Limbo

Lika tråkigt som det är att vara förkyld så är det att vara någonstans mitt emellan.
Detta limbo av "är-jag-på-väg-att-bli-sjuk-eller-vänder-det-snart"-läge gör mig självfallet... grinig.
Vad annars?
Jag kanske rent av avskyr det läget mer än sjuk-läget för då vet man åtminstone vad som gäller.
Nu har jag varit vaken sedan 6 i morse, haft skallevärk, tagit tablett, druckit oförsvarbart många koppar kaffe, grötat, läst bok, funderat och framför allt ältat om jag ska springa.
Och jag kör innocent until guilt is proved - fritt översatt i löparspråk;
löpträna tills förkylning är bevisad.
Vädret, humöret, formen - allt är emot mig. Men. Jag. Ska. Minsann.

Trevlig lördag på er förresten!