Måndag och jag var en av de flitigare i kommunens tjänst

Sådärja.
Nu äntligen får man väl lov att säga att kommunen fick lite för pengarna.
Minsann om jag inte levererade idag, jag klev in på arbetsrummet i morse och sedan bara köööörde jag och dammade iväg det ena dokumentet efter det andra, jag gick fram i 150 knyck i mejlen och jag ringde, fixade och hade mig.
Vilken himla tur att det ändå finns massor kvar att göra i morgon också.

Nä. Men allvarligt. Det kändes riktigt bra att få undan lite som skräpat (eftersom jag varit så sjuk) och dessutom orka hela arbetsdagen.... som förvisso inte var görlång eftersom jag måste avvika tidigare för att hinna till stallet.
Och tro det eller ej men där fortsatte detta märkliga segertåg denna måndag och lilltjejen och jag riggade stallets tjurigaste sto (också känd som Bella, hon är världens bitch och inte alls samarbetsvänlig förrän hon kommer in i ridhuset och blir värsta cowboy-hästen, det var för övrigt den hästen jag sög tag i luggen och väste till - fast det var som i en annan tid, vet inte var jag fick den feelingen ifrån).

Lilltjejen fick till det där med ansiktssnörena och remmar och allt vad det är, nästan på ett kick och den ömma modern langade upp sadeln men något som nästan kan uppfattas som en van rörelse (jag sa nästan) och spände och fixade fast SurHästen försökte spänna ut magen det värsta hon kunde (det är sant - vissa hästar gör det! På ren jäkelskap!).
Och vi var klara först - fast det spelar verkligen ingen roll, bara det att vi alltid är så himla sena (läs: sist) och jag kämpar så jag är högröd i ansiktet och så blir vi skitstressade och då går det självfallet ännu sämre när man inte är en äkta hästmorsa.
Men idag, nästan så att vi fick lite hybris.

Ridlektionen var också så där guuuuld och lilltjejen bara strålade (hon kan också vara lite av en humörspelare om jag säger så).
Inte så pjåkigt för en måndag om du frågar mig.