Låt svärandet börja

And the pysselwork at home goes on.
Vi kan inte sluta fixa liksom, blandaren i köket måste bytas och Mannen har införskaffat en ny.
Nu har han stängt av vattnet och ska byta.
- Nu börjar jag svära snart, hör jag honom säga under diskbänken.
Själv håller jag låg profil, det är liksom inte läge att småprata nu.

Dörr

Just nu är vi förtjusta i denna.
Fast vi ska ha den i en annan kulör.

Vi letar dörrar.
Vi gooooglar ytterdörrar hus 1940-tal.
Kikar runt på nätet, bläddrar i en katalog vars papper doftar (dyrt) och tjockt papper.
Den dörr vi har är inte vacker, det är en sliten och trött rackare som behöver bytas ut och vi är ju sannerligen i pysslartagen vad gäller hemmet denna semester så måste vi komma till skott, vi har tänkt byta dörr aplänge men hela tiden skjutit upp dörr-beslutet.
Dörrar, uj det är inga billiga saker det men nu har vi bestämt oss, en ny dörr måste det bli, frågan är bara vilken.

den här dörren har jag lånat från Ekstrands.

En oskarp gårdagens i Trappan

Från gårdagen då vi hade så trevlig kväll med vänner hemma hos oss, rena energikicken med roliga diskussioner och samtal.

Jag nöter denna sommar flitigt på mina vidaste brallor (Åhléns) och nu också - nya favoriten; en slags "jeansskjorttröja" (Asos). 

Synnerligen bekvämt.

Vi tar en detaljbild också.
Denimblå och tryckknappar, påminner mig om något plagg som barn.

Man kan turista lite hemma också

Och i fredags kroknade jag på att måla och måla (visst blir det tjatigt här på bloggen också med allt hemmafixande... uääääh liksom) fast det egentligen var skitbra målarväder!
Man kan ju med fördel försöka sig på att turista lite på hemmaplan... alternativt pipa över till grannstaden.
Nu kanske vän av ordning säger att jag borde vila mig från grannstaden till vilken jag åkt och åkt och åkt hela våren på en himla massa möten (jag blev lite trött mot slutet, det ska erkännas) men näppeligen. Jag åkte dit igen och nu tog jag med mig tre tjejer. En av da girls skulle förvisso också till grannstaden Linkan (eller Linköööping då för utomsocknes) men hon skulle vara på NärCon och cosplaya istället.
När man kan gå på museum!
Vafalls?!
Nåja, okej då. (100% ironi).
Vi andra valde att hedra länsmuseet med ett besök.

Snygg trappa här på länsmuseet... jo ja, fast inte lika snygg som den vi har på Konstmuseet i Nkpg förstås...

Värmer upp lite.

Lite blandad konst men bäst var, tycker jag, examensutställningen från elever på slöjd, textil och formgivning (univ). 

Och sedan blev det raska steg till Trädgårdsföreningen. Gotta have food. 

Så kallad obligatorisk matbild. 

Minsann. Fick man sig inte en tiramisuglass också.

once again; foton från Nora

Hufvudstaden kräfva ett besök

När vi inte gnetar med hemmasysslorna ser vi till att roa oss.
Och minsann, det gör man så bra, så bra i den kungliga hufvudstaden.
Sagt och gjort. På Mannens födelsedag pep vi dit, bara över dagen den här gången vilket funkar utmärkt när man kliver upp i halvottan och sticker iväg.
Programpunkt ett; Riddarholmskyrkan!
Det är Mannens födelsedag och han väljer. Han väljer dessutom så bra och vi ser till att pricka in visningen klockan 11 sharp.
Och vad det gör mycket när man får en sådan där engagerad och glad guide! 45 minutrar fullmatade med historia; vi fick bra koll på alla kungligheter som ligger där för den sista vilan.

När man varit kulturknutte en stund så trängtar man ju efter en rejäl kopp kaffe så vi traskade genom ett mulet Stockholm bort till café Vetekatten. Här ville vi inte riskera att faila så vi valde ett säkert kort vid val av fikaställe.
Det blev både smörgås och gofika och en trevlig stund innan vi klämde in lite speed shopping.
Här valde vi att dela på oss för att höja effektiviteten, Mannen valde att strosa till Alewalds (friluftsprylar) och jag försökte hetsa honom att köpa sig (ännu) en ryggsäck inför höstens vandring (jag ska inte med) i de slovenska bergen men nej. Han körde snållinjen och skulle inget ha, fast han hade födelsedag och allting.
Sedan fyndade yours truly ett par skor (obs, annan butik) och sedan valde visst vi andra en himla massa andra butiker som vi snabbt checkade av. Mannen försökte kolla av Asics men hamnade visst på Svenskt Tenn i alla fall.
Så kan det gå. Det är ingen idé att kämpa emot.

Men mer kultur blev det, programpunkt nummer två; vi hade paxat biljetter till en visning på Hallwylska museet vid halv sex.
Dit går jag så gärna med någon slags regelbundenhet och här fick dagens andra proffsiga guide som tog med gruppen till de olika rummen och berättade med mycket inlevelse. Kidsen var supernöjda och det betyder att föräldrarna är superdupernöjda.
Sedan var det plötsligt kväll och vi fick ha snabba fötter till bilen - vi hade ju en date med småkusinerna eftersom vi så flott blivit inbjudna på middag hos syrran. Man fixar väl för sig.

Stiligt värre i Riddarholmskyrkan...

...vilket i sin tur krävde finfika. 

Beundrar en fotpall. Tänker att om det blir en storvinst på lotten.... då...
fast det innebär att man bör köpa en lott också. 

Elle belle bi... det är som att vara i en godisbutik...

....man vill liksom plocka en påse full.

Looking for Mr Darcy.

och inte blir ni förvånade att jag fått bilderna av Nora

Och träningslägret goes on

Inte bara arbete.
Träning också.
Mannen och jag körde våra intervaller så flitigt idag, egentligen tisdagsträningen men äh. Man kan ju få lov att vara lite wild and crazy ibland.
Jag tränar typ till alla möjliga lopp samtidigt just nu.
Bara roligt i Bullerbyn med andra ord.

Nytt jobb på gång?

Och här fortsätter arbetslägret.
Attan, vad vi håller på. Det är liksom ingen hejd på hemmafixandet. Idag målade jag trappräcket, djiii - det tog fyra timmar.
helvidde.vad.trååååkigt.det.var.
Hade mycket bra användning av mitt pannben där, det kan jag försäkra.
Sedan spottade jag i nävarna och satte igång att målartvätta grinden ut mot vägen istället. Och jag blaskade på och borstade frenetiskt med min stålborste.
Då stannade en sån där skåpbil som hantverkare brukar ha. Chauffören drog ned rutan, stack ut huvudet.
- Jädrar, du kan få jobb hos mig.
- Du skulle bara veta hur flitig jag har varit idag, flinade jag tillbaka.
Jag kanske har valt helt fel yrkesbana?!

Louisiana

När dagarna på Mön tog slut, för det gjorde de ju och vi måste resa hemåt valde vi att göra ett stopp på Louisiana, detta snyggsnygga konstmuseum som jag hittills inte har besökt. 

Vi möttes av en precis proppfull parkering och hann tänka määäh..... vi var lite sega och trötta och när vi väl var inne på museet kändes det ett tag som att allt skulle floppa. Ni vet, ingen är liksom på.

Luttrade styrde vi in oss till restaurangen innan allt gick överstyr för intag av föda och tack och lov! alla hittade något att äta ur den fina buffé som vi köpte in oss på... pjuuh. 

Och vi fick till och med bord på restaurangens uteplats i lagom sol och kunde sitta där och blicka ut över sundet och spana in Helsingborg där på andra sidan. 

Sedan är vi inte så där vidare värst pålästa när det kommer till konst (vänta, vad exakt är jag påläst på ever liksom...?) men då och då är det himla skoj att gå på den sortens museum, också. 

Äh, man måste inte vara påläst, man kan kolla och fundera/ta intryck, så jobbar jag. 

Med kidsen var det blandat när det kom till detta museibesök; äldsta gick igång på alla cylindrar (för att inte tala om museishoppen), nästäldsta not so much. Hon placerade sig mer än gärna i foajén med sin bok och visade ett heroiskt tålamod med oss andra. Nästyngsta gillade rejält och yngsta, tjaaa, hon gick igång på en del, annat inte och då lägger hon in växeln för lite gnällmood vilket en luttrad fyrbarnsmor pallar rätt bra vid det här laget efter x antal museibesök.

På det hela taget; finemang! Vi hade lite svårt att slita oss från Danmark men tog till slut färjan över sundet och åkte hem.

Så fort vi kom över sundet började det att regna....!

Alltså, den där kalla melonsoppan! Supergod. 

Okej, var ska vi börja?
(vad sägs om att börja med att jobba på hållningen?)

Okej. Svart.
Hmmm. Lakrits.
Snyggt. Och gott.

Går i trappa och instagrammar.
Suveränt wifi på museet btw.

Och med det avslutar vi rapporteringen från Danmark.

och bilderna vet ni vid det här laget är fotade av
min egen medföljande fotograf Nora (det är smidigt och så blir det så bra)

Mön part four

Och för den som orkar; ännu mer från Mön!

Mannen noterade att det fanns cyklar på hotellet, de kunde vi låna helt gratis. Nu var det inte frågan om några räserhojar av värstingkvalitet, dessa spelade mer i divisionen knas-hojjar för modiga. 

Och det är ju vi, modiga. Far såg till att fördela passande cyklar till alla familjemedlemmar och en riktig cykelcirkus bröt ut på slottets parkering när vi trampade runt för att testa om den mustang vi tilldelats verkligen skulle bli en god följeslagare för dagen. Min cykel t ex vobblade  k.o.n.s.t.a.n.t. men jag vande mig konstigt nog.

När alla var nöjda (ehum, nåja) drog vi iväg på vår tur.

Mön är rätt cykelvänligt får man lov att säga. Det finns många småvägar att trampa på och folk (i bil) verkar införstådda med att det dyker upp cyklister både här och där. Vill man köra lite mtb-cykel kan man göra det på leder i bokskogarna. 

Vi tog några svängar in i bokskogen men cyklade också bland sädesfälten. Det blev en helt splendid dag och vi fick smak på det här med att cykla allihop, kidsen tyckte det var superkul!

Cykelcirkusen står för tillfället stilla. Något tekniskt ska fixas på någon hoj. 

Stiligt ju! Och i bakgrunden skymtar man entrén till Liselund slott. 

Är alla med? Jag vill ständigt hålla ihop flocken.

Mor cyklade sist och jagade på lilla såskoppen.

Lite nedförslut gör susen för humöret. 

Nu var ju min hoj "Sport Active" som den hette, inte någon MTB-hoj men ändå den som
var bäst lämpad för stigen i bokskogen. 

Pausbild.
Vi tog en fikapaus vid havet, så klart. 

On the road igen.
Look look! Sädesfälten!! 

Vår fantastiska kartläsare spaaaaanar ut över landskapet. Vi har just tvingat upp ungarna för ett "berg" ja, eller kulle då men 137 meter över havet är det. 

Rätt snyggt får man väl ändå lov att säga att det är i Danmark.

Skogen igen. Skog utan barr, lite coolt tycker jag det är.

Kommer ni idag eller....?! Hon gillar att ligga först. 

Det är så vackert att man vill skrika. Eller nåt. 

Posing.
Aldrig försitta ett tillfälle. 

Vinden i ryggen, nu trampar vi vidare.
Det blev kanske 4 mil på dessa knashojjar denna dag. 

Vi måste kolla in sädesfälten på nära håll.

Snyggaste allén vi cyklat i, det var Klintholm allé.
Värstingbondgården låg i ena änden. Rik, rik bonde.

Och innan vi trampar hem så tittar vi så klart på en megalitgrav.

alla bilder Nora

Sköna dagar på ön Mön part three

Vi hann fira lite bröllopsdag när vi var på Mön.

Mannen och jag firade 20 år som gifta och det gjorde vi på ett så komfortabelt vis! Det fick bli lite strandhäng och även om solen sken så blåste det lite för mycket för de flesta av oss i familjen så något badande blev det inte.... förutom lilla V som hoppade friskt i. Vi andra badkrukor valde istället att bara lata oss.

Att hänga på stranden utan att bada går alldeles utmärkt. Man kan läsa, slumra, fundera över när man ska fika, nu eller nu? Man kan äta frukt och man kan beundra stranden, strandgräset och blicka ut över horisonten. Plus massor av annat.

Mannen hade sett att det skulle finnas ett fågeltorn och tja, varför inte. Några utpräglade fågelskådare är vi ju inte men en så lockande stig in i bokskogen kan man ju inte tacka nej till.

Nu visade sig fågeltornet vara mer av en fågellåda och i den hade svalorna flyttat in så vi avbröt raskt vår blygsamma start som fågelskådare och bestämde oss istället för att åka till andra sidan av ön igen och käka pizza på stranden som vi besökt någon dag tidigare.

Perfekt kvällsmat. 

Bröllopsdagsfirare.
Han gillar att bära. Jag gillar att han gillar det, jag är bättre som sällskap.

pic Nora

En kvällens från Mön

Hörni, det var länge sedan vi hade en dagens.
Det får bli en kvällens från Mön.
Lite lager på lager för det var sannerligen ingen ljum kväll.

Skjorta från Gina tricot, stickat, sjal och byxor från Lindex. 

Ännu fler bilder från Mön

Vi hade ju ett födelsedagsbarn som skulle firas också! Ja minsann. Vi for in till Stege för att leta rätt på en restaurang.... vilket inte var helt enkelt visade det sig.
Stege som är den största orten på ön har ca 4000 invånare och kanske inte är så där direkt vrålpittoresk, då skulle jag ljuga, men det finns ju alltid fina detaljer om man tittar efter noga.... att hitta en schysst restaurang blev lite av en utmaning. Vi höll på att hamna på en rätt sunkig pizzeria där det fanns 2 tv-skärmar, skränig musik och smutsiga sitsar, ja, det låter snobbigt men lite ståndsmässigt vill man ha det när dottern fyller 15.
Vi slank in på Brygghuset Mön och fick en fin födelsedagsmiddag.

Fanns några rara hus i Stege.

Man blir liksom glad när en syster har egenpyntat en gåva. 

Obligatorisk matbild....

...med tillhörande kaffe. Ja, desserten skymtas där också. 

Fotografen fångad på bild.

bilder från Noras kamera