Librarybeth: Maxad museilördag

Jag tror det stod 2008 i almanackan senast vi var i Köpenhamn.
Djisus, vad tiden går, då var ju mina girls småknoddar! Jag vill minnas att vi då bl a besökte ruinerna under Christiansborgs slott (spännande!) på Slotsholmen och på Nationalmuseet gick de loss på museets fina avdelning för barn.
Stärkta av en rejäl vandrarhemsfrukost tänkte vi oss nu en maxad museilördag och vi inledde med Nationalmuseet.

Nationalmuseet är ett snyggt museum, det ligger centralt, har gratis entré, bra wifi utan lösenord, här finns café och en bra museishop. Vi delade upp oss så att alla fick välja vad de ville se. Äldsta dottern och jag valde utställningen om danskt liv 1600-2000, Mannen gick all-in för Grönland och jag tror det blev många montrar för hans del och nästäldsta tog hand om de två yngsta och de gick till utställningen om cosplay (jag behövde först en förklaring på vad det var - googla vetja).
Museum - då vill jag ha saker satta i sina sammanhang, jag går igång på foton, människoliv, människoöden, interiörer och berättelser om vardagligt liv.
Det fick jag här men det skulle bli ännu bättre! Vi hade nämligen bokat platser på 12-visningen av Klunkehjemmet - ett hem som donerats till Nationalmuseet.

Klunke syftar på klunkestilen dvs de bollar, fransar (klunke är tofs på danska) som kännetecknar den det som också går under den viktorianska inredningsstilen eller jag tror den går under oscarianska på svenska.
Tänk bollfransar, överbelamrade salonger och tungt möblerade rum, draperier, palmer som krukväxt på runda små bord, rökrum för herrar och sysslolösa kvinnor i borgarklassen så är du med.
Klunkehjemmet är alltså en lägenhet helt intakt från tiden andra halvan av 1800-talet med textilier, möbler, prydnadssaker - rubbet. Med andra ord blir det något av en tidsresa när man kliver in där, vilket man bara kan göra i grupper om ca 15 personer så man måste boka i förväg. Lägenheten ligger nära Nationalmuseet och man möts upp av guiden i museets entré och visningen tar ca en timme.
Om man gillar direktkontakt med historien så kan jag rekommendera ett besök här!

Efter att ha blivit utsläppta i 2015 igen styrde vi nu stegen mot Glypoteket som inte ligger långt från Nationalmuseet.
Det passade särskilt bra med tanke på gårdagens besök hos Carlsberg eftersom det ju var Jacobsen d.y. (vars far startade Carlsberg) som skänkte hela rasket för att han tyckte folk behöver konst och kultur.
Och är man nu inte är vansinnigt intresserad av de statyer som visas på Glypoteket så kan man med fördel ägna sig åt golv, tak och bara ta in den vackra miljön i största allmänhet men som nästyngsta sa "det var inte så tråkigt som jag trodde, det här med statyer".

Här ställde vi oss dock raskt i kön för att få oss ett bord i den vackra serveringen. Nu var det här ingen finfika-resa men för att inte alldeles tappa i popularitet valde vi föräldrar att slänga in en fikastund med klass, vi var dessutom rejält kaffesugna.
På Glypoteket blev vi kvar överraskande länge med tanke på att de inte hade någon fri wifi (haha!) men till slut var det hungern som drev oss ut på trappan igen.

Nu var det så dags att för Libby att äntligen få besöka restaurangen Gröd - eller Gröt som det blir på svenska.
Vädret var emot oss denna kalla och regniga lördag i maj så vi tog en buss till stadsdelen Nörrebro för att leta upp serveringen som ligger på Jaegersborggade 50 (finns en till Torvehallarne) och hej! det var mig en liten, liten restaurang.
Det fanns ett bord lagom till oss och två små bord till - det var det hele.
Gröt serveras fram till kl. 17 och då vi ramlade in hade detta klockslag passerats så då fick det bli gröt i annan form, dvs risotto.
Utmärkt! Det visade sig vara risotto-heaven vi kommit till och vi blev både mätta och nöjda, så god risotto! Yngsta som inte kan tänka sig äta risotto (märkligt? med tanke på hennes grötuppfostran) fick istället ta en dessertgröt vilket hon tyckte var helt i sin ordning - det såg också gott ut.
Kul att ha sett lite av stadsdelen Nörrebro också - jag kan definitivt tänka mig att strosa runt mer här en annan gång (och självfallet se till att pricka in ett gröt-besök till).

Skitvädret hade hejdat sig något så vi valde att promenera hela vägen tillbaka till city och vi tog en sväng in på Assistens kirkegård för att betrakta H. C. Andersens och Sören Kierkegårds viloplatser.
Det måste vara en av de vackrare kyrkogårdar jag besökt för Assistens kirkegård är också något av en park och verkligen inte alls så "ordnad" som kyrkogårdar normalt brukar vara.