Jag vänjer mig inte.
Vid mörkret. Klockan är ju förbi sju! Ljusna då!
Ska ladda min nedräkningsapp så jag kan räkna ner till det vintersolstånd och vänder.
Var ute och sprang i novembermörkret igår. Det duggade lite lätt men var på det stora hela riktigt trevligt. Inte så mycket klipp i steget men som sagt, jag fick min runda.
Man möter ju lite folk där ute i mörkret. Hundägare och de som tar sig en promenad eller är på väg någonstans.
Tänkte på att det här med reflexväst är det nya svarta och tycks ha tagit över småreflexernas dinglande ur fickor... men att det lika ofta är cyklister utan lampa, gångtrafikanter som bara dyker upp i mörkret (avskyr sånt när jag kör bil) och hundägare vars hund man knappt ser i gatlyktans bleka sken.
Och så förvånas jag över de löpare som kastar sig ut i mörkret utan lilla reflexvästen.
Vilket är ett mycket intressant resonemang från min egen sida eftersom jag bara tänker "reflexväst" när jag löptränar, jag tar ju aldrig på mig den om jag ska gå till affären.
5 kommentarer:
Jag har också tänkt på det där: alltid reflexväst när jag tränar ute, men inte när jag gör något annat. Måste bli bättre på det där!
I know! Fy sjutton vd mörkt det är på mornarna....och kvällarna. Men snart pyntar jag järnet med ljusslingor och låtsas att det känns bättre:)
Frida: mer reflexer till folket.
Syster Y: samma här, tveksamt om jag orkar vänta till advent.
Jag måste också ha reflexer, även om vi mest går på rena gång- & cykelbanor vill man inte bli påkörd av en cyklist eller moped heller.
Och fy ja vad läskigt det är med folk som bara dyker upp när man kör i mörker! :(
Omentjej: värsta jag vet när jag kör bil, fattar inte att en del inte förstår att man syns inte i mörkret!!
Skicka en kommentar