Skoliosen skoliosen

Igår lördag var det lite tvära kast, jag sprang min långrunda hit och dit i stan och innan jag och Mannen skulle iväg på galej var iväg till sjukhuset med det lilla barnet med skoliosryggen.
Dags för röntgen igen, närmare bestämt magnetröntgen.
Kallelse till magnetröntgen en lördag gjorde mig lite förvånad, att man har den verksamheten öppen en lördag måste betyda att man försöker jobba undan köer, eller?

Hur som helst, det gick bra.
Självklart lite pirrigt, om det gällde mig skulle jag få kämpa rätt hårt för att hålla mig lugn för jag gillar inte att krypa in i trånga utrymmen men min tösabit som skulle röntgas tog det med jämnmod men det var som att vara i en, jag citerar "tandkrämstub".
Brr, jag ryser.

30 minuter tog denna fotosession och jag blickstilla sa tösabiten med ett smil efteråt, så det måste ha blivit bra bilder.

Skoliosen skoliosen - på resa

Hur har det då gått att resa med Musslan?
Jodå. Musslan (nattkorsetten) tarvar ju lite plats om man säger så, så det blev till att lägga till en resväska till vår bokning.
Sedan ska ju dottern sova med Musslan och det tycks vara så att på varje nytt ställe så krävs det en smula invänjning.
Första natten vaknade dottern och tyckte att det verkligen sög det här med nattkorsett. Det blev inte så många timmar med Musslan men redan nästa natt gick det liiite bättre.
Återstoden av resan kämpade dottern verkligen och när hon vaknade i ottan räknade hon efter hur många Musslantimmar det blivit, helst ska det bli åtta, någon gång fick det räcka innan detta uppnåddes och Musslan åkte av.
Nu har vi testat att resa med Musslan och Musslan är nu något av en resekompis. Skapligt i alla fall.
Ska bli spännande att se hur det går att båtluffa med Musslan vilket vi har lite lösa planer på att göra i sommar.

Tv-kväll

Da girls.
De väntade på sin mamma som jobbade kväll. De satt i tv-soffan och såg på andra program - inte Sveriges mästerkock (!) för de väntade in mig så vi kunde se finalen tillsammans på play.
Vad kan man säga?
Så fick vi se finalen till slut och det var olidligt spännande. Vi hejade på båda finalisterna och det var två mycket värdiga deltagare.
Nu är vårt favvoprogram slut, som har räckt ända sedan det var vinter och januari.....
och det är marsch i säng.

Och natten som gick var väl inte så kul för dottern som har fått Musslan, det var jobbigt och gjorde ont. Men nya tag nu.

Skoliosen skoliosen - jag vabbar med stort barn

Så då har dottern använt Musslan en natt.
Efter en sovavaknasovavaknasovavaknasovavakna-natt på stora sjukhuset var vi rätt trötta imorse men jädrar vad bra jobbat av tösabiten.
Obekvämt som attan men hon har sovit (nåja, det var väl att ta i) hela natten med nattkorsetten.
Inte har hon gnällt vilket jag hade förstått om hon velat göra utan hon har visst pannben hon också, lilla vännen.
Så många timmars sömn blev det som sagt inte, jag har legat i mammasängen bredvid och funnits till hands. Imorse fick dottern rulla iväg till röntgen för en bildtagning och man ser ju utan att vara expert på röntgenbilder att den där korsetten, den gör vad den ska, kkkkklämmer åt där det behövs.
Sedan kunde vi checka ut med Musslan nedstoppad i en tygkasse men först blev det frukost och en så efterlängtad kopp kaffe åt mor.
Så idag har vi vabbat tillsammans dottern och jag. Att vabba med stora barn är på ett annat sätt än små kan man säga.
Innan vi tog tåget hem hann vi t ex med ett pepp- och mamma-vill-skämma-bort-besök på Monki, sånt kan ingå i vab med stora barn som just fått en stenhård polare att hänga med ett par år fram över.

Skoliosen skoliosen

Då har tösen fått sin nattkorsett, den är inprovad och vi har bäddat ned oss på sjukhuset.

Vi har drällt lite på stan, hunnit med bio och käkat på stan.

Snart ska den på, Irländskan också känd som Musslan, dottern liksom slingrar sig in i den och stänger ihop den som hon aldrig gjort något annat.

Direkt bekväm far ju inte genom huvudet men nu är den ju här för att rätta till ryggen.  

Vi hoppas det ska gå skapligt att sova, imorgon blir det röntgen före frukost.

Skoliosen skoliosen

I veckan som gick hann vi med att ta dotterns mått hos en ortopedtekniker.
Hon är som en älva lilla dottern så det lär bli en korsett för en älva. Och den görs på Irland och ska väl vara klar i slutet av mars, vi funderar som bäst vad den ska döpas till.
Man fick välja mönster också, det fanns möjlighet att välja t ex kamouflagemönster - kändes väl så där va?
Min älva valde fjärilar för det mönstret liknade mest en pyjamas.
Och sedan är det dagsformen som gör om hon tycker att det känns ok eller inte.
Fjärilar eller inte, direkt bekväm kommer ju den där korsetten inte vara.

Skoliosen skoliosen

Nu har dottern fått en tid för utprovning av nattkorsett och jag har ringt och ställt en massa frågor (så klart), fick prata med den raraste av sjuksyrror så den biten känns ok. Vi ska inte sova över än utan det kommer senare och dottern, hon tar lite sats inför det hela och gör sig beredd, det kan man ju förstå.

Skoliosen, skoliosen

Nu väntar vi alltså på att få en tid för inprovning av en nattkorsett.
Har ni sett hur de ser ut?
Comfy far inte precis genom huvudet på en.... men man förstår ju också att det inte heller är dess primära uppgift.
Min tös har varit på röntgen för kontroll ett par gånger med några månaders intervaller det senaste året och i veckan var vi alltså hos en specialist.
- Är det konstaterat att min dotter har skolios, var jag tvungen att fråga. Jag ville veta om det var ett solklart fall eller inte.
Och det var det, ingen tvekan längre.
Vi fick ett mycket bra snack hos läkaren och så gick vi hem och tänkte.
Tösabiten behövde inte många timmar på sig att bestämma sig för att göra ett försök med en nattkorsett. Inte så himla superskön historia det där med nattkorsett, det har vi förstått.
Vi kommer få sova över på sjukhuset en natt för inprovning och röntgen. Man sover inte så bekvämt den första tiden, det har också vår läkare gjort helt klart och så får vi nog räkna med att det är nattkorsett som gäller i sisådär 2 år .
Det är inte precis så att min dotter hoppar över små hus av förtjusning men hon förstår...
this is it, liksom.
Hon måste testa och så hoppas vi hejda skolioseneländet.
och just nu tänker vi inte på det där med operation
Och mitt i alltihop;
jag är så tacksam att det finns hjälp!