Sista gången på stallterminen igår och nu är Lilla V och jag så kära i Prisse!
Världens bästa stallkompis.
Lilla V har valt honom två gånger nu och det har varit nästan lite förlösande för det här med stalleriet och ridningen.
Med Prisse står jag lugn och fin i låd.... boxen och ser nästan ut som en riktig stallmorsa.
Nästan alltså.
Lilla V fick till det med alla remmar runt Prisses huvud och han tog bettet (heter det så?) så snällt.
Bra för självförtroendet! Lilla V:s och mitt alltså, inte Prisse - han vet vad han gör.
Och igår la jag på sadeln nästan helt rätt bara för att få komma upp till ridhuset och jaha, då ska det ridas barbacka minsann och då fick jag koppla loss alltihop.
Määh, jag som hade fått till det så snyggt och bra.
Nåja. Lilla V kratsar (!) hästfötter och ryktar minsann när det kommer till Prisse. Det har hon inte varit intresserad av tidigare. Och Prisse, ja Prisse han bara står där och buffar vänligt med mulen och jag blir inte ett skvatt rädd. Han tittar så snällt på oss och tänker säkert "att jaha, ett par amatörer men de verkar ju behöva öva på det här med hästar".
Och som vi creddar Prisse, vi berömmer och gullar och han och Lilla V passar så bra ihop.
De gillar att springa och Lilla V får upp honom i så flott galopp att jag pyser av stolthet.
Så en rejäl julkram fick han av Lilla V innan vi gick på julledigt från stallet igår. Ja, han fick en av mig också.
dagens i trappan värmande och stickat från Weekday, lånat av dottern som nogsamt uppmärksammat mig på att samma tröja också finns i grått, bara så att du vet mamma.... kjol från Asos
3 kommentarer:
Libby var en stalledräng? Roligt att det funkar så bra.
Vilken söt historia. En happy ending, helt enkelt. Anna panna
Spader M: någonting ditåt faktiskt!
Anna panna: så här långt, japp!
Skicka en kommentar