min veckovila på måndagen direkt efter jobbhelg. Superdupersmart.
Tror jag redan har bloggat om det, men oh well. Det mesta har jag nog redan bloggat om flera gånger.

Just i skrivande stund känns det liite som att jag bloggar från sjukhörnet faktiskt.
För någonting hände där efter dagens 14 kilometersrunda. Det kändes inte helt okej i kroppen. Jag var omotiverat trött och genast tänkte jag; är jag trött efter helgjobb? För lite sömn? Tränat för mycket - äh nä. Eller bara lat och oduglig och försöker smita från löprundan?
Om det är något man som löpare (och säkert andra träningstokar) blir så är det expert och extremt känslig för signaler från kroppen. Det pågår ett ständigt checkande av gamla skador, om hostningen nyss var en vanlig hostning eller en sjukhostning. Om det är vanlig huvudvärk (stress) eller om man är på väg att bli sjuk. Om det känns som träningsvärk eller sjukvärk. Trött eller lat.

Just nu; känns precis som om jag är på väg att bli sjuk faktiskt.
Det är så typiskt. Jag har i princip exakt för ett dygn sedan svarat på min mammas sms ang om vi var friska att "jaaadå - vi har inte åkt på influensan".
yes yes
känns som om jag var lite stöddig där.

Plan just nu; vänta och se.